Veckans dumhet

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte igår. Förmodligen inte alls, eller just väldigt mycket. Det här är resultatet av en hashtag trött tjej, och M var inte sen att föreviga ögonblicket för att sen skicka runt till sina kompisar.

Jag ville alltså göra mig av med stekfettet någonstans och tyckte att en plastburk skulle göra susen… (!) Jo, jo, försöka går ju och sen får man stå där och skämmas.

Den här veckan har börjat allt annat än piggt, att lämna sängen har varit näst intill omöjligt. Kan det inte bara vara fredag eftermiddag nu?

Continue Reading

Pizzabullar

Det brukar bli en del pizza hemma hos oss när ingen riktigt orkar laga mat till helgen. Inte världens bästa mat men det är gott. Lagom till lördagspizzan tittade jag på Matgeeks video om Pizzarullar. Jag tycker det liknar mer pizzabullar än rullar, så det är vad jag kommer fortsätta benämna det som. Such a rebel. I alla fall så ville jag då såklart göra likadant.

Det är så lätt att göra och det blir lite roligare i köket. Man kan variera i oändlighet och ha som tilltugg på fest om man känner för det. I lördags när jag testade det här använde jag inget mer än tomatsås, ost och skinka för att det är det vi båda här hemma föredrar. Och just det, använd färdig deg från affären om ni inte orkar göra egen pizzadeg, jag är inte den som dömer sånt. För jag använder själv köpedeg… Dun dun dun.

Vad som behövs (om ni inte sett videon):

Pizzadeg
Tomatsås
Valfria tillbehör, t ex:
skinka, ost, basilika, mozzarella, champinjoner, you name it.

Knåda/rulla ut degen till en rektangel. Smeta ut tomatsås och lägg på exempelvis skinka och lite ost. Rulla ihop kortsida till kortsida och skär 0,5-1 cm breda skivor. Lägg dessa på en plåt med bakplåtspapper. Toppa med ost och oregano (eller vad ni nu kan tänka er, valet är ert!). Värm ugnen till 200 grader och låt bullarna stå inne i 15-20 minuter.

Ville tyckte de var hur goda som helst.
Ville tyckte de var hur goda som helst.

Superlätt och behövs ju egentligen inget recept. Jag vet inte vad men det är något med att äta fingermat som gör det så mycket godare.

Continue Reading

Veckans musik (v.31)

Tove Lo är tillbaka (eller ja, hon var ju inte direkt försvunnen från början, hon hörs ju allt som ofta) och har äntligen släppt nytt i form av låten Cool Girl. HURRA.

Cool Girl är laidback men dansant som den, och jag tror inte många kommer att ha missat den om ett par veckor när den fått riktigt spinna på Spotifys listor. Hade den släppts precis till sommaren hade det blivit sommarens stora hit.

Walk The Moon känner nog de flesta igen om jag nämner låten Shut up and Dance, den har ju spelats i mängder sen den släpptes och satte Walk The Moon på musikkartan. I maj släpptes Back 2 U i ett samarbete med Steve Aoki och Boehm – dans möter pop/rock är resultatet. Det är den senaste låten tillagd på min springlista just för att den pumpar igång en.

Continue Reading

Fri-yay!

Att vakna upp till fredag är ju alltid något särskilt, i alla fall om man som jag jobbar vanlig kontorstid. Två dagar utan att ställa klockan väntar!

Har någon sett Ghostbusters än? Jag var lite sisådär inställd på den när det visade sig att det skulle bli en remake, om än lite annorlunda då det är med kvinnor. Sen borde inte det spela någon roll då jag nog kan räkna på en hand, plus/minus ett par fingrar till, hur många gånger jag faktiskt sett den innan, men det har blivit lite för mycket filmer som inte är original på sistone. Hitta på något nytt! Och vi ska inte ens börja tala om soundtracket (… för det blir en annan dag).

Snacka om att inte vara så positiv. I alla fall så blir det nog biodejt med den ikväll eller imorgon. och huvudsaken är att jag får dra på smilbanden och det gör trailern vilket gör att det ser lovande ut. Peppar, peppar. Någon annan med lika fabulösa planer i helgen?

IMG_3924

Continue Reading

Återträffar

Jag är ju i den där åldern där det är hög tid för reunions av olika de slag. Nu är det dags att efter sommaren träffa de personer jag gick i låg- och mellanstadiet med. HA! Vi gick alltså tillsammans från 1993-99 och vi var väl en rätt bra klass, vad jag minns, men åh vad gammal jag känner mig. Min lågstadielärare och tillika favoritlärare gick bort för några år sen och då gick jag på begravningen med bland andra ett par jag inte träffat på väldigt många år, men det här kommer sannerligen bli en trevligare tillställning.

Största skillnaden från när folk hade återföreningar för cirkus 20 år sen måste ju vara att då fanns inte internet eller sociala medier i samma utsträckning. Idag har väl många av oss personer från långt, långt längesen på våra vän- och följarlistor lite överallt vilket gör att vi ändå har smått koll på varandra, om man nu inte fortsatt umgås det vill säga. För 20 år sen blev det nog mer ofta en överraskning att få höra vad tuffa Kalle gjort efter nian, om han fortsatte i snattarspåret eller blev ekonom.

I höstas träffade jag några från gymnasieklassen på återträff vilket var väldigt kul. Då hade jag haft den där kollen på de flesta men det blev ändå några överraskningar från de jag då inte hade på Facebook. Att M då bodde på samma gård som en klasskompis vilket vi insåg under kvällen var lite kul, konstigt bara att vi inte stött på varandra under hela året som jag hängt där.

Nu handlar ju återträffar inte bara om verklighetens statusuppdateringar; det handlar om minnen, övriga livet, kanske knyta nygamla band. Tyckte man om sin klass kan det vara väl värt att gå även om jag har förståelse för de som inte ens skulle tänka tanken, vilket en kompis till mig tyckte gällande tidigare gymnasieträffen.

Såhär söt och go’ var jag i andra klass. Oj vad mycket som ändrats sen dess (och inte).

Continue Reading