Fyra år och ett helt liv

Det är en speciell dag idag. För fyra år sen träffades Magnus och jag för första gången. Det var dagen före valet 2014. Hade livet, ödet, universum velat annorlunda kunde vi ha träffats mycket tidigare, redan i skolåldern. Vi växte upp i samma område och gick i samma grundskola, om än med två års skillnad. Och så är Carro, Magnus syster, min kompis jag gått i samma klass och skola som. Ändå sågs vi aldrig.

Jag vet inte om jag tror på ödet eller om allt bara är en slump, vad alla val man gör här i livet egentligen betyder. Många är gångerna vi däremot har undrat vad som skulle ha hänt om våra vägar korsats tidigare. Eller om det helt enkelt inte var förrän för fyra år sen som vi var redo att bli vi två. Där och då, på en middag ute med Carro och en till kompis. Där han låtsades gilla lakrits när jag bjöd på en av mina dyrbara salmiakbalkar. (Ändå så glad nu att jag får ha dem för mig själv!)

Det jag vet nu är att oavsett vilka val vi gör kommer vi alltid ha varandra. Det är klyschigt, men det är lätt när det är rätt och det sa bara klick. Vad säger du om ödet och slump?

Vi har varit med om så mycket under dessa år. Både fantastiska och sorgsna saker. Allt började med arbetstider där vi knappt såg varandra. En misshandel med efterspel och rättegång, efter det en bruten fot. En graviditet med alla förväntningar där till och precis i slutet en begravning. Ett nytt liv, att bli föräldrar – den största utmaningen jag tror vi lyckas med väldigt bra hittills. Tänk att vi skapat ett liv. Och så ett bröllop såklart, där vi blev man och fru.

Från vår första resa som gick till Göteborg, oktober 2014.
När vi blev herr och fru i april 2018.

Men vi har även rest och sett världen, eller i alla fall det mesta av USA från New York till Hawaii. Sett på ett antal hockeymatcher och våra favoritband på konserter. Det största äventyret är vi mitt i nu med Harry. Han är vår nya värld vi får upptäcka mer om för var dag som går innan vi ska visa honom allt annat vackert som finns.

Första resan till New York, mars 2015
Waikiki Beach
Waikiki Beach, Hawaii oktober 2016

Det går nog inte att uppleva större kärlek i mitt liv. Jag ser fram emot så många fler år och äventyr tillsammans. ♥ 

Continue Reading

Herr & Fru

I lördags uppe på ett berg blickade jag ut över Hornstull här i Stockholm, det område jag växte upp i. Några minuter senare sa jag ja till min kärlek som nu även blev min man, min make. Magnus växte upp bara några gator från mig, och när vi därför började prata om att gifta oss utomhus fanns det i mitt tycke inte någon bättre plats. Vi kunde se vår gamla skola, Högalidskyrkan, Tantolunden. Platser vi båda har minnen från. Nu delar vi allt från en höjd.

Att vi ens skulle gifta oss är något vi pratat löst om länge, men desto mer efter att vi fick veta att Harry skulle komma. Rent krasst är det ju bättre att vara gifta när man har barn. I december gjorde vi hindersprövningen och planen var från början att strax därefter gifta oss i Stadshuset, med bara våra föräldrar. Men så gick Magnus pappa bort och allt sattes på paus.

Sen kom Harry. Och planen sattes igång igen. Hindersprövningen skulle gå ut nu i slutet av april så vi fick lite bråttom. Vi ordnade allt på knappt två veckor. Det blev ett fåtal inbjudna som delade vår dag som var full av sol och kärlek. Jag är så glad att det blev en sån fin dag. Vi skålade i bubbel efteråt innan det blev tårta hemma hos svärmor. Det var förresten första gången jag drack alkohol sen i juni. Jag blev fnissig på en gång. Att skära i tårtan tyckte jag tydligen var helkul… :)

Det kunde inte bli en bättre dag. Eller med en bättre person. Som jag älskar honom och ser fram emot livet tillsammans.

Continue Reading

En känslosam dag

En dag inte som alla andra. En dag man aldrig vill gå igenom. En tuff dag. Begravning. Det var en dag i slutet av januari det hände, och som jag tidigare skrivit väldigt lite om. Magnus pappa gick tyvärr bort. Det som inte alls skulle hända. Världen kastades upp och ner och veckorna sen dess har varit minst sagt märkliga. Att sörja men samtidigt fortsätta med sitt liv. Att mitt i allt vänta på ett nytt liv.

Det var en väldigt fin begravning. Känslosam. Vad går egentligen att säga om något som är så tungt och där man tar farväl. Särskilt när det fortfarande känns så abstrakt att personen är borta.

På plats vid Högalidskyrkan där jag växte upp. Många har besöken varit – vid skolavslutningarna, luciafiranden, helgerna med söndagsskola.

Spänningar släppte när vi kom hem. Det blev ett försök till lite vila innan Magnus åkte iväg för att hänga med sin närmaste kompis. Kändes som det kunde vara bra för honom. Jag tar det lugnt hemma, hade ingen direkt lust till något annat. Min energi tar ju rätt snabbt slut i vanliga fall och en sån här dag utgjorde inget undantag direkt. Jag har istället försökt göra det mysigt med något gott att äta, tända ljus och så sista säsongen av Bron.

Helgen i övrigt blir lugn. Ska försöka hälsa på mormor imorgon och bjuda på min födelsedagstårta från igår. Det var ett tag sen jag såg henne sen sist nu. Hoppas på ett lugn för dig med. Ta hand om dig och dina kära!

Continue Reading

Att fira livet

Det går sakta men livet det fortsätter. Sist en anhörig gick bort var 2010, min pappa. Att det blir åtta år sen känns som en evighet men ibland som igår. Och då var vi inte speciellt nära. Nu är det därför en sån påtaglig tomhet när det hänt någon som fanns i min närhet. Hur det inte skulle hända nu. Det kommer ta ett tag innan det riktigt landar.

I helgen firade jag Livet. Jag var på min första namngivningsceremoni där min kompis dotter Liv skulle få sina namn. Det var väldigt fint efter vad som hänt. Symboliskt på något sätt. Vi samlades i en fint dekorerad lokal som överblickade Stockholms inlopp. Familj och vänner intog sina platser och därefter följde bland annat små tal där det berättades om de namn som Liv fått. En vän till familjen sjöng även ett par låtar, som En värld full av liv från Lejonkungen. Kändes ju passande. :)

Vi fick även skriva ett brev eller hälsning som Liv kommer få öppna när hon blir 16 år. Tillsammans med Carro och Mattias som var med klurade vi på vad man säger till en 16-åring om 16 år. Vad kommer ha hänt under alla de åren? Det är det man aldrig kan veta. Livet blir som det blir, och just därför ska man njuta, våga ta chanser, vara ledsen, vara glad, säga allt det man känner. Ta hand som sina nära och kära, och sig själv.

Efteråt kunde jag i alla fall konstatera att jag bor i en vacker stad. Inte som att det var en nyhet, men jag slås av det varje gång jag får möjlighet att blicka ut över stan.

Continue Reading

Fem saker från veckan

För mig har de små sakerna här i livet alltid varit de som betytt mest. På senaste tiden har jag känt att det kommit lite i skymundan, dels för att tiden går så snabbt och dels för att det varit så mycket annat som ockuperat hjärnan. Dagarna och kvällarna ser likadana ut. Jobb, hemgång, middag, lite tv-tittande med surfande och sen läggdags. Livet fullt av jobb och trötthet pga graviditet. Tyckte därför det var kul att fundera på saker som hänt eller jag gjort som gör mig sådär glad. Som ger energi efter en späckad dag. Ny serie på bloggen kommer därför få bli fem saker från veckan. Saker som kanske heller inte nämns i bloggen när det inte blir så mycket vardagligt skrivande. Saker för att påminna mig om det lilla i ett liv som bara rusar fram.

Den här gången får det bli saker från förra veckan då inlägget egentligen skulle ha kommit upp tidigare.

♥ En ny säsong av min ultimata favoritserie Arkiv X började förra veckan. Hurra! I torsdags kom ett nytt avsnitt och det blev mitt soffmys i fredags medan Magnus var borta på middag hos en kompis.

♥ Det blev nytt år och jag… bakade pepparkakor. Var jag ute i god tid, eller vad? det hanns aldrig med innan jul och jag kunde ju inte slänga degen så det fick bli pepparkakor i januari. Tur att det är så gott! Att jag egentligen hade kunnat äta degen som den är, är en annan historia och Magnus skulle dessutom ha tvingat av mig den efter andra tuggan.

♥ Jag spelar ofta sönder låtar när jag tycker de är sådär jättejättebra och det har hänt nu med Justin Timberlakes nya singel Filthy som släpptes förra veckan. Det tog några lyssningar innan den riktigt fastnade men sen så. Den är lite all over the place med många växlingar och kan kanske uppfattas som lite trög i början, men det tar sig.

♥ Jag och Emma gick på bio i förra veckan och såg Wonder Wheel med bland andra Kate Winslet och Justin Timberlake (2 x Justin samma vecka, whoho). Coney Island på 50-talet. En Woody Allen-rulle, och då jag tyvärr inte är så haj på honom så jag kan inte säga om det var en typisk rulle han vanligtvis gör, men den var helt okej och smårolig. Melodramatisk. Trodde dock det kanske skulle hända lite mer än det gjorde. Och slutet gav upphov till en del funderingar om vad som egentligen hände. Vi gick från salongen med några teorier som vi aldrig kommer få svar på.

♥ Allt tillbaka till det normala. Tillbaka till jobbet och rutiner. Kan låta konstigt, men det är rätt skönt att ha det så. Vanligtvis kan januari för mig vara en dyster månad innan allt kommer igång, men nu är det dags att se fram emot våren (eller ja, kommer väl ett bakslag med snö som alltid) och det ljusa. Att jag känner så kan delvis också ha att göra med vad som komma skall.

Vad får er sådär glada just nu som räknas till det lilla?

Continue Reading
1 2 3 6