December

Ny månad på året, den allra mysigaste. Vårt hem blev adventsredo i helgen och nu väntar några veckor med roligt pyssel innan dopparedagen är här. Igår tog jag fram min stora panduropåse med allt material jag samlat på mig genom åren för att göra julkort. Idag köpte jag hem pepparkaksdeg till helgen. Jag hoppas Harry vill göra i alla fall någon pepparkaka. Sen blir det mer julgotte som ska bakas. Magnus köpte bingolotter för att gynna en skolresa så jag vet vad vi ska göra på uppesittarkvällen i alla fall. Det är en längtans tid just nu.

Jag har sett folk redan sätta upp sin julgran och pyntat, men här hemma kommer den upp närmare Lucia. Det gjorde vi alltid under min uppväxt. Det är märkligt, genom alla år har majoriteten av ”alla” satt upp sin gran dagen före julafton och tyckt det varit nästan förbjudit att sätta upp den innan. Nu känns det som om det ändrats. Jag har alltid velat njuta av julgranen och stämningen den ger och därför satt upp den tidigt, men även om jag gärna skulle sätta upp den nu, väntar jag lite till. Lite mer jul ska byggas upp först.

Om det ändå kunde snöa som under en riktig vinter. Visst, det är praktiskt med barmark men under juldagarna kan det väl åtminstone få vara magiskt vitt ute? Som gör att det frasar under skorna och en sol som gör att det gnistrar. Perfekt vinterväder.

Önska, önska runt i ring kan man ju alltid göra. Men just i år är jag mest glad över att ha min familj nära.

Continue Reading

En månad till jul

Jag har fått hålla ut länge nu känns det som, men äntligen är julen på ingång! En månad till julafton! Det här blir en riktig pysselvecka, om allt går som jag vill. Harry är tillbaka på förskolan (peppar, peppar) så jag har en del mer tid att använda. Tanken är att få allt adventsredo inför söndag!

Förra året kändes det mesta runt julen rätt så stressigt eftersom vi flyttade i början av december. Det var då ingen idé att ordna jul i gamla lägenheten, och så blev det bråttom sen att få upp allt i flyttstöket. Det blev inte så mycket njuta av julen, men i år ska allt bli lugnt. Är tanken. Mycket brukar bli i sista sekund annars, som att göra julkort och baka pepparkakor. De senaste två åren har just pepparkaksbak hänt efter juldagarna. Men bättre sent än aldrig. Hehe.

I söndags hämtade jag upp allt julpynt från källaren. Två stjärnor på fot fick komma upp i varsitt fönster… och ja, en klassisk adventsljusstake står i köksfönstret. Jag kunde inte låta bli nu när det är så mörkt ute, ljuset gör det så mycket mysigare. Allt pynt får komma upp närmare helgen.

Tur det finns färdiga pepparkakor. Det blev säsongsstart i förra veckan. Så gott. Det här paketet räckte inte länge… :)

Hur känner du om att november gör sitt uttåg och julen på väg?

Continue Reading

Sjukdagar och leveranser

Nu var det ett tag sen. Förra veckan blev lång som ändå gick rätt fort. Harry har varit hemma och då är det mestadels lek som gäller. Med tanke på vädret och Harrys förkylning höll vi oss dessutom mest inomhus. Den här veckan är han fortsatt hemma men på grund av hans hosta som kommer med hans förkylningsastma. Plutt. Men han är pigg och glad. Som sagt, bara hostan som bökar och då känner jag att det är lika bra han är hemma. Förskolan skulle troligtvis skicka hem honom ändå.

Det har därmed varit mysiga och lugna dagar hemma där inte så mycket speciellt har hänt. ICA kom med en matleverans (så smidigt att få hem allt istället för att jämt ränna runt i affärer nu) och så kom IKEA i fredags! Vi gör om ett hörn i vardagsrummet till en liten kontorshörna för Magnus och mig, så hem kom skrivbord, stol och ett par vägghyllor. Det finns redan en liten hörna i vårt sovrum, men den kommer tas bort och ersättas av Claras säng för att få lite mer plats i rummet.

Harry hjälpte mig bygga ihop skrivbordet. Jag ser framför mig allt kreativt som kommer utföras här. I verkligheten kommer det bli en stund här och där när barnen inte vill ha uppmärksamhet… :)

Som sagt, inte så mycket annat som händer än all vardag. I förra veckan ”fyllde” däremot Clara sju månader. Tänk vad tiden har gått fort, en blandning av att ha två barn, och Covid-19 som genomsyrar ens liv har ju definitivt bidragit det här året. Undrar hur vi kommer kliva in i 2021.

Apropå leveranser och 2021 längtar jag till att få hämta upp julen från källaren och komplettera med det som behövs. Förhoppningsvis blir det förskola som vanligt för Harry nästa vecka och då blir det pyssel här hemma inför första advent (!!) nästa helg. Som sagt, tiden går läskigt fort, det är nästan som att varje månad är komprimerad numera.

Continue Reading

Recension: En fallen man

För en dryg månad sen fick jag hem en ny bok i brevlådan. En fallen man, skriven av Håkan Lindgren. Huvudkaraktären i boken, Oscar, arbetar på ett av Göteborgs bästa hotell, Hotell Midgård, när han plötsligt en dag faller ut från fönstret på ett hotellrum och hamnar i koma.

Det är där, bara ett par sidor in i boken som jag direkt dras in i handlingen. Orsaken är att den kretsar kring hur Oscar i sin koma är vid medvetande men inte kan se, röra sig eller kommunicera med någon. För alla andra ligger han sovandes i sin sjukhussäng. Vi får följa Oscars berättelse dels genom honom själv och dels genom tillbakablickar och de personer som besöker honom på sjukhuset. Stella, hans hustru, som han åtminstone utåt sett har det perfekta äktenskapet med. Hans syster och bror, Kitty och Filip, och barndomsvän Staffan. Alla ovetandes att Oscar kan höra varje ord de säger. Vad händer den dag Oscar vaknar upp?

omslag en fallen man

Jag kan inte föreställa mig hur det måste kännas att ligga där med enbart sina tankar utan input eller bollplank. Man får en inblick när Oscar målar upp ett fantasiliv för att få dagarna att passera. Han ställer till med fester och spenderar soliga dagar vid sin pool. Allt medan han funderar på hur han kunde hamna där, i sjukhussängen efter ett fall. Var det en olycka, eller knuffade faktiskt någon honom? Och var det i så fall någon av de som besöker honom på sjukhuset? Till följd av att polisen lägger ner sin undersökning anlitar hans syster en privatdetektiv för att ta reda på vad det är som har hänt.

En fallen man är svår att slita sig från. Det har på grund av det lett till att det varit sena kvällar jag läst boken och tänkt att jag istället måste släcka lampan. En anledning är bokens många vändningar och funderingar över vad det är som har hänt. Boken kan först kännas lite långdragen, men det går såklart inte att vänta sig annat när huvudkaraktären ligger i koma. Slutligen är det en bok jag klart rekommenderar om man vill läsa en annorlunda spänningsroman.

En fallen man är skriven av Håkan Lindgren och utgiven av Hoi Förlag.

Continue Reading

Krisen är inte över

Det är så lätt. Så lätt att börja glida med alla andra, och ingen alls. Stegvis och ljudlöst gå tillbaka till gamla vanor efter månader av kamp för att leva med sina nya rutiner. Det tar sju veckor för en vana att sätta sig, sägs det. Vi har haft över sex månader att leva på ett nytt sätt. Men så står det någon där och använder ordval som gör att hjärnan tycker saker ändå är OK.

Rekommendationer.

Avråder.

Avstå.

”Men de säger ju…!” Det är inga direkta förbud som uttalas och vi tar därför saker och ting som OK. Vi borde däremot ta dessa ord som förbud. För regeringen kan inte säga något annat. De kan inte förbjuda när det inte finns grund för det i lag och skulle de lagstifta skulle det inkräkta på våra grundlagar. Det är just det många fler måste förstå för att den här pandemin ska släppa sina klor. Var glada för att vi bor i en demokrati, och att när direktiv skärps så SKA man följa dessa, inte bör eller bara om man vill.

Jag brukar inte bry mig om vad andra gör, men jag gör det nu.

Jag funderar på hur många som var på halloweenfest igår men inte vågade stå för det, och la därför inte ut några bilder på sociala medier. När det tydligt avråds att inte anordna något just nu. Jag tycker det är så respektlöst och onödigt dessutom att som många nu gjort dra på solresor under höstlovet. ”För barnens skull”. ”Jag längtar efter solen”. Skit i barnen! De kommer inte bry sig länge om de får vara hemma. De kommer däremot bry sig om någon i deras närhet blir sjuk och kanske till och med går bort. Jag sa till Magnus häromdagen att det dessutom finns hur många barn som helst som aldrig får resa. Att resa är inte något av våra basala behov. Att en influencer sticker till Maldiverna, gravid och med ett litet barn, för att hon tycker det är säkrare där än i Stockholm är så sjukt. Det är så mycket som kan hända, men det är såklart viktigare med ett foto på en strand i solnedgången.

Stockholm har redan stängt kommunala museer och jag välkomnar ytterligare åtgärder så fler ser allvaret på riktigt.

Istället för att tänka ”men alla andra gör” borde man tänka tvärtom. Det känns definitivt som FOMO – fear of missing out. När andra fortsätter göra vill man själv inte hålla sig borta av rädsla för att missa något. Här är det därför allas ansvar att tänka ”Jag avstår, så kanske fler gör det”.

Det finns inget ”det händer inte mig” när man beslutar sig för att gå på en större middag eller fest. Varför ens ta risken? Ju fler som lever på som vanligt, desto längre tid kommer det här ta. Vi vill väl fira jul med våra nära och kära? Det vill i alla fall jag. Just my two cents.

Tillägg: Jag vill på inget sätt få det här till att jag varit helt perfekt efter pandemin kom. Jag har träffat kompisar, om än ett fåtal och när alla varit friska en längre tid. Jag har varit i köpcentrum men då hållit avstånd och lämnat snabbt om det varit för mycket folk. Vi reste runt på västkusten med bil i somras på semester. Jag har däremot undvikit folkmassor, fester (som om jag nånsin går på fest) och nya sociala kontakter. Helt enkelt försökt så långt det går att undvika den här pandemin.

Continue Reading
1 2 3 73