En tyst introvert gick på fest

… Det låter nästan som början på en rolig historia, men i fredags var det allt annat än roligt. Det dröjde till jag kom till jobbet när jag insåg att jag tappat rösten. Hua! Eftersom jag inte pratar så mycket på morgonen, särskilt inte när Magnus och Harry sover, tänkte jag inte så mycket på att jag kraxade lite. Eftersom jag åkt på en förkylning var det inte konstigt heller om rösten inte kom igång förrän jag druckit en första kopp te på jobbet. Men när det inte fungerade och dessutom blev sämre under dagen gav jag upp och åkte hem för att jobba undan det sista utan att behöva prata.

Sen kommer vi då till det här med att jag var bjuden på releasefest av Christian Unges nya bok, Går genom vatten, går genom eld. Jag ville ju inte ställa in, så någon gång efter fem klev vi in på Hobo hotell där festen var. Musik spelade och det vimlade av folk. Inte en så lyckad kombination egentligen, vare sig för en hes röst eller introvert som tycker det blir för stimmigt efter ett tag. Och dessutom inte är den som direkt minglar bland folk jag inte känner. Skulle jag då göra det utan röst? Haha. Men Magnus och jag stannade såklart och Christian högg tag i mig för att hälsa välkommen och prata lite. Vi fick drinkbiljetter och hälsade därför såklart på baren. Såhär i efterhand skulle jag ha beställt whiskey för rösten, haha.

Efter ett tal av Christians förläggare och huvudpersonen själv stannade vi för en drink till och lite mer prat med Christian. Även om det var jättekul att vara där blev det sen dags att runda av. Min förkylning och heshet gjorde mig riktigt trött. Vi åkte därför hem och gick in på Texas Longhorn för en sen middag. Nachos och pommes frites satt inte helt fel.

En ny vecka har sparkat igång. Jag har i alla fall större del av rösten på plats igen vilket är skönt. Förhoppningsvis orkar kroppen med lite träning igen imorgon. Hur har din vecka startat? Blev du lurad eller lurade någon?

Continue Reading

Kortfattad status

Den här veckan har jag likt förra veckan jobbat, kommit hem, käkat, hängt med familjen och sen sovit. Det är de grejerna lite på repeat och har varit sen jag började jobba. Något som skiljer den här veckan från förra är däremot att jag kommit iväg till gymmet inte en, utan två gånger och satsar på en tredje imorgon. Hur impad är inte jag över mig själv? Det är otroligt skönt att vara igång igen och förhoppningsvis bli lite piggare då jag varit så himla trött på grund av allt runt omkring, och då främst jobbet. Jag bara hoppas nu på att jag inte blir sjuk. Det är annars lite typiskt tycker jag efter att ha haft ett träningsuppehåll. Kan du känna igen dig?

Sen jag började med Nextory i januari har jag också faktiskt lyckats läsa lite i alla fall de flesta kvällar när jag inte kommit i säng allt för sent. Just nu läser jag däremot en bok old school-style. Christian Unge utkommer nämligen med en ny bok i slutet på mars, Går genom vatten, går genom eld, första delen i Teklaserien som jag nu fått ett ex av skickat till mig. Jag har läst hans tidigare böcker, och även recenserat de här i bloggen.

Just den här boken är särskilt rolig att läsa då jag för ett par år sen, när Magnus och jag var på Hawaii, fick ta del av manuset till boken för att ge kommentarer och synpunkter på. Det är så klart därför jättekul att nu få läsa det färdiga resultatet! Nästa vecka är jag bjuden på releasefest, det ska bli sjukt kul. Recension av boken kommer såklart sen.

Nu är det dags att sätta igång dagen. Hur har du det idag? Det är fredag imorgon!

Continue Reading

Dagar på stranden

Strandlivet är härligt. Vi har oftast börjat morgnarna här sen vi kom med att köpa frukost från en av alla tiotals ABC Stores som finns och tar med till stranden. Vi äter, vi badar, vi solar. Efter några timmar när vi har fått nog (om det ens är möjligt) promenerar vi tillbaka till hotellet. Efter lite uppfräschning ägnar vi eftermiddagen åt något på stan.

De första dagarna här läste jag början på ett nytt manus skrivet av Christian Unge. Jag har skrivit om honom och hans böcker några gånger tidigare (Läs! alla hans böcker hittar du på Adlibris (annonslänk)) och tycker de är toppen. Att det än så länge bara är ett manus som jag kommenterar och ger synpunkter på (vilken ära!) gör att jag såklart inte kan avslöja något om det, men jag tror det kommer bli riktigt bra.

Continue Reading

Saharasyndromet

För ett tag sen skrev jag att jag fick boken Saharasyndromet med posten av Christian Unge. Nu har jag läst den! Och jag ska såklart skriva mina tankar om denna bok.

Vi tar en kort introduktion först – Saharasyndromet är den tredje fristående boken i serien om Martin Roeykens, en svensk kirurg som hamnar i actionfyllda situationer i bland annat sitt arbete med Läkare utan gränser. Serien är skriven av Christian Unge, en svensk läkare med erfarenhet från läkararbete i Afrika. Han har tidigare gett ut sina böcker på egen hand, men Saharasyndromet är släppt på förlaget Lind & co.

Saharasyndromet handlar om att Martin Roeykens tillsammans med fyra kollegor från Läkare utan gränser kidnappas av okända terrorister i Sierra Leone som för dem under usla förhållanden genom öknen i flera veckor till synes utan något slut på det hela och där Martin plötsligt insjuknar i vad som verkar vara ebola. Boken har två parallella perspektiv där vi får följa kidnappningen med Martins kollega Mette i spetsen som gör allt för att de ska överleva ute i öknen, och Martins dotter Bella hemma i Sverige som i sin tur gör allt hon kan för att få reda på vad som har hänt Martin med hjälp av bland annat Säpo och UD. Frustration och hopplöshet är vad vi får uppleva genom Bellas ögon i hennes kamp att få hem sin pappa.

Saharasyndromet är actionfylld från blad ett likt sina två föregångare. Det är verkligt, rått och hemska bilder dyker upp när jag läser detaljerade rader om hur kulor passerat genom avrättade kroppar. Christian gör en aldrig besviken med sina formuleringar och det märks att han varit ute på fältet. Det är mycket fakta i boken som gör berättelsen mer levande, ingenting känns taget ur luften utan det beskrivs snarare på ett sätt så att man hänger med oavsett hur mycket man kan om kidnappningar gjorda av terrorister. Christian har som vana efter två böcker att redan i det första kapitlet fånga läsaren på en gång med spänning, När handlingen väl sätter igång får läsaren flera trådar att försöka nysta i, och när läsaren tror att den är på rätt spår kommer plötsligt en vändning åt andra hållet. För vad är skälet till att Martin och hans kollegor har kidnappats? Och vad är det egentligen med Nadine, Martins fru?

Boken är särskilt intressant att läsa då Christian Unge plötsligt ändrat berättarperspektiv. I Saharasyndromet får vi istället läsa om Martin genom hans kollega Mette och dottern Bella, som även är kompis med Mette, medan Martin själv nu snarare har fått en biroll i boken. Det var något som överraskade mig positivt då berättelsen i de två tidigare böckerna utvecklas genom Martins ögon. Med den här tredje boken får vi plötsligt ett mycket bredare perspektiv och andra dimensioner när andra karaktärer får sina tankar hörda och vi får lära känna dem mer – bara kopplingen mellan titeln och Stockholmssyndromet säger en del om den psykologi det finns i boken. Det här känner jag är en utveckling av Christian Unges skrivande sen hans första bok, Turkanarapporten – det är kul att märka hur en författare gör något annorlunda med sina böcker.

Vill du läsa en actionfylld thriller som inte är som dagens populära deckare ska du definitivt läsa Saharasyndromet (samt Turkanarapporten och Kongospår). Den håller fast dig och du kommer ha svårt att lägga ner boken för att få veta hur det kommer att gå.

Du kan hitta boken här:
Adlibris
Bokus

Continue Reading

Hej hallå Stockholm

Hej hallå!

Tillbaka igen i Stockholm. Det kommer rapporter från New York, bara väldigt mycket bilder att gå igenom först… och min tanke att blogga därifrån gick ju inte riiktigt som det skulle. Dåligt wi-fi, ute hela dagarna, krasch ner i sängen på kvällarna gjorde att förutsättningarna inte var så bra. Inte för att jag tror ni är så otåliga på att läsa. Men vi hade det hur bra som helst med sol och värme!

Nu till ett annat ämne – böcker! och en specifik bok nämligen Saharasyndromet av Christian Unge. Han är så snäll att han skickat mig ett ex av denna bok som är den tredje fristående delen i hans serie om kirurgen Martin Roeykens. Jag har även läst och recenserat de två tidigare böckerna i serien, Turkana-rapporten och Kongospår. Den senare verkar dock ha försvunnit, så den ska jag försöka få fram länk till igen. Riktigt spännande böcker som jag rekommenderar, och därför ser jag så mycket fram emot att få börja läsa den här!

Saharasyndromet
Saharasyndromet

Nu ska jag äntligen försöka få till lugna kvällar med yoga och bokläsning som avslut. Men först en dejtkväll med tvättstugan medan M är borta.

Continue Reading