Gravid vecka 33: tankeverkstad

Välkommen till vecka 33 i denna graviditet där det inte händer så mycket. Jag har insett att veckorna bara går utan att några särskilda avtryck lämnas. Och nu är det snart slut. Var tog veckorna vägen? Är det bara för att jag mått bra och det varit smooth sailing pretty much hela vägen? Nej, det är nu alla tankar kommer istället.

Som, finns det saker jag/vi helt enkelt inte gjort och därför känner mig rätt opåverkad av graviditeten? Är det stress över att hinna med allt? Vi har ju till exempel inte kommit någonstans med barnrummet än. Vi började med att rensa och ta ut allt som stod där inne då vi i princip använt rummet som förråd. I samma veva ställdes däremot saker tillbaka för att vi inte kunde göra oss av med dem på en gång. Vi behöver ta en helg och bara åka och kasta allt som ska slängas. Sen vill jag verkligen inreda och bona. Och mer då? Boka och gå på föräldrakurs. Fixa BB-väskan. Fota magen mer. Anmäla inkomst till Försäkringskassan. Faktiskt sätta hur vi ska vara lediga. Och profylaxkurs, är det nödvändigt?

Men en sak i taget. Försöker tänka att huvudsaken är att allt hittills gått bra.

Besöket hos barnmorskan i tisdags gick bra det med. Men även där har jag brottats med hur besök ”ska” vara. Inför varje besök försöker jag komma på något att fråga eller undra över, då det alltid är hennes första fråga till mig. Är det vanligt eller just för att allt fortlöper som det ska? Sen pratar vi om saker ändå men jag kan känna mig konstig som inte undrar mer över vad det nu skulle vara.

Tror alla tankar kommer nu för att det drar ihop sig. Rex hade vid besöket vänt sig så numera ligger han med huvudet neråt. Bökar som bara den gör han också på nätterna så jag har svårt att sova. Sammandragningar och ont i ljumskarna/höfterna kommer allt oftare. Och bara 30 arbetsdagar kvar. 55 dagar totalt.

mage i vecka 33

Så kommer stunder som dessa ovan och allt försvinner. Alla tankar. Vad som ska och inte ska. Bara massa kärlek.

You may also like

3 kommentarer

  1. Hm.. jag vet inte om jag tänkte så mycket jag heller med första. Fast då var jag ifs mest rädd, rädd för att förlora henne. Men i övrigt körde jag på som vanligt och kroppen mådde faktiskt fint. Har inte haft så mycket frågor nu heller. Går mest till BM för att stämma av värden och mäta magen och så är det bra så.

    Profylax däremot kan jag verkligen rekommendera. För mig funkade det väldigt bra och vet att det gjort det för många andra också. Det funkar utan för en del också, men får man väldigt ont är det så lätt att man spänner sig och får ännu mer ont i onödan. Så att lära sig lite andningstekniker är inte så dumt. Jag bloggade faktiskt om det igår i mitt vecka-för-vecka inlägg och argumenterade för =P

    Fint att se att du mår bra. Helt otroligt att det ju bara handlar om dagar nu.. yeeey =D

    1. Vad lustigt att du skrivit om profylax mitt under mina halvt ångesttankar. Ska bli kul att läsa om! Det är nåt jag ändå tänker om något att vi bör hinna med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.