Tre veckor

Jag ska inte säga att vi börjat komma in i rutiner, däremot har en vardag infunnit sig. Magnus har börjat jobba sen en vecka tillbaka efter sina pappadagar och Clara och jag är därmed ensamma om dagarna. Hon blir tre veckor i morgon. Alla redan! Det är inte klokt vad tiden går. Vad gäller vardagslunket har vi vanligtvis lugna morgnar då Harry börjar förskolan vid nio. Hittills har det gått bra med lämningarna, jag vet att dåliga morgnar kommer komma, men en dag i taget.

Under veckan som gått har vi bland annat magtränat…

…gått långpromenad med min mamma…

… fått paket ändå uppifrån Luleå…

… och fått blommor från mitt jobb.

Och Clara hon växer. Hon sover fortfarande rätt mycket på dagarna så jag har haft tid att pyssla med lite annat. Jag har haft förvånansvärt mycket energi jämfört med Harrys första tid, men så tror jag det är för att jag redan är inkörd vad gäller sömnbrist och annat. Annorlunda är det första gången när man går från att sova hur mycket man vill till att någon annan styr. Det är min teori i alla fall. Jag är självklart trött, men det kom inte som en chock. Det är i alla fall tur att koffein finns (i form av energidryck då jag inte dricker kaffe).

Nu när sköna maj är här hoppas jag kunna implementera fler promenader. Det har varit en hel del regn på sistone som satt stopp men jag tror det blir bättre snart. Att ta en promenad efter att vi lämnat Harry hoppas jag blir vår första rutin. Så blev det idag under en varm sol vilket var riktigt skönt.

Nu är det snart dags att hämta storebror. Ha det fint!

Continue Reading

Clara Magnusdotter

Hon hoppade över aprilskämten, och brydde sig heller inte om påskäggen. Jag började känna att hon aldrig skulle komma. Men så 16 dagar efter beräknat födelsedatum blev det dags för henne att ta sig ut i världen. Säg hej till Clara Magnusdotter, född den 14 april kl. 07:21.

Det blev en igångsättning till slut, något jag verkligen inte hade trott innan skulle hända. Det var en upplevelse. Det var inte förrän i söndags, dagen innan tänkt igångsättning, som jag insåg att det inte skulle komma några värkar hemma. Så i måndags blev det några samtal till Sös för att få besked när vi kunde komma in. De var fullbelagda men till sist fick vi komma in till kl 20. Vi lämnade Harry hos min mamma under dagen och åkte tillbaka hem för vila och förberedelser. Det var en märklig känsla att veta att vi skulle till sjukhuset för att föda barn, utan några tecken på det. Lite skönt kändes det i alla fall att få slippa värkarbete hemma.

Väl på sjukhuset fick vi ett rum och jag blev uppkopplad på en kurva för att de skulle titta till bebisen. Vid en första kontroll konstaterades det att jag inte var öppen eller mogen något och beslut togs att jag skulle få ta shottar med medicin varannan timme från kl. 22 för att, så att säga, mjuka upp där nere. Efter tre såna var allt igång och det blev ingen mer sömn för mig den natten.

Det problematiska här var att min ordinarie barnmorska blev fullt upptagen med en annan förlossning och jag blev kollad av en annan jag kände inte hade sån stor koll. Jag fick sjukt onda värkar på kort tid utan att bli kollad hur jag öppnade mig. Hade det gjorts tidigare tror jag de sett hur jag öppnade mig fort där mellan kl två och sex, som jag i alla fall gissar, och fått epidural tidigare. När jag till sist skulle få den uppstod en väntan på narkosläkaren som aldrig kom. Där och då kändes det som att jag troligtvis inte skulle få bedövning då jag hade så mycket tryck neråt och mest kunde skrika in i lustgasmasken som jag i alla fall hade fått (men inte tyckte gav någon effekt, den funkade heller inte med Harry).

Mycket riktigt, strax efter sju upptäcker barnmorskan att jag är 10 cm öppen och huvudet är på väg. Det är något hon konstaterar genom att berätta att jag kommer få gå igenom förlossningen utan bedövning. Det kommer helt enkelt inte hinnas med. Jag är typ borta på grund av att det gör så ont men lyckas tacka ja till en bäckenbottenbedövning som de snabbt kan erbjuda. Den hinner däremot inte ta känner jag vid var värk som passerar. I min journal står det att krystvärkarna börjar 07:12 och nio minuter senare är alltså Clara ute.

Hela processen gick fort, fortare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag trodde från början att hon kanske skulle komma på eftermiddagen. Det var en häftig sak att uppleva igen även om förlossningen med Harry var definitivt lägre ner på smärtskalan. Jag är dock mycket tacksam för att allt gick så bra som det gjorde. Och kärleken efteråt är obeskrivlig och värt allt.

Vi fick åka hem samma dag vilket var skönt. Allt har hittills gått bra också, Clara är än så länge en väldigt lugn dam utan bekymmer. Det var lite nervöst när hon och Harry igår skulle ses för första gången. Det tog en stund men nu verkar Harry ha värmt upp till sin syster. Det blev både godnattpuss och hämtning av napp till henne igår.

Nu blir det massa gos här hemma. Det kommer inte någon Fem en fredag imorgon men siktar på att vara tillbaka som vanligt nästa vecka. :)

Continue Reading

Liten blir stor

Hej, här kommer en liten onsdagsuppdatering. En hel del har hänt sen sist. Minns ni när jag skrev att jag börjat träna och bara väntade på att bli sjuk, vilket ju är typiskt när man börjar dra igång igen? Ja såklart, här sitter jag med en förkylning. Trodde igår det kanske var pollen men när jag gick och la mig strax efter kl 20 igår och vaknade under natten med täppt näsa kändes det kört. Efter att ha varit uppe en stund imorse kändes det bättre men jag stannade hemma för att vila och inte smitta någon på jobbet. Jag jobbade däremot lite för att få undan en del.

Men! Nu till massa roligt, i alla fall om du är barnintresserad, annars kan det här bli tråkvarning. Vi var på öppet hus i lördags på en förskola vi spanat in och gärna vill att Harry ska gå på i höst. Det var så mysigt att gå runt i lokalerna och titta på allt. Minns inte alls att det var så mysigt när jag själv gick på dagis för en sisådär 30 år sen. Vi gick därifrån med en bra känsla, och ännu bättre blev det igår när vi fick meddelande om att Harry fått plats! Hurra! Så i slutet av augusti blir liten stor. Även Harry blev och är förkyld efter besöket där, så kanske fick vi i oss massa förskolebaciller… :)

Det bästa av allt den här veckan däremot är att Harry har börjat gå. Jepp! I måndags kom jag hem från jobbet och då började han minsann traska omkring här hemma, vilket han tydligen gjort under dagen. Jag började nästan gråta, tänk vad stor han har blivit. Han går såklart som en smått berusad gubbe men går allt mer och mer, så snart så är nog balansen där helt. Hurra, igen!

Min stora lilla kille.

Jaha, det har varit min vecka hittills. Snart ska jag lägga mig för att orka gå till jobbet imorgon. Håller i en nätverksträff tillsammans med en kollega och vill inte gärna lämna henne i sticket. Berätta, hur har din vecka varit? Jag hoppas på mycket bättre än min!

Continue Reading

Ett år med Harry

Ännu en födelsedagshelg har passerat, och kanske den bästa? Som tidigare skrivet var det Harrys första födelsedag i lördags. Ett år är verkligen en milstolpe, det första året kommer aldrig tillbaka. Många fler födelsedagar kommer, men den första liknar inget annat.

Det blev ett jättebra kalas i lördags. Vad gäller tårtorna blev det såklart en hajtårta, då vi kallar Harry för Hajen Harry, och Djurgårdstårta på grund av förhoppningen här hemma att det blir ett Djurgårdsfan av honom. Det var så många som ville vara med och fira att jag trodde det skulle bli pannkaka och övermäktigt av alltihopa, men det fungerade kanon. Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte riktigt hann prata med alla som jag ville, men så är det.

Harry trivdes som bara den när han väl värmt upp och lekte med alla sina kompisar som fanns på plats. Han delade med sig till och med av sin käraste ägodel, en bil som går att sitta och åka på, och tror alla barn till slut hade åkt runt på den.

Det är en riktigt häftig känsla att se sitt barn interagera med andra, att ha gått från att vara en bebis som gör ingenting till en liten person som gör egna val. Båda Magnus och jag fick en del grattis, och på ett sätt firade ju vi också ett år, fast som föräldrar. Det här har vi gjort bra. Det har varit slitigt, tårar har fällts, men kärleken har aldrig varit större.

Nu är veckan igång igen ordentligt, den har rivstartat med jobb och ettårskontroll på BVC. Hur har din vecka börjat?

Continue Reading

Den stora födelsedagen

Så kom dagen, den stora första födelsedagen när Harry blir ett år. Hipp hurra! Vilket år det har varit! Just nu förbereder vi för hans födelsedagskalas så jag ska inte bli långvarig. Jag tänkte sätta mina tankar på pränt senare istället.

Oj vad jag älskar den här ungen. Han vet inte om det än att han är djurgårdare, men ändå ville han ha en sån tårta… ;)

Hipp hipp hurra Harry! Just idag den 9 mars för exakt ett år sen så föddes du. Det är snö idag, och det var snö då när du entrade världen kl 10:04. Vår Carl Gunnar Harry. ♥

Continue Reading
1 2 3 7