Nästa vecka blir Harry tre månader. Sommaren kommer rusa förbi och då plötsligt är han nästan ett halvår? Det är läskigt. Igår nådde vi nästa milstolpe – han fick sitt 3-månadersvaccin. Jag som minst sagt inte gillar sprutor kände hur det högg till i hjärtat när nålarna kom fram. Det hjälpte inte heller att han blev lite ledsen efter sticken. Men sen var allt bra. Han ville däremot inte ligga i vagnen när vi gick hem, så jag fick bära honom. Tur att vi bor tvärs över gatan från BVC. Väl hemma hade han somnat i min famn. Min lilla plutt.
Vi höll oss sen hemma ifall någon biverkning skulle dyka upp. Kände att det var lika bra. Det är inte helt fel att bara vara hemma och mysa heller. Förutom att han var svår att få att somna igår (men inte grinig, han var snarare på bra humör) så har jag inte märkt något. Tyckte han kändes lite varm inatt, men var helt normal imorse när han vaknade.
Just nu ligger han bredvid mig och tar sin vanliga powernap efter frukost. Han somnade däremot av sig själv? Hurra! Det har bara hänt ett fåtal gånger. Vanligtvis är det grinigt när han blir trött och måste vaggas till sömns.
Nu får vi se vad dagen har att erbjuda. En promenad om Harry är i form, annars kanske vi premiärhänger på balkongen.
