En säsong på hemmaplan

Många är vi som gillar att regnet är på ingång och mörkret ligger kvar längre på morgnarna. Vi som känner att takbelysningen är lite för stark och därför hellre tänder några ljus eller den lilla lampan i fönstret. Den ombonande känslan ljuset ger blir varm och trygg, och ytterligare ett skäl till att man förutom att regnet och blåsten leker utanför inte vill gå ut. Hösten är här!

Varför gillar jag just höst?

  1. Hösten blir en period av lugn. För mig som introvert är det skönt att sommaren är över med alla dess sociala ”måsten” och att man ska passa på att vara ute varje gång solen skiner. Jag blir bara stressad till slut och får dåligt samvete över att jag kanske inte varit ute tillräckligt. (Jag tror inte jag är den enda?) Sommaren är verkligen en social säsong där de flesta (icke-introverter) vill vara ute och göra saker mest hela tiden. Att vara hemma i soffan går bort.

  2. När det blir höst blir det plötsligt okej igen att vara hemma. Hösten är en nystart där rutiner kommer tillbaka med allt vad det innebär. De flesta får fullt upp med sitt och ändrar fokus till hemmaplan vilket inte lämnar mycket tid över till samma spontana planer som under sommaren och ledigheten. Skulle det hända innebär det ofta en mysig middag hemma hos någon. Det blir ett långsammare tempo vilket jag trivs med. 

  3. Eftersom jag är en person som helst stannar hemma finns det inget bättre än när höstrusket knackar på utanför fönstret medan jag kryper upp i soffan med en kopp te och bra film. (Eller helst chips och cola för att vara riktigt ärlig). Det är inte så många som vill gå ut i blåst och regn. Stillsamma kvällar är min grej, vilket hösten sannerligen bjuder på när man vill hålla sig inomhus.
En typisk höstkväll framför tv:n.

Ja, det blev sannerligen en lång och varm sommar. Jag vet att även om många längtar tillbaka finns det de som nu är glada att temperaturen har sjunkit. Som ni förstått hör jag till den senare kategorin. Vem är du?

Hoppas du får en fin dag!

/ / / /
Three things I like about fall:

1. The calm it brings. All the ”have tos” with summer fade away and I stop feeling guilty and stressed about perhaps not being out as much as I should just because the sun is out.  
2. It’s suddenly OK being at home and everything slows down. Routines start up again and everyone is busy with their own lives at home. 
3. There’s nothing better than curling up on the couch with a cup of tea and a movie while the rain pours down outside. No one wants to go out anyway (joy for an introvert like me!!).

Continue Reading

5 tips för att underlätta för en introvert

Jag har hört, läst och fått någon kommentar där icke-introverta/extroverta pratar om någon i deras närhet som är introvert och som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Här kommer därför 5 snabba tips till dig som är icke-introvert om hur du kan underlätta för en introvert i din närhet vad gäller vänskap.

Ge inte upp om oss

Vi introverta vill gärna umgås men mer ofta än sällan kommer vi dra oss för det. Det är inte dig det handlar om, jag lovar. Vi har bara inte energin till det. Bli därför inte förvånad om vi drar oss ur i sista sekund eller går hem tidigt. Men sluta för Guds skull inte höra av dig eller tro vi inte vill ses, hur frustrerande det än må vara. För oss kommer det till slut bli en ond cirkel – vi tror du har tröttnat på oss och drar oss därför för att ta kontakt och till slut har vi inte setts på ett halvår. 

Fortsätt vara vår vän

Vi kommer att höra av oss, även om det kan ta lång tid mellan gångerna. Du kanske börjar tro vi inte är så intresserade av en vänskap när det bara är du som hör av dig. Det är tvärtom, jag lovar. Vi värdesätter det faktum att du trots att vi inte ses så ofta ändå finns i vår närhet. Tagga oss på Facebook, eller skicka ett SMS – nutidens teknologi gör att vi kan hålla kontakten utan att fysiskt ses.

Stryk det spontana

Faktum är att vi behöver mycket ensamtid och inget kommer ändra på det, särskilt inte spontana planer som kommer vara JÄTTEKUL, snälla komkomkom. Vi behöver tid för att mentalt förbereda oss för en aktivitet, och att därför bli frustrerad eller irriterad när vi i stunden inte vill hjälper inte någon. Att planera fungerar mycket bättre för oss. Men inte för lång tid i förväg heller för då kommer vi hinna ångra oss och tycka hemmets trygga vrå är mer lockande…

Kasta oss inte in i en främmande och stökig miljö

Bästa sättet att umgås med oss är genom att ge oss rätt förutsättningar. Gå på restaurang? välj en lugn. Ta med oss på fest? se till att inte lämna oss ensam med folk vi inte känner. Vi kommer till slut balla ur och gå hem. Har vi följt med dig någonstans betyder det att vi är trygg med dig – snälla försvinn då inte, släpp aldrig vår hand, och se till att hålla dig för du kommer inte få gå på toa under hela kvällen. (Det sista var ett skämt…)

Ring oss inte

Många är vi introverta som avskyr att prata i telefon. Det är bara ett onödigt ont som stör medan vår tankeverksamhet befinner sig någon helt annanstans. För oss tar det längre tid att processa och tänka över våra svar vilket inte passar så bra över telefon när man heller inte kan se varandra eller läsa ansiktsuttryck. Många av oss föredrar därför SMS så vi får chans att tänka efter vad vi ska svara, och framförallt när vi har möjlighet.

Får du en aha-upplevelse om någon i din närhet när du läser det här? Eller du kanske inser att det är det här du vill andra ska veta om dig? Jag tror det är väldigt många som tror det ständiga nej-sägandet handlar om en själv och tar det personligt. Gör det inte. Det är vi som är såhär. Du kanske inte känner igen något i det jag skriver, men jag hoppas du kan ta in att det här är vardag för oss. 

Hoppas du får en fin tisdag, och om inte annat kanske har lärt dig något nytt! 

Continue Reading

Att vara social som introvert

Något som kan vara svårt som introvert är att säga nej till icke-introverta. De förstår ofta inte hur det är att vara introvert i en social situation. Många är gångerna jag tagit till med en lögn för att inte behöva försvara hur jag inte orkar. Att jag inte har lust eller vill göra något. Att vara social som introvert innebär att man alltid är bakis dagen efter även om man inte druckit alkohol.

För lika konstigt som jag tycker det är att ständigt vilja vara runt folk, lika konstigt tycker många icke-introverta det är att vilja vara hemma en hel helg. Att frivilligt vilja vara ensam är fortfarande laddat hos många. Med det sagt är det såklart att vem som helst ibland bara vill ta det lugnt också, men för introverta är det så jämt och ständigt efter ett socialt sammanhang.

En vanlig missuppfattning är att introverta inte gillar att vara sociala eller runt människor. Jag gillar absolut att träffa folk och umgås, men eftersom jag vet att energin kommer dräneras ju längre kvällen håller på så drar jag mig för det. Särskilt om det är med folk jag inte känner. Nu finns det såklart personer som är asociala eller inte gillar människor. Men det har inget att göra med om man är introvert eller inte.

Tidigare visste jag inte varför jag föredrog att stanna hemma, mer än att jag tyckte det var skönt. Många var undanflykterna för att ställa in eller säga nej – jag mådde dåligt, hade andra planer etc. Att jag har några kompisar kvar känns som ett under ibland. Det var inte förrän jag fick upp ögonen för introversion som jag förstod att det var för att det tog energi att vara social. Sen finns det människor som tar mindre energi än andra och det är dem jag ser till att hänga runt, för då orkar jag mer.

Uppskattar mer de stilla stunderna med en kopp te och att skriva

Men att kunna förklara att jag var introvert för omgivningen skulle dröja. I dagens samhälle är det konstigt att inte vara social eller göra saker hela tiden. Att därför säga nej utan anledning blir extra konstigt. Det är inte förrän nu de senaste tre-fyra åren när introversion hamnat på tapeten som det är lättare att berätta. Jag har väl blivit äldre och mer säker också, men det inte är så konstigt längre att t ex. vara den som går hem först från en fest. Och det är så skönt.

Av den anledningen gör jag dessutom mer sociala saker nu då jag är mer säker i mig själv och går hem när jag vill innan jag blir helt slut. Jag kan hantera det bättre helt enkelt. Jag vet också konsekvenserna av det och planerar inte in så mycket. Allt för att få tid för återhämtning. Det är som när man blir äldre och plötsligt inte orkar med två festkvällar i rad. Man behöver energin på söndagen till att ladda inför jobbveckan.

Hur känner du inför sociala tillställningar? Har nu någon gång tackat nej till något för att du vet att du kommer ligga socialt bakis nästa dag?

Continue Reading

Att få barn som introvert

Sen jag fick barn har det varit svårt att få tid att skriva något om introversion, men nu så. Ett väldigt lägligt ämne dessutom som jag just nu håller på att hantera – att få barn som introvert.

Först och främst för den som är osäker: introvert = får energi genom att vara för sig själv, till skillnad från en extrovert som tankar energi genom att ha människor runt sig. Som att gå på fest. För en introvert slukar det bara energi.

Att få barn som introvert är något jag funderade en del på när jag blev gravid. Hur skulle jag känna efter förlossningen? Då skulle jag ju plötsligt ha någon klängandes på mig 24/7. För mig var det väldigt laddat att tänka på som annars behöver mycket egentid.

Såhär fem månader efter kan jag konstatera att ja, det har varit jobbigt, men mest på grund av omställningen att få barn. Men är det något bebisar gör så är det att ta energi. De behöver konstant uppmärksamhet vilket försvårar inte minst för en introvert. När ett barn kommer kastas man själv åt sidan, det är barnet och dess behov som kommer först. Barnet äter först, blir stimulerat, tröstat, innan du själv ens finns på radarn. När så barnet är nöjt en stund i sin babysitter då kan du äntligen få gå på toa. Eller duscha. Med en bebis som stirrar på dig eftersom du tar med dig honom eller henne in i badrummet.

Du. är. aldrig. ensam.

Att aldrig få vara ensam är för mig det jobbigaste. Det är svårt att helt ladda batterierna när någon pockar på ens uppmärksamhet mest hela tiden. Någon gång har jag blivit tvär när jag har stått i duschen och Magnus kommer in med Harry för att ”titta vad för skoj mamma gör”. Jag insåg inte på en gång varför, men det var ju för att jag då blev störd under min minimala tid ensam. Att inte få ha mig själv eller min kropp för mig själv en stund.

Vi hade problem med amningen i början vilket tärde enormt. Och när Harry väl sov skulle annat göras som att plocka och städa undan, äta, kanske duscha. Det är dessutom inte bara energin som ska laddas om, föräldraskapet ska utvärderas och funderas på. Gör vi rätt, vad betyder de signalerna, är han hungrig igen? Problemet var/är att det inte fanns så mycket av den dötid jag ofta behöver. Som att titta på någon serie eller bara surfa runt på nätet med mina egna tankar utan måsten. Genom att det alltid är något får hjärnan sällan tillfälle att koppla bort.

Jag tror att det här är något man som introvert helt enkelt får acceptera och hitta vägar runt. Ju längre tiden har gått desto mer har jag även insett att Harry är som en förlängning av mig själv, och därför inte jobbig på samma sociala sätt som om jag skulle ha en människa konstant bredvid mig pratandes utan att jag kan gå därifrån. Under dessa månader har jag heller inte varit särskilt social i övrigt och tror det har räddat mig. Att gå från att vara trött efter minimalt med sömn eller klängig dag till att gå på en social tillställning som introvert, vad det än är, är inte en lyckad ekvation. Ett tips är alltså att inte planera in för mycket. Nu skulle en introvert person aldrig göra just det, men andra vill gärna planera åt en för att få träffa den nya familjemedlemmen.

Vem som helst skulle nog känna sig besvärad över att inte få ha sin kropp och space ifred ibland. Det blir bättre när bebisen blir mer självständig, i alla fall som jag upplevt det nu under fem månader. Nu när det gått ett tag och Harry har fått in mer rutiner vad gäller sömn och kan leka för sig själv får jag de där pauserna som behövs. Det finns fortfarande dagar han vill vara på mig hela tiden, men det är också mysigt. Och jag vet ju att det inte är så för alltid. Har man en partner är det också viktigt att prata om detta och se till att få avlastning så man kan få de där pauserna eller egentiden man behöver.

Hur tänker du som introvert med lika erfarenhet? Om du inte är introvert, kan du känna igen dig i dessa tankar?

Om du som introvert vill att jag skriver om något särskilt, kommentera gärna! Jag tar tacksamt emot tips.

Continue Reading

En introverts bakisdag

Vilken dag. Det har varit en introvert bakisdag. För mig är det inte alkohol som gör mig seg, utan det sociala umgänget som vid gårdagens inflyttningsfest. Harry blev först lämnad hos mormor innan vi begav oss. Kvällen började med att se fotbollsmatchen. Det blev rätt mäh efter 1-0. Stämningen hade ju definitivt varit bättre vid en seger, men de känslorna försvann rätt fort när det var dags för festen att börja. Det bjöds på fantastisk mat och bra sällskap.

Dags för match!
Dags för match!
sötaste hunden i huset
Sötaste hunden i huset.

Som jag nämnde i förra inlägget var jag inte så pepp på att stanna länge. Min energinivå har inte varit full sen innan Harry kom och det här var det största sociala umgänget på väldigt länge. Jag visste därför att jag skulle bli trött snabbt. Det funkar liksom inte för mig att umgås med folk, där jag inte känner merparten, när batterierna inte är fulla. Jag blev ändå kvar längre än jag tänkt mig. För de som tror det måste jag inflika att det inte är för att jag inte har kul eller inte gillar att umgås med folk som sociala tillställningar kan bli korta. Det beror bara på att energin tar slut. En följd av det blir då såklart att det blir mindre kul men det är inte orsaken till att ibland inte vilja vara social.

Mysigt i sovrummet.
Mysigt i sovrummet.
Bilselfie innan kvällen började
Bilselfie innan kvällen började

När energin tar slut är det bäst att gå hem för att inte vara helt slut i sinnet dagen efter. Man måste veta när det är dags att sluta. Det har därför inte varit så jobbigt idag då jag lyssnade på mig själv och gick när jag ville. Magnus och jag bestämde oss för att ta en promenad hem i sommarluften. Så skönt. Hemma hos min mamma sov Harry sen länge så efter att ha varit uppe och pratat med mamma en stund gick vi och la oss. Klockan var närmare 00 då så när Harry vaknade vid 6.30 kom det många gäspningar vid frukosten. Vi hängde sen rätt länge hos mamma och tog det lugnt innan Magnus var körbar.

Nu laddar vi för en ny vecka. Den sista innan semester för Magnus del, hurra! Jag hoppas på bra väder imorgon för en långpromenad efter den här rätt stilla helgen som för det mesta spenderats inomhus. Vad har du att se fram emot i veckan?

Continue Reading