elisamatilda.se -

En stor plutt

24 april, 2018 Inga kommentarer

Jag är så kär. Jag trodde inte det var möjligt att känna så mycket bara av att titta på någon annan. Magnus må vara Kärleken i mitt liv, men lilla Harry har tagit över mitt hjärta helt. Han är nu en och en halv månad. Tiden har gått både långsamt och snabbt. Han har vuxit på både längden och bredden och mina armmuskler får verkligen jobba nu för tiden. Dagarna ser i princip ut som i förra inlägget. Det är inte så mycket som har ändrats egentligen. Kräkpapper är däremot borta (utbytt mot handduk vid måltiderna) och det är helt okej att underhålla sig själv i sin babysitter så mamma kan äta frukost och städa i köket. Och duscha även om han inte sover.

På kvällarna kan det bli längre stunder med skrik och då är Netflix räddningen för mamma. Det här hade förresten varit ett ypperligt tillfälle för Netflix att sponsra då jag bara har lovord att komma med i det här inlägget. Eller vilken streamingtjänst som helst egentligen, men jag gillar ju Netflix och de serier jag tittar på finns där. När Harry sätter igång på kvällarna är det jätteskönt att ha något att koncentrera mig på medan jag går runt och vaggar, buffar i rumpan och vyssjar så gott jag kan. Tidigare gick jag runt i ett tyst mörker (eftersom Magnus går och lägger sig långt före oss) vilket mest blev stressande och tiden kröp fram. Nu går tiden mycket snabbare innan han till slut somnar för natten. Jag hinner ju dessutom aldrig annars titta på något längre.

Just nu varvar jag förresten The Affair, Santa Clarita Diet och nya stjärnskottet The Letdown – en perfekt komediserie då den handlar om en kvinna och livet som nybliven mamma när allt inte är eller går så perfekt som man vill. Det är mycket jag kan känna igen mig i. Skönt att ha med sig när man tror att ens bebis aldrig kommer lugna sig eller somna.

Min lilla plutt.

Som förresten inte är så mycket plutt längre. Sen den 4 april har han gått upp 1010 gram och vuxit 4,5 cm. Han är nu ståtliga 57,5 cm lång och väger 5220 gram. Inte konstigt att det har känts som att han nästan hoppat över storlek 56 i kläder.

Livet

Herr & Fru

19 april, 2018 3 kommentarer

I lördags uppe på ett berg blickade jag ut över Hornstull här i Stockholm, det område jag växte upp i. Några minuter senare sa jag ja till min kärlek som nu även blev min man, min make. Magnus växte upp bara några gator från mig, och när vi därför började prata om att gifta oss utomhus fanns det i mitt tycke inte någon bättre plats. Vi kunde se vår gamla skola, Högalidskyrkan, Tantolunden. Platser vi båda har minnen från. Nu delar vi allt från en höjd.

Att vi ens skulle gifta oss är något vi pratat löst om länge, men desto mer efter att vi fick veta att Harry skulle komma. Rent krasst är det ju bättre att vara gifta när man har barn. I december gjorde vi hindersprövningen och planen var från början att strax därefter gifta oss i Stadshuset, med bara våra föräldrar. Men så gick Magnus pappa bort och allt sattes på paus.

Sen kom Harry. Och planen sattes igång igen. Hindersprövningen skulle gå ut nu i slutet av april så vi fick lite bråttom. Vi ordnade allt på knappt två veckor. Det blev ett fåtal inbjudna som delade vår dag som var full av sol och kärlek. Jag är så glad att det blev en sån fin dag. Vi skålade i bubbel efteråt innan det blev tårta hemma hos svärmor. Det var förresten första gången jag drack alkohol sen i juni. Jag blev fnissig på en gång. Att skära i tårtan tyckte jag tydligen var helkul… :)

Det kunde inte bli en bättre dag. Eller med en bättre person. Som jag älskar honom och ser fram emot livet tillsammans.

Bebislivet

Livstecken från en bebisbubbla

28 mars, 2018 2 kommentarer

Hejhej från en vardag med en nästan tre veckor gammal bebis. Magnus började jobba igen i fredags efter sina dagar hemma så jag och Harry får klara oss själva på förmiddagarna till att han kommer hem. Det funkar, vi jobbar på våra rutiner som ändras från dag till dag. Men dagarna går, allt tar ju så mycket längre tid nu.

Den första veckan hemma var vi utöver ett par återbesök på BB instängda i lägenheten. Efter det, när vissa saker och ting satt sig, tog vi oss ut på de första äventyren. Harry har blivit presenterad för Djurgårdsbutiken och vi har spenderat en natt hos mormor medan Magnus var borta med jobbet. Gammelmormor har även hon fått besök. Vi har även intygat faderskapet eftersom vi ”bara” är sambos. Och så gått promenader i solen. Än så länge har vi inte haft några direkta besök hemma, förutom mormor och farmor, men ändå har han blivit bortskämd med så mycket presenter. Han har många att säga tack till när han väl lär sig prata.

Det är verkligen ett nytt liv vi skapat oss i vår bubbla. Borta är frukost när och hur länge man vill. Eller förresten, måltider överhuvudtaget. Långa duschar, svar på meddelanden (ledsen kompisar), borsta tänderna två gånger om dagen (Hur gör alla nyblivna mammor som faktiskt gör i ordning sig med smink och allt?), ”jag ska bara” och kunna spontanlämna lägenheten. Istället finns nu ett matvrak som låter en veta högljutt om man så bara tar en sekund för lång tid på sig att utfordra honom. Pumpning, amningsträning, flaskmatning, kanske en sovstund och så repeat till dagen är slut. Ett utökat tänk kring logistik. Kräkpapper i varenda vrå. Kräkrester på kläder, i soffan, i sängen. Blöjbyte och så blöjbyte igen. Jag är så glad att vi har både tvättmaskin och diskmaskin.

Det bästa av allt är ändå allt bebisgos, trots nätter utan tillräcklig sömn. För mitt i allt finns huvudpersonen själv, världens finaste bebis jag inte kan sluta titta på. Det där leendet som jag vet egentligen inte är riktigt. Hans doft. Hur han nyfiket tittar på allt runt omkring sig.

Fin present från min vän Maria med familj.

Från, ja, Luleå. Låt värvningsförsöken börja.

De senaste dagarna har vi lyckats ta oss ut på promenader i det soliga vädret. Skönt för både mamma och bebis med frisk luft. I går var vi på BVC och från att i början ha ökat dåligt i vikt följer han nu sina kurvor som han ska. Snart har vi en fyra kilos-klump här hemma.

På återseende, uppdateringarna kommer troligtvis bli väldigt sporadiska då det är Harry som styr dagarna.

Bebislivet

Välkommen, Harry

15 mars, 2018 4 kommentarer

Så kom dagen. Den 9 mars 2018 när vår son, Harry, kom till världen. 9 dagar efter beräknat datum, 3160 gram tung och 51 cm lång.

Vi är i en riktig bubbla här hemma. Inte konstigt egentligen, när allt är nytt och vi tar tiden för att lära känna varandra. Allt annat utanför har fått stanna upp. Det var några tuffa dagar i början men en del saker börjar landa nu.

Allt gick bra under förlossningen. Jag är mäkta imponerad över mig själv, om jag får säga så. När det blir lite tid över ska jag skriva ner allt. Just nu njuter vi bara. Som familj.

Gravidlivet

Ingen stork på besök

5 mars, 2018 1 kommentar

Idag går vi fem dagar över beräknat förlossningsdatum. Det är alltså ingenting som har hänt. Nu när datumet har varit vågar jag knappt höra av mig till folk som då tror något är på gång. Men om ingen hör något så tror de något händer. Helt förståeligt. Men jag förstår nu även alla som varit gravida när de berättat hur de känt när den mest ställda frågan är just om det är på gång. Händer det så kommer det ju märkas. Fint är det att folk undrar och bryr sig i alla fall. Betyder att det är fler som är peppade på att det börjar bli dags nu!

Jag märker att jag vänt mig mer inåt, så att folk börjar undra när man inte är så aktiv i sociala medier eller tar ett tag på mig att svara på meddelanden är inte så konstigt. Jag tänker att det är de mentala förberedelserna som satt igång. Tankar och fokus på vad som komma skall. Plus att jag är trött. Vi har därför haft en riktigt lugn helg. Så lugn att vi har hunnit titta på två säsonger av Game of Thrones. Snacka om att ha intagit soffläge, om än väldigt behövligt. Kul också att äntligen börja titta ordentligt, något jag tänkt i flera år… när den först kom såg jag två avsnitt men fastnade inte. Nu är det därför kul att kunna frossa i massa avsnitt utan att behöva vänta på nästa! Älskar att kunna maratontitta på serier.

Jag hade ett par dagar förra veckan när jag mådde dåligt men är bättre nu. På besök hos barnmorskan i fredags kunde hon i alla fall konstatera att allt stod rätt till. Så förmodligen bara en släng av något. Jag är ju inte immun mot att bli sjuk för att jag är gravid. Vi pratade även lite om ”nästa steg”. Om inget händer innan torsdag när jag går in i vecka 41+ ska jag samma dag göra ett ultraljud för att bland annat kolla mängden fostervatten och därefter diskutera igångsättning.

Jag blev även erbjuden att delta i SWEPI-studien som just nu pågår där de tittar på vilken tidpunkt för igångsättande av en förlossning som är bäst. Med min tur blir jag väl lottad till den grupp som sätts igång i vecka 42+. Oavsett så är det några dagar kvar till torsdag och mycket kan hända innan dess.

1 2 3 … 59 Nästa »