Prestationsperfektionist

Idag hade jag egentligen tänkt publicera ett inlägg om att växa upp som introvert efter att jag fått frågan om det. Då jag inte riktigt är helt nöjd med vad jag skrivit fick jag backa och vänta lite. Det fick mig att fundera på det här med att putsa på något tills det inte längre finns. Finns det ett sånt ordspråk? När man överarbetar något. Jag minns tillbaka på bilden i skolan hur ett enda penseldrag kunde förstöra en målning för att man tänkte ”bara lite till” när målningen egentligen var färdig och bra för längesen.

Det handlar om prestationsångest, perfektionism och viljan att något ska vara perfekt innan det visas – men känna att man aldrig når upp till den nivån. Att vara en prestationsperfektionist. Typ. Jag hittade på det ordet nu. Om det är något jag vill bli bättre på så är det just att inte må dåligt om något inte når upp till min standard. Det är av den anledningen det kan ta sån tid för mig att göra klart vad det nu kan vara – ett inlägg, projekt, en selfie, eller tills jag i alla fall är helt nöjd. Jag avskyr att visa upp något halvfärdigt och jag vet inte riktigt varför. Troligtvis för att jag bland annat kan känna att det sätter press på det jag gör.

Det bor nog en liten prestationsprinsessa inom mig och känner mig inte duktig om det jag gör inte är bra, enligt mig. Jag hatar att göra misstag (att lära mig erkänna dem tog lång tid) och vill utstråla en felfri yta. Trots att jag är långt från felfri. Det hänger mest troligt ihop med ett inte så fullt självförtroende – och är jag bara bra finns inget att anmärka på. Då står jag inte ut från andra, vilket också kan kopplas till min introverta sida.

Till tankar som dessa hör en kopp te.

Nu svamlar jag med mina tankar, men jag har tagit ett steg framåt med att inte tänka så mycket genom att tycka det här inlägget färdigt. Det är ju det här året jag ska utmana mig själv som en nyårsönskning.

Kan du känna igen dig i dessa tankar som perfektionist, eller är du bra på att tycka något är klart eller bra? Jag är nyfiken.

Continue Reading

#mypowerpose med We Effect

Jag är just nu med i kampanjen* #mypowerpose för We Effect, och la upp bilden nedan på min instagram igår. För dig som inte vet är We Effect en biståndsorganisation som ger hjälp till självhjälp och arbetar för en hållbar och rättvis värld fri från fattigdom. We Effect har ett starkt fokus på kvinnors och flickors rättigheter. De är särskilt utsatta och står för 70% av de som lever i fattigdom. De arbetar med organisationer som kan stärka sina medlemmars röster och kunskaper och på så sätt förbättra deras möjlighet att ta sig ur fattigdomen. Genom kunskap och en ökad jämställdhet ökar förutsättningarna för att kvinnorna ska få arbete och leder till minskad fattigdom.

Kampanjen #mypowerpose är i full gång för att uppmuntra kvinnor till att göra en power pose och berätta sin historia – för att ge andra kvinnor kraft. Jag fick frågan om vad som varit en avgörande händelse och gjort skillnad i mitt liv. Mitt svar är när jag insåg att jag är introvert. Det som tidigare varit något jobbigt i mitt liv – att betraktas som tyst och konstig – kom att bli min styrka. Jag må ofta uppfattas som tyst, men min styrka och värde som person ligger inte i antal ord sagda. Det kommer inifrån, något jag vill sprida till andra. Och särskilt de som känner samma som jag. Hur skulle din power pose se ut?

mypowerpose

Jag tog ett stort kliv utanför min comfort zone genom att ta den här bilden. Även om jag tar en del selfies är jag egentligen inte den som är bekväm framför kameran. Men för en bra sak var det självklart.

Till sist vill jag säga att du kan vara med och stödja arbetet som We Effect gör. Har du en slant över kan du göra som jag och ge en julgåva eller bli månadsgivare

*Jag har inte fått betalt för att skriva just det här inlägget, kampanjen är bara på Instagram som är ett betalt samarbete. Jag tyckte däremot att det var så pass viktigt att jag även ville få upp det på bloggen. För att det inte ska bli några missförstånd har jag därför valt att reklammarkera inlägget.

Continue Reading

Att vara tyst som introvert

För en introvert som jag är uttrycket ”tala är silver, tiga är guld” lite av ett livsmotto. Jag tänkte därför i veckans temainlägg (som aldrig riktigt blir veckoinlägg) reflektera över att vara tyst som introvert. Just det är lite av ett kännetecken för oss. Vi är tystare som människor.

Genom min uppväxt har jag hatat frågan ”varför är du så tyst?”. Värst var på utvecklingssamtalen i skolan där jag alltid fick beröm och så kom det där ”men…”  i slutet som syftade till att jag gärna kunde räcka upp handen mer. Det hjälper inte, utan snarare stjälper när det ska påpekas hela tiden som om det är något dåligt. Vi som är introverta pratar när vi känner för det och är tillräckligt bekväma. Sen är det såklart att man kan vara blyg och kanske inte vågar räcka upp handen, men det är en annan sak.

Jag har alltid föredragit skriftliga prov framför muntliga presentationer. På jobbet skickar jag hellre ett mail än ringer och är oftast aldrig den som säger något först vid möten. Förklaringen ligger i att vi introverta tänker fram ett svar långsammare än en extrovert. Vi har därmed svårare att få fram det vi vill säga på en gång. Kort sagt processar vi våra tankar innan vi säger något till skillnad mot för den icke-introverta som pratar medan hen tänker. Jag skriver därför hellre ett mail för att kunna tänka efter och ge ett bättre formulerat svar. Det är helt enkelt så våra hjärnor fungerar. 

Du som icke-introvert har kanske märkt av en kollega som ofta är tyst vid möten eller inte säger så mycket vid fikat? Även om det inte verkar som det är vi intresserade och vi har ofta något att säga. Oftast har vi bara inte behovet av att uttrycka oss, vilket säkert är svårt för dig att förstå. Vi vill inte prata bara för att säga något. En annan anledning är att på grund av att vi tänker långsammare oftast har formulerat det vi vill säga när ämnet redan har passerat. En introvert i arbetslivet är ett helt annat inlägg jag kommer skriva om framöver.

tyst som introvert

Vad gäller tankeprocessen blir det för mig en krock när någon vill ha ett svar på en gång. Ut kommer istället en hög av bokstäver i oordning för att jag inte hinner tänka efter. Jag blir stressad när jag vet att personen vill ha ett svar. Just därför vill jag gärna återkomma med en åsikt först när jag tänkt färdigt. Jag jobbar fortfarande på att med en gång fråga om jag kan få återkomma istället för att klämma ut något halvdant som jag mest i efterhand undrar varför jag ens sa. Många är gångerna jag önskar jag sagt något annat.

Kan du känna du igen dig i något av det här? Eller är du mer en klassisk extrovert person som oftast bara pratar på? För dig som tycker det är jobbigt att vi inte säger något kan jag trösta dig med att vi i alla fall lyssnar väldigt bra på vad du pratar om. Någon måste ju lyssna på dig också. Det är fördelen med att vara tyst som introvert. :)

Continue Reading

En helt spontan dag

Om jag inte tyckte jag gjorde något i måndags, blev det desto mer igår. Att min mamma skulle komma över bestämde vi spontant på morgonen, sen strax efter hörde min kompis Helga av sig och undrade vad vi gjorde idag. Hon hade tråkigt så då tyckte jag hon och hennes son lika gärna kunde komma över hit och göra oss sällskap. Sagt och gjort – de åkte över hit och under tiden fick jag och mamma upp en vägghylla i Harrys rum. Äntligen! Jag köpte hyllan strax innan Harry föddes så det var ju på tiden. Det var faktiskt en grej jag hade på min att göra-lista vad gäller projekt här hemma. Skönt att kunna bocka av något!

Det gick snabbare än jag trodde det skulle göra, men så är min mamma händigare än vad jag är. Just nu pryds hyllan av saker Harry fick vid födseln. Min först bok fick jag i present av min mamma. Den är så fantastisk fin att jag bara kan stå och beundra alla sidorna i den. Än så länge har jag däremot inte börjat fylla i den.

Vi blev klara precis innan Helga kom, alldeles lagom för en fika! Barnen lekte av sig en stund och efter att min mamma åkt hem tog vi en promenad. Harry och jag kom inte ut något igår så det var skönt med luft även om det var grått och trist.

Med tanke på att jag ogillar att göra något utan framförhållning är jag förvånad över dagen. Det händer sällan att någon utöver min familj får spontant komma över hit, eller får med mig på grejer. Som introvert behöver jag ofta hinna smälta att jag ska träffa någon och liksom förbereda mig. Ännu värre är det om någon skulle komma över oannonserat. Nu blev det full rulle redan från dagens början. Men, någon gång ska man ju utmana sig själv också, eller hur? Nu är jag i alla fall glad att vi inte har något planerat under veckan så jag bara får göra ingenting. Hur är du som person, är du den som gillar att göra saker spontant?

Hoppas du får en fin lillördag! 

Continue Reading

En säsong på hemmaplan

Många är vi som gillar att regnet är på ingång och mörkret ligger kvar längre på morgnarna. Vi som känner att takbelysningen är lite för stark och därför hellre tänder några ljus eller den lilla lampan i fönstret. Den ombonande känslan ljuset ger blir varm och trygg, och ytterligare ett skäl till att man förutom att regnet och blåsten leker utanför inte vill gå ut. Hösten är här!

Varför gillar jag just höst?

  1. Hösten blir en period av lugn. För mig som introvert är det skönt att sommaren är över med alla dess sociala ”måsten” och att man ska passa på att vara ute varje gång solen skiner. Jag blir bara stressad till slut och får dåligt samvete över att jag kanske inte varit ute tillräckligt. (Jag tror inte jag är den enda?) Sommaren är verkligen en social säsong där de flesta (icke-introverter) vill vara ute och göra saker mest hela tiden. Att vara hemma i soffan går bort.

  2. När det blir höst blir det plötsligt okej igen att vara hemma. Hösten är en nystart där rutiner kommer tillbaka med allt vad det innebär. De flesta får fullt upp med sitt och ändrar fokus till hemmaplan vilket inte lämnar mycket tid över till samma spontana planer som under sommaren och ledigheten. Skulle det hända innebär det ofta en mysig middag hemma hos någon. Det blir ett långsammare tempo vilket jag trivs med. 

  3. Eftersom jag är en person som helst stannar hemma finns det inget bättre än när höstrusket knackar på utanför fönstret medan jag kryper upp i soffan med en kopp te och bra film. (Eller helst chips och cola för att vara riktigt ärlig). Det är inte så många som vill gå ut i blåst och regn. Stillsamma kvällar är min grej, vilket hösten sannerligen bjuder på när man vill hålla sig inomhus.
En typisk höstkväll framför tv:n.

Ja, det blev sannerligen en lång och varm sommar. Jag vet att även om många längtar tillbaka finns det de som nu är glada att temperaturen har sjunkit. Som ni förstått hör jag till den senare kategorin. Vem är du?

Hoppas du får en fin dag!

/ / / /
Three things I like about fall:

1. The calm it brings. All the ”have tos” with summer fade away and I stop feeling guilty and stressed about perhaps not being out as much as I should just because the sun is out.  
2. It’s suddenly OK being at home and everything slows down. Routines start up again and everyone is busy with their own lives at home. 
3. There’s nothing better than curling up on the couch with a cup of tea and a movie while the rain pours down outside. No one wants to go out anyway (joy for an introvert like me!!).

Continue Reading