Fem en fredag v. 6: Minnen

Hujeda mig så fort det går, fredag igen! Inte för att jag har något emot det, jag gillar fredagar. :) Sen sist har väl inte jättemycket hänt, vi hälsade på min mormor igår och försökte hitta en ny bilbarnstol i onsdags – tyvärr utan resultat.

Nu är det i alla fall dags för Fem en fredag! De som länkade sina inlägg förra veckan var Hanna, Ingrid, Paula, BP, Emilie, Eva, Saija, Madeleine, Monika.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag

  1. På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
  2. Vad är ett minne från när du var 10 år?
  3. Vilket minne värdesätter du mest?
  4. Hur minns du din barndom?
  5. Är du glömsk av dig?

På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
Jag önskar jag hade mer tid för att skapa fotoalbum och scrapbooks att titta i. Här i bloggen skriver jag ju ned en del av det som händer, men skulle gärna skriva en riktig dagbok igen. Jag sparar ofta biljetter, klistermärken och andra souvenirer men de hamnar mest i någon låda någonstans. Så egentligen är det klassikern att jag minns tillbaka genom att tänka.

Vad är ett minne från när du var 10 år?
Jag fyllde 10 år 1996. På hösten flyttade vi från den lägenhet jag vuxit upp i till den min mamma fortfarande bor i, det var nästan tvärs över gatan bara. Jag minns att jag tyckte det var så kul med ett nytt rum och jag spenderade lång tid med att möblera det.

Vilket minne värdesätter du mest?
Det är allra troligast dagen då Harry föddes. Det är ju det största jag varit med om.

Harry två dagar gammal på BB.

Hur minns du din barndom?
Den var väldigt fin. En klassisk 90-talsuppväxt med limpmackor och o’boy till mellis. Det var mamma, min bror och jag som levde tillsammans. Som frånskild sen vi var väldigt små hade mamma det tufft ibland men det har alltid funnits kärlek i överflöd, något jag tagit med mig genom livet.

Är du glömsk av dig?
Ibland. Jag är jättebra på att komma ihåg vissa saker, medan andra försvinner fort. Ansikten och små detaljer någon sagt i förbifarten brukar ofta fastna medan jag andra gånger kan glömma var jag la min telefon för fem sekunder sen.

Inlinkz Link Party

Hoppas du har haft en bra vecka och är redo för helg!

Continue Reading

Saker som händer i februari

Februari är i full gång. En månad jag riktigt gillar, främst för att jag fyller år under den, hähä. Året har kommit igång och melodifestivalen har dragit igång, något jag en gång skrev var ett tecken för mig att året inte längre är nytt.

Just den här februari är speciell av många anledningar. Jag går tillbaka till jobbet efter ett år, min första födelsedag som mamma inträffar, och jag ska få se Magnus i en annan roll som pappaledig. Det kändes som att den här månaden aldrig skulle komma, för ett tag sen kändes det som en evighet. En evighet som var alldeles för kort.

Magnus blev officiellt föräldraledig i måndags. Det känns skönt att vi har dessa två veckor tillsammans och inte bara byts av från en dag till en annan så Magnus istället får komma in i sin nya roll med mig hemma ett tag. Just nu funderar vi på vad vi kan tänkas göra för roliga utflykter dessa dagar om snövädret tillåter.

För att varva ner och samtidigt ladda för att jag börjar jobba åker Magnus och jag på spa nästa vecka, till Loka Brunn. Har jag någon läsare som varit där tro? Jag tänker göra allt för att koppla av, ned, och bara vara i nuet. Vi åker sen vidare till Falun direkt efter för att se Backyard Babies. Carro, Magnus syrra/min kompis, bor där uppe vilket är en anledning att vi åker just dit för att se dem. Det var ett tag sen nu som vi var i Falun så det ska bli kul.

Från Falun december 2017. Riktigt vinterland!

När vi sen kommer hem väntar jobbet för mig på måndagen. Jag har drömt om jobbet några gånger nu och det har alltid varit mindre roliga drömmar som att de har glömt mig, inte fixat i ordning något, att själva byggnaden gjorts om helt och är omringat av vatten. Är det någon undermedveten fasa för att det faktiskt är dags snart att jobba? Måste nog googla på det där.

Hur är din vecka hittills? Snart har halva redan gått!

Continue Reading

Återuppstånden

Det är februari redan, något jag knappt märkte i fredags när jag återhämtade mig från min korta magsjuka från i torsdags, eller vad det nu var. Det blev ett konstigt månadsslut, och sista dagar som ensam föräldraledig – för nu går Magnus och jag omlott ett par veckor innan han tar över ledighetspinnen den 18.

Helgen har varit som i ett töcken. Ingen aptit och därmed ingen mat ledde till noll energi och har varit så fram till igår söndag. Jag trodde aldrig jag skulle känna hunger eller få ner något annat än yoghurt igen. Eller orka vara uppe ur soffan mer än fem minuter. Föga förvånat har det därför inte hänt så mycket i helgen. I lördags skulle vi gå på Allan Svenssons show Mr. Morfar men jag hade lite för lite ork för att gå. Jättetrist, men det hade nog inte varit så roligt att sitta där utan att ha ätit eller vilja äta.

Igår var det snökaos här (och i princip hela landet?) så det blev inte många knop gjorda när vi inte hade någon större lust att gå ut i det, än mindre göra någon utflykt med bilen. Det kändes lite konstigt att det var söndag när Magnus inte skulle upp och jobba idag. Som en extra lång helg, vilket det nu kommer vara i två veckor. Nu är jag i alla fall redo för en ny vecka, och ny månad!

En dag i snön förra veckan.

Jag hoppas din helg har varit mycket roligare, berätta! :)

Continue Reading

Fem en fredag v.5: Aldrig säga aldrig

Det är tur att jag förberett veckans frågor i förväg. Igår var nämligen ingen bra dag. Jag vaknade med någon slags magsjuka, som däremot inte betydde att jag var fast på toaletten hela tiden vilket var skönt. Det var mest magkramper och feber och jag var alldeles matt. Stackars Harry hade ingen rolig mamma hemma, så mot kvällen fick han åka hem till mormor och sova där då jag knappt orkade hålla honom. Magnus hade dessutom oturen att bli hundbiten så han kom hem sent efter ett akutbesök. Det var inget större bett som tur var, han fick en stelkrampsspruta och lite penicillin. Men ändå. Rörig dag. Hoppas din torsdag var bättre?

Nu över till frågorna! Det var några av er som använde widgeten förra veckan, kul! Jag kör den även den här veckan. Mina svar den här veckan blev lite väl luftiga tyvärr, det blir så när energin inte finns.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag

  1. Vad är något du aldrig vill uppleva?
  2. Vilken är en plats du tror du aldrig kommer besöka?
  3. Vad är något som aldrig funnits i ditt liv?
  4. Vad är något du aldrig har sagt?
  5. Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till?

Vad är något du aldrig vill uppleva?
Det jag aldrig vill uppleva är rätt så ofrånkomligt – som döden i alla dess former. Det skrämmer mig. Likaså att nära och kära runt mig ska skadas eller må dåligt. Jag skulle heller aldrig vilja drabbas av arbetslöshet eller uppleva att jag inte har något skyddsnät.

Vilken är en plats du tror du aldrig kommer besöka?
Mest troligtvis är det något avlägset land det är svårt att ta sig till. Jag skulle gärna vilja göra en safari någonstans i Afrika, men det känns som att det aldrig kommer hända.

Vad är något som aldrig funnits i ditt liv?
Riktigt hat, och tur är väl det. En känsla jag inte har mycket till övers. Inte heller mobbning har funnits vilket jag är glad för att jag inte upplevt.

Vad är något du aldrig har sagt?
Att jag hatar någon, vilket lite hör ihop med tidigare fråga.

Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till?
Där finns det gott om alternativ. En riktigt god lakritspåse till exempel. Eller ett iskallt glas cola en varm sommardag. Sen har vi en puss från Harry, en kram från mamma. Det finns mycket!

Inlinkz Link Party
Waikiki Beach

Jag skulle heller aldrig säga nej till att åka till Hawaii igen. Nu börjar drömmarna igen.

Hur tror du din fredag blir? Trevlig helg! Nu ska jag fortsätta kurera mig.

Continue Reading

Introvert är inte att vara blyg

Om det är något som provocerar mig så är det när folk ska prata och häva ur sig saker de tydligt inte vet något om. Det gäller särskilt när det kommer till skillnaden mellan att vara introvert och att vara blyg. Storbloggaren Alexandra ”Kissie” Nilsson har uttryckt att hon inte tycker om introverta människor. Att hon efter att ha jobbat med en person insett har svårt för människor som är blyga och inte tar för sig. Snacka om att hon där inte bara nedvärderar personer, hon uttrycker ungefär den största myten som finns gällande introverta. Dessutom snackar hon skit om någon i sin blogg. Kul för den personen att läsa.

Att vara introvert är inte att vara blyg. Det är två skilda saker. Blyghet är ett personlighetsdrag vem som helst kan ha, även den som säger sig vara extrovert. Att vara introvert handlar om att man får energi utanför sociala sammanhang. För den som vill läsa mer, har jag skrivit om hur man vet att man är introvert

Jag reagerar främst inte för att det är just Kissie som skriver. Det är väl rätt känt hur provocerande hon kan vara. Det jag reagerar på är hur man kan slänga ur sig något man inte vet något om. Det särskilt när man driver en så stor plattform och når ut till så många. Att en introvert är blyg, udda, den tysta, är ju dessutom ett så gammalt och inskränkt synsätt. Något jag försöker ändra på.

Kissie skriver vidare om hur hon överkompenserar genom att prata mycket när hon hamnar i samma sällskap som dessa blyga personer. Det jag kan fundera över när personer säger något liknande och känner sig obekväma är om de inte klarar av tystnad och varför inte? Varför måste det pratas hela tiden? Det om något tycker jag är konstigt. Slappna av istället, tystnad är inte något hemskt. Man måste inte fylla varenda tomrum. Just därför gillar jag inte kallprat som ibland blir en aning för krystat.

Som en parentes då hon skrev om en jobbsituation vill jag säga att om man förstod på riktigt vad introversion är skulle det troligtvis låta annorlunda när man hamnar i ett jobbsammanhang. Vi introverta tänker igenom ett problem eller fråga noggrant innan vi delar med oss, vilket minskar risken för att vi skulle slarva med en uppgift. Vi lyssnar oftast bra, är fokuserade och tålmodiga. Jag ska skriva klart mitt inlägg om arbetslivet, och utvecklar därför inte mer än så här. Fokus var ändå blygheten.

introvert är inte att vara blyg
Hej från en nuförtiden inte så blyg, bara lite, introvert.

Sen klickar man inte med alla, det vet jag. Men bara för det ska man inte dra alla över en kam. Det är inte så trevligt att säga som hon gör att hon inte gillar blyga personer, och att hon hellre jobbar med någon med en bättre personlighet. Som om blyga per automatik har en sämre personlighet. Det är som att jag skulle säga att jag inte gillar rödhåriga personer för att en rödhårig person inte drog sitt strå till stacken vid ett grupparbete i skolan.

Jag undrar vem som egentligen har den bättre personligheten i detta fall? Särskilt när man tänker på hur en hel del högljudda (extroverta) personer kan ha förmågan att köra över folk. Då bör man titta på sin approach istället. Jag jobbar i alla fall hellre med en mer ödmjuk person som är blyg än någon som klankar ner på andra.

Har du någon gång känt dig överkörd när någon gjort antaganden om dig?

Continue Reading