Vad går att säga om ett år som detta? Rent personligt har det kantats av mycket jobb, vab och som ett resultat av det trötta kvällar i soffan utan energi. Där emellan har det ändå varit ett bra år där vi som familj spenderat tid och gjort utflykter tillsammans, både på hemmaplan och andra platser. För mig har det varit höjdpunkterna att få göra roliga saker och se hur barnen växer under tiden.

I våras åkte vi över till Åland på en långhelg till ”vår” kära stuga. Under sommaren åkte vi tillbaka två veckor och hade det kanon. Magnus och jag åkte med kompisar till Göteborg precis innan det och såg på Rammstein – vi blev inte besvikna på den showen.

Jag har varit på spa inte bara en utan två gånger. Första gången blev det ett knappt dygn på Yasuragi med en kompis, den andra med två ytterligare kompisar på ett annat ställe och hade det fantastiskt avkopplande. Tid i en jacuzzi med grå moln ovanför och lite duggregn är inte helt fel.

Vi har haft ett riksdagsval och regeringsskifte också, och min vår och höst som statlig tjänsteman bestod jobbmässigt av förberedelser inför detta innan vi i oktober nådde land och fick en ny regering på plats. Tre regeringsskiften på ett drygt år har varit rätt slitsamt så av bara den anledningen hoppas jag på ett lugnare 2023.

Clara har i år flugit för första gången, upp till Luleå där vi upplevde riktig vinter i början av december. Apropå flyg besökte vi i år även försvarsmaktens flygdag som i år var i Uppsala i slutet på sommaren. Det blir en del flygrelaterat vi gör varje år och 2022 var inget undantag. Flygvapenmuseum i Linköping har fått sig ett besök, likaså Västerås, och Harry och Magnus har varit iväg på egna små äventyr.

Jag har sprungit relativt regelbundet under året vilket jag är glad för. Det är den träning jag mår bäst av och när våren börjar komma längtar jag till första rundan utomhus. Just nu är det inomhusrundor som gäller på gymmet och det är inte lika roligt, även om jag kan titta ikapp på serier medan jag står på löpbandet.

Bloggmässigt har det här varit det sämsta året hittills under alla år jag bloggat. Ingen energi, skrivkramp, och tappade därmed intresset eller viljan. Det har varit jättetrist så min egen förhoppning är att komma på banan igen under 2023. Elisa Matilda 2.0 är på gång efter nästan två år in the making så jag håller tummarna för ett roligare bloggår 2023.

Förutom allt det mörka och tråkiga i världen utanför min lilla bubbla lämnar jag 2022 med en bra känsla. Kommer vi bara förbi januari, som så ofta bara är lång, kall och mörk hoppas jag 2023 får en fin start.

Vad har varit din höjdpunkt det här året?

Efter ett dygn till sjöss (mer om det sen) är jag nu redo för ett nytt år och det är dags att göra bokslut. Det här året har sannerligen varit det bästa året hittills i mitt liv. Dalar har det såklart också funnits, i alla fall en stor, men annars har det största händelserna i mitt liv skett under 2018. Varsågoda att ta en titt på året i min årsresumé 2018.

Höjdpunkten

Harry kom till världen! Efter nio månader så kom han äntligen. Vår Rex som han kallats i magen. I förra årets resumé skrev jag att det skulle bli märkligt med en sista nyårsafton som Magnus och jag var ensamma. Och nu är dagen här då vi har en bebis att skåla med på nyår. Eller bebis, han börjar ju bli så stor. Galet i alla fall att jag, vi, faktiskt är föräldrar nu. Vilket år det varit med den omställningen. Jag är så glad att allt har gått så bra och att det ändå kommer rätt naturligt det här med att ta hand om ett barn. Det är sjukt nervöst i början att ens hålla i sitt barn, så var det i alla fall för mig, och jag trodde han skulle gå sönder för minsta lilla. Det släpper fort. 

En annan stor sak som faktiskt hände var ju att Magnus och jag gifte oss. Det får vi inte glömma. På toppen av en höjd och överblickade området vi växte upp i. En fantastisk dag!

Mående

Måendet har varit fantastiskt det här året. Att bli mamma är det bästa som har hänt mig. Punkt. Jag har däremot samtidigt gått runt med en sorg då Magnus pappa gick bort i slutet av januari. Det kastade omkull världen, minst sagt. Där och då såg vi fram emot att få barn när någon nära plötsligt försvann. Så orättvist, så jobbigt och så ofattbart.

Karriär

Det är snart ett år sen jag jobbade. Det har gått så fort! Jag trodde jag skulle ha svårt att koppla bort det när jag gick på föräldraledighet, men när Harry väl kom skiftade fokus. Jag fick plötsligt en helt annan karriär! Det har varit så skönt att vara hemma och bara få vara med honom. Det är den senaste månaden jag börjat sakna jobbet och få göra något annat, även om jag vet att första dagen tillbaka kommer jag längta hem och vilja vara hemma ett år till.

Resor

Till skillnad från våra tidigare år tillsammans har Magnus och jag hållit oss hemma rätt mycket. Det är inte så konstigt med en bebis, men lite äventyr har vi gett oss ut på. I somras åkte vi från värmen till värmen och skapade minnen på Gran Canaria. Det var skönt att få komma bort, och det gick hur bra som helst att flyga med en då 4-månaders Harry. Magnus och jag har även kunnat ge oss iväg på tu man hand genom att åka till Oslo, Göteborg, Gävle och Luleå på miniweekends. 

Saker jag inte tidigare gjort

Jag födde barn. Det var det jobbigaste träningspasset jag utövat. Som att springa ett maraton sägs det, så då kan jag väl bocka av det också! Samtidigt var det en fantastisk upplevelse jag gärna gör om. Trodde aldrig jag skulle tycka det här med att föda barn ändå kändes helt okej. Jag var även på Liseberg i somras vilket var roligt, trots allt köande.

Vad jag önskar jag gjort mer av

Precis som i förra årets årsresumé säger jag nog att läsa. Har nog inte läst en enda bok. Men så har jag ju haft lite annat att göra. :)

Musiken

Min graviditet stoppade mig inte från att gå på livekonserter! I slutet på förra året gjorde magen premiär på The Sounds. I januari när jag var i vecka 34 var Magnus och jag och såg mina absoluta favoriter Fall Out Boy när de var här i Stockholm. Jag skrev tydligen inget om det, men vi var även och såg Justin Timberlake i somras. Det var för övrigt första gången vi sov borta från Harry. Det gick som en dans på rosor.

Att se fram emot 2019

Vad kan toppa det här året? Jag har inte ens hunnit tänka på att det faktiskt blir ett nytt år snart. Jag ser fram emot att börja jobba igen, få komma iväg utan bebis och prata lite mer med vuxna. Min mamma fyller 60 år i januari, så förhoppningsvis hittar vi på något för att fira! Utöver det ska det bli roligt att se Magnus hemma i en annan roll som föräldraledig och det band som kommer växa sig starkare mellan honom och Harry.

Jag hoppas du också har haft ett så bra år som du velat. Om inte, kommer alldeles strax ett nytt, tomt år att fylla med vad du vill.

Gör du dig i ordning inför kvällen nu? Ha en riktigt fin nyårsafton, oavsett planer, och ta hand om dig! Jag hoppas vi ses nästa år. :)

Det är dags för ytterligare ett år att gå mot sitt slut. Det är därför tid för årsresumé 2017. Som jag skrev i förra årets resumé har även 2017 gått fasligt fort. Så fort att det tar sin lilla tid att komma på vad som egentligen har hänt. Mycket bra, och även mycket dåligt. Jag tänker främst på terrordådet den 7 april och vad som gav upphov till #metoo-rörelsen. Kan bara hoppas det sistnämnda fortsätter med sina ringar på vattnet och gör mer förändring.

Höjdpunkten

Den största höjdpunkten är självfallet graviditeten. En stor omställning, såklart, full av förväntan som pågått nu under halva året. Definitivt den största resan som jag hittills varit med om, och än är den inte slut. Det känns lite märkligt att det här är sista nyårsafton som vi är ensamma. Om jag kunde skulle jag skåla med ett stort glas riktiga bubblor imorgon.

Måendet

Det har varit ett jättebra år för måendet. Jag har varit glad och lycklig. Illamående och trött en liten period, men det har ju inte varit till följd av något negativt. Jag såg framför mig en graviditet fylld av humörsvängningar på grund av hormonomställning, men inget sånt. Peppar, peppar. Jag tror att det snarare gett mig en bättre balans i kroppen. Jag är även glad över att jag mått så pass bra att jag kunnat tränat regelbundet genom graviditeten och sluppit t ex ryggont.

Karriär

Jag har älskat jobbet det här året. Mina kollegor är fantastiska och vi har blivit ett sånt bra team som trivs. Det har tidvis varit väldigt mycket, och även om jag inte riktigt fick ta den roll som var tänkt efter min utbildning förra året på grund av att vi saknat resurser, har jag lärt mig mycket och ser fram emot att komma tillbaka efter min ledighet. Jag har lite separationsångest över att jag snart inte ska jobba och ”tappar” ett år men vet också att så fort jag går på ledighet släpper det där. Full fokus på annat.

Resorna

Jag tänkte först skriva att det inte blivit lika mycket resor i år, men det stämmer inte. De har bara varit lite kortare än vanligt. I februari hade vi ett intensivt dygn i Köpenhamn för att se Metallica. Senare i mars åkte vi på en veckolång roadtrip på USAs östkust där vi bockade av ett flertal stater och städer. Ibland flera på en dag. En jättemysig om än intensiv vecka. I efterhand hade vi kunnat vara borta lite längre för att inte känna som att vi bara bockade av saker utan att riktigt uppleva, men det var ändå en väldigt bra resa.

I slutet av april åkte jag och några kollegor till en kollegas hus i Torrevieja, Spanien. En helg full av roligheter tillsammans. God mat, skratt och bondande. Fantastiskt hus och gästfrihet. På toppen av det ett mycket skönare väder än hemma. I juni åkte Carro, Mattias, Emma och jag över till London! Egentligen skulle Magnus följa med, men han behövde jobba och då frågade jag om inte Emma ville hänga med vilket hon inte var sen med att tacka ja till. Så kul! Det blev en riktigt varm helg med turistande. Häng i parker med glass, firande av Carros födelsedag, musikal, Notting Hill och riktigt god mat.

Efter det har det blivit resor i Sverige. Semesterdagar i kära Norrsundet, ett par gånger till Falun och så två flygresor till Luleå, som jag fram till i september i år aldrig hade besökt innan. För att två veckor senare plötsligt varit där två.

En hel del resande i år också. Nu är det slut på det ett tag framöver tills Rex är redo att börja upptäcka världen.

Saker jag inte tidigare gjort

Gett mig in i vloggandets värld, väldigt kortvarigt. Upplevt en graviditet och allt omkring. Varit i Luleå. Tagit hand om en upphittad katt.

Vad jag önskar jag gjort mer av
Läst! Jag hade ju en förhoppning om att läsa minst en bok i månaden det här året, men det gick i stöpet någon gång i september. Jag får ta igen det nästa år. Förhoppningsvis.

Musiken

Vad har det blivit live i år egentligen. Det började med The Naked and Famous i januari. Mina favoriter. Metallica i Danmark, för första gången och väldigt bra. I mars blev det show med Postmodern Jukebox där jag även fick hänga med Blake Lewis, tvåa i American Idol 2007, och som varit en favorit sen dess. Sjukt kul. Sista akten för året blev The Sounds på ett trångt Debaser. Rockigt och ösigt och Rex höll sig lugn i magen.

Att se fram emot 2018

Fall Out Boy! Efter 11 år ska jag se dem live igen. Finns inget band jag lyssnat på längre. Att det kommer ske på en sån liten och intim lokal som Debaser kommer bli så bra. Att jag kommer vara gravid i slutet av vecka 33 kommer vara den största utmaningen. Men vill man så kan man.

Rex. Såklart större än Fall Out Boy. Jag ser så mycket fram emot att välkomna honom till världen och få upptäcka vem han är, annat än ett busfrö. Och vi ska bli föräldrar – väldigt spännande hur det kommer vara, helt nya roller och prioriteringar. Man vet ju ingenting innan, precis som Rex kommer vi vara tomma ark.

Jag hoppas ni har haft ett så bra år som ni velat. Och om inte, i alla fall några ljusglimtar att förvara och komma ihåg och ta med er in i 2018.