One year down, forever to go

För ett år sen stod vi där, uppe på tantoberget vid Hornstull här i Stockholm och sa ja till varandra. Det var en riktigt varm och härlig dag som vi firade med våra familjer och några nära vänner. Dagen kunde inte ha blivit bättre. Tanken var att vi skulle ha en större bröllopsfest sen för de som inte var med, men de planerna har inte kommit så långt. Kanske blir till tvåårsdagen? Hehe.

Ett års äktenskap kallas för bomullsbröllop. Är det för att äktenskapet fortfarande känns fluffigt, som att gå på rosa moln? Såhär ett år senare kan jag i alla fall konstatera att mitt ringfinger känns oerhört naket så fort vigselringen inte är på, precis som i skrivande stund då den är inlämnad på årlig översyn. Den ska bli vårfräsch, som expediten sa. Den största förändringen med att vi gift oss måste jag säga är mitt namnbyte. Det känns fortfarande lite konstigt att säga min man, men i övrigt har det känts som innan.

Vi har för övrigt haft en väldigt lugn första bröllopsdag utan något egentligt firande. Jag sprang en skön runda på morgonen, och sen har vi bara hängt hemma. Lekt med Harry, jagat Harry, hoppat i sängen med Harry och så vidare. Nu kan jag ana mörkret som sänker sig över hustaken utanför, det är dags att snart gå till sängs för en ny vecka med jobb. En kort vecka däremot, det vankas ju påsk! Det ska bli otroligt skönt med några röda dagar att vara ledig på. Får du lite ledigt i påsk?

Continue Reading

Herr & Fru

I lördags uppe på ett berg blickade jag ut över Hornstull här i Stockholm, det område jag växte upp i. Några minuter senare sa jag ja till min kärlek som nu även blev min man, min make. Magnus växte upp bara några gator från mig, och när vi därför började prata om att gifta oss utomhus fanns det i mitt tycke inte någon bättre plats. Vi kunde se vår gamla skola, Högalidskyrkan, Tantolunden. Platser vi båda har minnen från. Nu delar vi allt från en höjd.

Att vi ens skulle gifta oss är något vi pratat löst om länge, men desto mer efter att vi fick veta att Harry skulle komma. Rent krasst är det ju bättre att vara gifta när man har barn. I december gjorde vi hindersprövningen och planen var från början att strax därefter gifta oss i Stadshuset, med bara våra föräldrar. Men så gick Magnus pappa bort och allt sattes på paus.

Sen kom Harry. Och planen sattes igång igen. Hindersprövningen skulle gå ut nu i slutet av april så vi fick lite bråttom. Vi ordnade allt på knappt två veckor. Det blev ett fåtal inbjudna som delade vår dag som var full av sol och kärlek. Jag är så glad att det blev en sån fin dag. Vi skålade i bubbel efteråt innan det blev tårta hemma hos svärmor. Det var förresten första gången jag drack alkohol sen i juni. Jag blev fnissig på en gång. Att skära i tårtan tyckte jag tydligen var helkul… :)

Det kunde inte bli en bättre dag. Eller med en bättre person. Som jag älskar honom och ser fram emot livet tillsammans.

Continue Reading