Nyårsönskningar inför det nya året

Så var det dags att lägga ännu ett år till handlingarna och det har blivit tid för mina traditionella nyårsönskningar. Det var för ett antal år sen jag införde nyårsönskningar istället för att lova en massa saker jag ändå inte håller. Det där med prestation och måsten är inget för mig. Då blir det bara pannkaka. Istället önskar jag och ser vad som kommer naturligt. Utan press.

Vi börjar först med att blicka tillbaka på vad jag hade på listan inför det här året:

♥ Milen! Nu jäklar ska det springas
♥ Få bort sockerberoendet och äta bättre i allmänt
♥ Satsa mer på bloggen/skrivandet
♥ Fokusera på hemmet, verkställa våra planer
♥ Att familjen får må bra
♥ Få resa och upptäcka mer
♥ Läsa fler böcker, framför allt de som redan ligger på hög hemma
♥ Uppdatera klädstilen
♥ Stressa mindre i alla situationer, oavsett om det gäller jobbet eller så enkelt som till pendeln. Ingen dör om något inte hinns med, och det går fler tåg.
♥ Utveckling, antingen genom en kurs eller självlärande.

Och vad hände inte?

Jag kan ju säga att det inte blev någon mil. Det hanns liksom inte med innan jag plötsligt fick en inneboende. Det blev heller ingen specifik utveckling utöver det vanliga som följer med jobb och erfarenheter. Sockerberoendet kommer alltid finnas där men jag har försökt hålla mig i schack – trots graviditet vilket ändå resulterat i rätt så mycket sött. Vad gäller klädstil kom jag ingenstans med det. Jag har rensat i garderoberna men inte ändrat något egentligen. Förutom det senaste halvåret när mammakläderna gjorde entré men där har stilen inte direkt ändrats. Får väl bli en riktig fashion mama under 2018 istället, haha.

Och vad hände?

Det har blivit mer skrivande i bloggen och mycket mer öppet, i alla fall under de senaste månaderna. Nästa steg är att fundera mer på vad jag vill med bloggen. Att skriva om introversion som inriktning fick ta ett steg tillbaka för att jag inte orkat. Fler böcker har jag läst, men absolut inte nått mitt mål, vilket jag skrev om i årsresumén. Något jag är glad över är att jag definitivt stressat mindre. Har jag inte hunnit till en pendel utan att gå lite fortare, ja då har jag väntat till nästa. 5 minuter är ingenting. Samma sak på jobbet. En sak i taget. Familjen har vad jag vet mått bra. En del resande blev det med nya upplevelser.

Hur ser 2018 ut nu då?

I min bullet journal har jag hittills bara skrivit ner två saker:

♥ att allt ska gå bra med Rex
♥ att jag blir bra som mamma

Mycket under nästa år kommer av naturliga skäl fokusera kring föräldraskapet. Tror inte någon av oss vet vad vi egentligen har framför oss annat än att ett barn kommer. Och med det kommer en tom bok utan instruktioner.

Jag har inte tänkt så mycket gällande mig själv. Men om jag ska tänka på något annat blir det detta:

♥ hålla igång fysiskt för att orka. Träna för att må bra helt enkelt, som under graviditeten.
♥ tro på mig själv, både som förälder och partner. Våga göra misstag utan att jag ska tänka att jag är dålig.

Vad gäller affärerna (höhö) får det bli detta:

♥ fortsätta jobba på bloggen. Som jag skrev ovan, komma igång ordentligt med att skriva om introversion. Skriva överhuvudtaget, det är ju det här jag gillar.

Och såklart…

♥ Klara förlossningen. Största utmaningen 2018. Men har alla andra före mig klarat det, så kan väl jag också.

Hur ser ert kommande 2018 ut? Hr ni löften, önskningar eller sätter upp mål?

/ / / /

My wishes for 2018, instead of resolutions that always feel like they must happen making them more of a burden. Mostly thinking about parenthood and all that comes with it. I’m hoping for all to go well with the baby and that I’ll be a good parent. Also hoping to stay active to keep the mind and body ready for this new adventure that we’re embarking on.

Continue Reading

Poddtips, bloggtips och hjärtekross

Här sitter jag en onsdagskväll med ljus tända, pepparkakor i munnen och en podd som jag lyssnar på. Det är ett av två tips jag kommer med idag till er – Skilsmässopodden. Det är en podd jag inte lyssnat på tidigare, men fick anledning att göra det på grund av en vän. Denna vän, Lisa, har precis startat en blogg (tips två – läs den här!) och den är väldigt ärlig, öppen och rik på känslor. Hon har bland annat skrivit en del om uppbrottet mellan henne och hennes kille, vilket hon skickade in ett brev om till Skilsmässopodden. Och det brevet tog de upp i senaste avsnittet! (62. Krossade hjärtans revansch!) Se till att lyssna!

Det är väldigt lärorikt och intressant att lyssna på hur de tar sig an frågorna. Alla har vi varit där, i alla fall jag, och likt Lisa avreagerade jag mig väldigt mycket i den blogg jag hade på den tiden. Hjärtekross i alla dess former är inte lätt, my friends. Man tror aldrig smärtan ska gå över. Men den gör ju det, även om det kan ta ett tag.

Även om du är 13 år och tror att du aldrig ska hitta någon
Även om du är 17 år och trodde han var han med stort H
Även om du är 23 år och blir dumpad fyra dagar innan er 1-årsdag, tillika alla hjärtans dag (true story)
Även om du är 37 år och nyskild och ska börja om på nytt.

Det var längesen jag skrev så pass känslomässigt, men att just skriva och få ut alla dessa känslor man kan känna vid till exempel ett uppbrott, det är väldigt terapeutiskt. Det har nog nästan varit det bästa med att först ha dagböcker och senare bloggar. Få göra sig av med det som finns inombords. Det känns så mycket bättre efteråt.

Continue Reading

En kula i vecka 22

I måndags la jag upp följande bild på Instagram.

A kitten and the bump.

Den talar för sig själv. Den sista februari är det tänkt att en bebis kommer.

Hur det känns? Väldigt märkligt. Bara att ta orden ”jag är med barn/gravid” i mun har känts så främmande. Så jag har aldrig sagt det hittills, det har alltid blivit något annat. Det finns, har jag nu upplevt, så otroligt många olika sätt man kan säga det på. ”Jag ska bli mamma” är väl det närmaste, men också läskigaste. Min favorit är nog att jag ska vara långledig från februari, för det låter så härligt vilket det ju kommer vara, men inte direkt som semester som en kollega sa när det var dags för henne. Det knäppaste jag sagt måste vara att jag tänkt föröka mig. Så ocharmigt hårt.

Idag går jag in i vecka 22. Det har gått så otroligt snabbt sen vi fick reda på det i somras. En sommar med semester spenderandes i soffan av trötthet och illamående. Det är kanske inte så konstigt att jag legat rätt lågt med alla sociala medier. Eller att jag läste En mamma blir till just då, även om jag hade tänkt göra det oavsett. För Malin är ju Malin. Är du gravid (eller bara vill läsa om graviditet) tycker jag du ska läsa den. Den är inte som andra, vad jag tror, gravidböcker med stel fakta. Det är på riktigt.

Så nu antar jag att ni också kommer få följa med på den här resan.

Continue Reading

Helgen v. 41

Har ni läst serien som SvD kör med, ”Min helg”? Om inte, gör det. Så kul när hela Stockholms elit verkar köpa frukostbröd på samma bageri och äta söndagsmiddag på Brillo. Allt medan vänner avlöser varandra och det dricks både cava och rödtjut överallt. Så tvärtemot hur mina/våra helger ser ut. Som introvert skulle jag bli tokig på en gång av allt flängande och hela tiden göra saker. Här kommer därför min helg som var, tråkig och helt ocensurerad.

Jag jobbade helt vanliga kontorstider i fredags. Eftersom jag kommer tidigt på morgnarna kan jag också oftast gå tidigare, vilket jag särskilt försöker göra på fredagar. I fredags var inget undantag, men mest för att jag hade lyckats boka in en tvättid. Det är annars heeelt omöjligt att få tid såvida man inte bokar två veckor i förväg. Det är nog det sämsta med där vi bor. Tvättstugan. Så fredag och dejt med tvättstugan och hemgjord pizza till middag innan vi la oss lika tidigt som pensionärer, hurra.

Lördagsmorgonen började strax efter 8, det blir ju lätt så när man lägger sig tidigt. Eftersom det inte fanns frukost hemma gick vi ner i mjukisbyxorna och handlade på Coop som finns i huset. Vi lyxade till det med nybakt bröd istället för påsbröd, yoghurt och mjölk till O’boy – ni läste rätt, som vuxen får man dricka O’boy om man vill. Just i lördags hängde vi i soffan med frukosten, annars sitter vi oftast vid köksbordet med varsin dator och läser vad som hänt i världen under natten (eller bara tittar på YouTube), om vi inte köpt en morgontidning.

Sen fick jag ett ryck och började plocka och dona. Eftersom vi faktiskt gjort en del de senaste helgerna har städningen halkat efter. Det tog ett par timmar innan jag tröttnade. Tror vi satt i soffan sen mest hela dagen och såg på film samtidigt som det regnade utanför. Så avkopplande att göra ingenting. Och heller inte byta om på hela dagen.

Vi vaknade vid samma tid i söndags. Lika frukostrutin som på lördagen. Magnus hade läst att Arlandas Flygsamlingar skulle vara öppet så vi tog bilen och körde dit.

Nospartiet av flyget som kraschade i Gottröra 1991.
Multitasking.

Det var inte ett så stort museum så snart åkte vi söder igen och stannade till vid Mall of Scandinavia för att äta lunch och gå i affärer. Det blev en klocka till herrn och huvudvärkstabletter för mig. Vi svängde därefter förbi ett par kompisar till Magnus för att hämta lite grejer. Just vad får ni veta en annan gång. När vi kom hem hade dagen plötsligt gått. Vi käkade tacos till middag innan Magnus la sig för kvällen och helgen var slut. Det tog ingen lång stund innan jag följde efter, redo för en ny vecka.

Det blev kanske lite fläng i söndags, men helt utan planering egentligen. Utöver det måste det väl finnas andra som käkar frukost framför Paradise Hotel, frivilligt tvättar en fredagseftermiddag och hänger i mjukiskläder den mesta av tiden på helgen?

Continue Reading

En treårsdag

Även om jag tycker att det inte känns som det, är det mycket som händer under 10 dagar jag plötsligt inte skriver. Elva dagar in i oktober. Inte många veckor kvar till jul. Egentligen.

I helgen blev det häng med vänner, hockey och hederlig söndagsmiddag hos mor. Jag åkte ut till Bålsta där en kompis har hus för att äta lördagstacos och gulla med hennes dotter. Har alltid tänkt att det måste vara roligast under sommaren med att bo i hus, men när vi satt där och regnet smattrade utanför var det bara mysiga känslor som kom. Det där som jag gillar. Någon gång kanske vi också köper hus, eller i alla fall ett sommarhus. Mest för att det känns som en bra grej när man får barn.

Det stora är ändå att jag och Magnus fyllde tre år tillsammans förra veckan. Hurra! Alla redan, helt otroligt vad tiden går. Det är så mycket som har hänt och som vi har hunnit göra. Två längre resor och desto flera små. Besökt väldigt många stater och NHL-matcher. Bytt jobb. Flyttat. Gått igenom tuffa saker som en misshandel med rättegång, brutna fötter och läkarbesök. Olika dygnsrytmer. Allt med vetskap att oavsett vad så finns vi där för varandra.

Framsidan av vårt kylskåp och frys är fulla av minnen som det här. Från vår balkong på Hawaii förra året. Lätt den bästa resan jag har gjort. Fantastisk plats och upplevelser. Och fantastiskt sällskap som jag älskar djupt. ♥

Continue Reading