Herr & Fru

I lördags uppe på ett berg blickade jag ut över Hornstull här i Stockholm, det område jag växte upp i. Några minuter senare sa jag ja till min kärlek som nu även blev min man, min make. Magnus växte upp bara några gator från mig, och när vi därför började prata om att gifta oss utomhus fanns det i mitt tycke inte någon bättre plats. Vi kunde se vår gamla skola, Högalidskyrkan, Tantolunden. Platser vi båda har minnen från. Nu delar vi allt från en höjd.

Att vi ens skulle gifta oss är något vi pratat löst om länge, men desto mer efter att vi fick veta att Harry skulle komma. Rent krasst är det ju bättre att vara gifta när man har barn. I december gjorde vi hindersprövningen och planen var från början att strax därefter gifta oss i Stadshuset, med bara våra föräldrar. Men så gick Magnus pappa bort och allt sattes på paus.

Sen kom Harry. Och planen sattes igång igen. Hindersprövningen skulle gå ut nu i slutet av april så vi fick lite bråttom. Vi ordnade allt på knappt två veckor. Det blev ett fåtal inbjudna som delade vår dag som var full av sol och kärlek. Jag är så glad att det blev en sån fin dag. Vi skålade i bubbel efteråt innan det blev tårta hemma hos svärmor. Det var förresten första gången jag drack alkohol sen i juni. Jag blev fnissig på en gång. Att skära i tårtan tyckte jag tydligen var helkul… :)

Det kunde inte bli en bättre dag. Eller med en bättre person. Som jag älskar honom och ser fram emot livet tillsammans.

Continue Reading

En känslosam dag

En dag inte som alla andra. En dag man aldrig vill gå igenom. En tuff dag. Begravning. Det var en dag i slutet av januari det hände, och som jag tidigare skrivit väldigt lite om. Magnus pappa gick tyvärr bort. Det som inte alls skulle hända. Världen kastades upp och ner och veckorna sen dess har varit minst sagt märkliga. Att sörja men samtidigt fortsätta med sitt liv. Att mitt i allt vänta på ett nytt liv.

Det var en väldigt fin begravning. Känslosam. Vad går egentligen att säga om något som är så tungt och där man tar farväl. Särskilt när det fortfarande känns så abstrakt att personen är borta.

På plats vid Högalidskyrkan där jag växte upp. Många har besöken varit – vid skolavslutningarna, luciafiranden, helgerna med söndagsskola.

Spänningar släppte när vi kom hem. Det blev ett försök till lite vila innan Magnus åkte iväg för att hänga med sin närmaste kompis. Kändes som det kunde vara bra för honom. Jag tar det lugnt hemma, hade ingen direkt lust till något annat. Min energi tar ju rätt snabbt slut i vanliga fall och en sån här dag utgjorde inget undantag direkt. Jag har istället försökt göra det mysigt med något gott att äta, tända ljus och så sista säsongen av Bron.

Helgen i övrigt blir lugn. Ska försöka hälsa på mormor imorgon och bjuda på min födelsedagstårta från igår. Det var ett tag sen jag såg henne sen sist nu. Hoppas på ett lugn för dig med. Ta hand om dig och dina kära!

Continue Reading

Att fira livet

Det går sakta men livet det fortsätter. Sist en anhörig gick bort var 2010, min pappa. Att det blir åtta år sen känns som en evighet men ibland som igår. Och då var vi inte speciellt nära. Nu är det därför en sån påtaglig tomhet när det hänt någon som fanns i min närhet. Hur det inte skulle hända nu. Det kommer ta ett tag innan det riktigt landar.

I helgen firade jag Livet. Jag var på min första namngivningsceremoni där min kompis dotter Liv skulle få sina namn. Det var väldigt fint efter vad som hänt. Symboliskt på något sätt. Vi samlades i en fint dekorerad lokal som överblickade Stockholms inlopp. Familj och vänner intog sina platser och därefter följde bland annat små tal där det berättades om de namn som Liv fått. En vän till familjen sjöng även ett par låtar, som En värld full av liv från Lejonkungen. Kändes ju passande. :)

Vi fick även skriva ett brev eller hälsning som Liv kommer få öppna när hon blir 16 år. Tillsammans med Carro och Mattias som var med klurade vi på vad man säger till en 16-åring om 16 år. Vad kommer ha hänt under alla de åren? Det är det man aldrig kan veta. Livet blir som det blir, och just därför ska man njuta, våga ta chanser, vara ledsen, vara glad, säga allt det man känner. Ta hand som sina nära och kära, och sig själv.

Efteråt kunde jag i alla fall konstatera att jag bor i en vacker stad. Inte som att det var en nyhet, men jag slås av det varje gång jag får möjlighet att blicka ut över stan.

Continue Reading

Fem saker från veckan

För mig har de små sakerna här i livet alltid varit de som betytt mest. På senaste tiden har jag känt att det kommit lite i skymundan, dels för att tiden går så snabbt och dels för att det varit så mycket annat som ockuperat hjärnan. Dagarna och kvällarna ser likadana ut. Jobb, hemgång, middag, lite tv-tittande med surfande och sen läggdags. Livet fullt av jobb och trötthet pga graviditet. Tyckte därför det var kul att fundera på saker som hänt eller jag gjort som gör mig sådär glad. Som ger energi efter en späckad dag. Ny serie på bloggen kommer därför få bli fem saker från veckan. Saker som kanske heller inte nämns i bloggen när det inte blir så mycket vardagligt skrivande. Saker för att påminna mig om det lilla i ett liv som bara rusar fram.

Den här gången får det bli saker från förra veckan då inlägget egentligen skulle ha kommit upp tidigare.

♥ En ny säsong av min ultimata favoritserie Arkiv X började förra veckan. Hurra! I torsdags kom ett nytt avsnitt och det blev mitt soffmys i fredags medan Magnus var borta på middag hos en kompis.

♥ Det blev nytt år och jag… bakade pepparkakor. Var jag ute i god tid, eller vad? det hanns aldrig med innan jul och jag kunde ju inte slänga degen så det fick bli pepparkakor i januari. Tur att det är så gott! Att jag egentligen hade kunnat äta degen som den är, är en annan historia och Magnus skulle dessutom ha tvingat av mig den efter andra tuggan.

♥ Jag spelar ofta sönder låtar när jag tycker de är sådär jättejättebra och det har hänt nu med Justin Timberlakes nya singel Filthy som släpptes förra veckan. Det tog några lyssningar innan den riktigt fastnade men sen så. Den är lite all over the place med många växlingar och kan kanske uppfattas som lite trög i början, men det tar sig.

♥ Jag och Emma gick på bio i förra veckan och såg Wonder Wheel med bland andra Kate Winslet och Justin Timberlake (2 x Justin samma vecka, whoho). Coney Island på 50-talet. En Woody Allen-rulle, och då jag tyvärr inte är så haj på honom så jag kan inte säga om det var en typisk rulle han vanligtvis gör, men den var helt okej och smårolig. Melodramatisk. Trodde dock det kanske skulle hända lite mer än det gjorde. Och slutet gav upphov till en del funderingar om vad som egentligen hände. Vi gick från salongen med några teorier som vi aldrig kommer få svar på.

♥ Allt tillbaka till det normala. Tillbaka till jobbet och rutiner. Kan låta konstigt, men det är rätt skönt att ha det så. Vanligtvis kan januari för mig vara en dyster månad innan allt kommer igång, men nu är det dags att se fram emot våren (eller ja, kommer väl ett bakslag med snö som alltid) och det ljusa. Att jag känner så kan delvis också ha att göra med vad som komma skall.

Vad får er sådär glada just nu som räknas till det lilla?

Continue Reading

Nyårsönskningar inför det nya året

Så var det dags att lägga ännu ett år till handlingarna och det har blivit tid för mina traditionella nyårsönskningar. Det var för ett antal år sen jag införde nyårsönskningar istället för att lova en massa saker jag ändå inte håller. Det där med prestation och måsten är inget för mig. Då blir det bara pannkaka. Istället önskar jag och ser vad som kommer naturligt. Utan press.

Vi börjar först med att blicka tillbaka på vad jag hade på listan inför det här året:

♥ Milen! Nu jäklar ska det springas
♥ Få bort sockerberoendet och äta bättre i allmänt
♥ Satsa mer på bloggen/skrivandet
♥ Fokusera på hemmet, verkställa våra planer
♥ Att familjen får må bra
♥ Få resa och upptäcka mer
♥ Läsa fler böcker, framför allt de som redan ligger på hög hemma
♥ Uppdatera klädstilen
♥ Stressa mindre i alla situationer, oavsett om det gäller jobbet eller så enkelt som till pendeln. Ingen dör om något inte hinns med, och det går fler tåg.
♥ Utveckling, antingen genom en kurs eller självlärande.

Och vad hände inte?

Jag kan ju säga att det inte blev någon mil. Det hanns liksom inte med innan jag plötsligt fick en inneboende. Det blev heller ingen specifik utveckling utöver det vanliga som följer med jobb och erfarenheter. Sockerberoendet kommer alltid finnas där men jag har försökt hålla mig i schack – trots graviditet vilket ändå resulterat i rätt så mycket sött. Vad gäller klädstil kom jag ingenstans med det. Jag har rensat i garderoberna men inte ändrat något egentligen. Förutom det senaste halvåret när mammakläderna gjorde entré men där har stilen inte direkt ändrats. Får väl bli en riktig fashion mama under 2018 istället, haha.

Och vad hände?

Det har blivit mer skrivande i bloggen och mycket mer öppet, i alla fall under de senaste månaderna. Nästa steg är att fundera mer på vad jag vill med bloggen. Att skriva om introversion som inriktning fick ta ett steg tillbaka för att jag inte orkat. Fler böcker har jag läst, men absolut inte nått mitt mål, vilket jag skrev om i årsresumén. Något jag är glad över är att jag definitivt stressat mindre. Har jag inte hunnit till en pendel utan att gå lite fortare, ja då har jag väntat till nästa. 5 minuter är ingenting. Samma sak på jobbet. En sak i taget. Familjen har vad jag vet mått bra. En del resande blev det med nya upplevelser.

Hur ser 2018 ut nu då?

I min bullet journal har jag hittills bara skrivit ner två saker:

♥ att allt ska gå bra med Rex
♥ att jag blir bra som mamma

Mycket under nästa år kommer av naturliga skäl fokusera kring föräldraskapet. Tror inte någon av oss vet vad vi egentligen har framför oss annat än att ett barn kommer. Och med det kommer en tom bok utan instruktioner.

Jag har inte tänkt så mycket gällande mig själv. Men om jag ska tänka på något annat blir det detta:

♥ hålla igång fysiskt för att orka. Träna för att må bra helt enkelt, som under graviditeten.
♥ tro på mig själv, både som förälder och partner. Våga göra misstag utan att jag ska tänka att jag är dålig.

Vad gäller affärerna (höhö) får det bli detta:

♥ fortsätta jobba på bloggen. Som jag skrev ovan, komma igång ordentligt med att skriva om introversion. Skriva överhuvudtaget, det är ju det här jag gillar.

Och såklart…

♥ Klara förlossningen. Största utmaningen 2018. Men har alla andra före mig klarat det, så kan väl jag också.

Hur ser ert kommande 2018 ut? Hr ni löften, önskningar eller sätter upp mål?

/ / / /

My wishes for 2018, instead of resolutions that always feel like they must happen making them more of a burden. Mostly thinking about parenthood and all that comes with it. I’m hoping for all to go well with the baby and that I’ll be a good parent. Also hoping to stay active to keep the mind and body ready for this new adventure that we’re embarking on.

Continue Reading
1 2 3 6