Att vara tyst som introvert

För en introvert som jag är uttrycket ”tala är silver, tiga är guld” lite av ett livsmotto. Jag tänkte därför i veckans temainlägg (som aldrig riktigt blir veckoinlägg) reflektera över att vara tyst som introvert. Just det är lite av ett kännetecken för oss. Vi är tystare som människor.

Genom min uppväxt har jag hatat frågan ”varför är du så tyst?”. Värst var på utvecklingssamtalen i skolan där jag alltid fick beröm och så kom det där ”men…”  i slutet som syftade till att jag gärna kunde räcka upp handen mer. Det hjälper inte, utan snarare stjälper när det ska påpekas hela tiden som om det är något dåligt. Vi som är introverta pratar när vi känner för det och är tillräckligt bekväma. Sen är det såklart att man kan vara blyg och kanske inte vågar räcka upp handen, men det är en annan sak.

Jag har alltid föredragit skriftliga prov framför muntliga presentationer. På jobbet skickar jag hellre ett mail än ringer och är oftast aldrig den som säger något först vid möten. Förklaringen ligger i att vi introverta tänker fram ett svar långsammare än en extrovert. Vi har därmed svårare att få fram det vi vill säga på en gång. Kort sagt processar vi våra tankar innan vi säger något till skillnad mot för den icke-introverta som pratar medan hen tänker. Jag skriver därför hellre ett mail för att kunna tänka efter och ge ett bättre formulerat svar. Det är helt enkelt så våra hjärnor fungerar. 

Du som icke-introvert har kanske märkt av en kollega som ofta är tyst vid möten eller inte säger så mycket vid fikat? Även om det inte verkar som det är vi intresserade och vi har ofta något att säga. Oftast har vi bara inte behovet av att uttrycka oss, vilket säkert är svårt för dig att förstå. Vi vill inte prata bara för att säga något. En annan anledning är att på grund av att vi tänker långsammare oftast har formulerat det vi vill säga när ämnet redan har passerat. En introvert i arbetslivet är ett helt annat inlägg jag kommer skriva om framöver.

tyst som introvert

Vad gäller tankeprocessen blir det för mig en krock när någon vill ha ett svar på en gång. Ut kommer istället en hög av bokstäver i oordning för att jag inte hinner tänka efter. Jag blir stressad när jag vet att personen vill ha ett svar. Just därför vill jag gärna återkomma med en åsikt först när jag tänkt färdigt. Jag jobbar fortfarande på att med en gång fråga om jag kan få återkomma istället för att klämma ut något halvdant som jag mest i efterhand undrar varför jag ens sa. Många är gångerna jag önskar jag sagt något annat.

Kan du känna du igen dig i något av det här? Eller är du mer en klassisk extrovert person som oftast bara pratar på? För dig som tycker det är jobbigt att vi inte säger något kan jag trösta dig med att vi i alla fall lyssnar väldigt bra på vad du pratar om. Någon måste ju lyssna på dig också. Det är fördelen med att vara tyst som introvert. :)

Continue Reading

En helt spontan dag

Om jag inte tyckte jag gjorde något i måndags, blev det desto mer igår. Att min mamma skulle komma över bestämde vi spontant på morgonen, sen strax efter hörde min kompis Helga av sig och undrade vad vi gjorde idag. Hon hade tråkigt så då tyckte jag hon och hennes son lika gärna kunde komma över hit och göra oss sällskap. Sagt och gjort – de åkte över hit och under tiden fick jag och mamma upp en vägghylla i Harrys rum. Äntligen! Jag köpte hyllan strax innan Harry föddes så det var ju på tiden. Det var faktiskt en grej jag hade på min att göra-lista vad gäller projekt här hemma. Skönt att kunna bocka av något!

Det gick snabbare än jag trodde det skulle göra, men så är min mamma händigare än vad jag är. Just nu pryds hyllan av saker Harry fick vid födseln. Min först bok fick jag i present av min mamma. Den är så fantastisk fin att jag bara kan stå och beundra alla sidorna i den. Än så länge har jag däremot inte börjat fylla i den.

Vi blev klara precis innan Helga kom, alldeles lagom för en fika! Barnen lekte av sig en stund och efter att min mamma åkt hem tog vi en promenad. Harry och jag kom inte ut något igår så det var skönt med luft även om det var grått och trist.

Med tanke på att jag ogillar att göra något utan framförhållning är jag förvånad över dagen. Det händer sällan att någon utöver min familj får spontant komma över hit, eller får med mig på grejer. Som introvert behöver jag ofta hinna smälta att jag ska träffa någon och liksom förbereda mig. Ännu värre är det om någon skulle komma över oannonserat. Nu blev det full rulle redan från dagens början. Men, någon gång ska man ju utmana sig själv också, eller hur? Nu är jag i alla fall glad att vi inte har något planerat under veckan så jag bara får göra ingenting. Hur är du som person, är du den som gillar att göra saker spontant?

Hoppas du får en fin lillördag! 

Continue Reading

En säsong på hemmaplan

Många är vi som gillar att regnet är på ingång och mörkret ligger kvar längre på morgnarna. Vi som känner att takbelysningen är lite för stark och därför hellre tänder några ljus eller den lilla lampan i fönstret. Den ombonande känslan ljuset ger blir varm och trygg, och ytterligare ett skäl till att man förutom att regnet och blåsten leker utanför inte vill gå ut. Hösten är här!

Varför gillar jag just höst?

  1. Hösten blir en period av lugn. För mig som introvert är det skönt att sommaren är över med alla dess sociala ”måsten” och att man ska passa på att vara ute varje gång solen skiner. Jag blir bara stressad till slut och får dåligt samvete över att jag kanske inte varit ute tillräckligt. (Jag tror inte jag är den enda?) Sommaren är verkligen en social säsong där de flesta (icke-introverter) vill vara ute och göra saker mest hela tiden. Att vara hemma i soffan går bort.

  2. När det blir höst blir det plötsligt okej igen att vara hemma. Hösten är en nystart där rutiner kommer tillbaka med allt vad det innebär. De flesta får fullt upp med sitt och ändrar fokus till hemmaplan vilket inte lämnar mycket tid över till samma spontana planer som under sommaren och ledigheten. Skulle det hända innebär det ofta en mysig middag hemma hos någon. Det blir ett långsammare tempo vilket jag trivs med. 

  3. Eftersom jag är en person som helst stannar hemma finns det inget bättre än när höstrusket knackar på utanför fönstret medan jag kryper upp i soffan med en kopp te och bra film. (Eller helst chips och cola för att vara riktigt ärlig). Det är inte så många som vill gå ut i blåst och regn. Stillsamma kvällar är min grej, vilket hösten sannerligen bjuder på när man vill hålla sig inomhus.
En typisk höstkväll framför tv:n.

Ja, det blev sannerligen en lång och varm sommar. Jag vet att även om många längtar tillbaka finns det de som nu är glada att temperaturen har sjunkit. Som ni förstått hör jag till den senare kategorin. Vem är du?

Hoppas du får en fin dag!

/ / / /
Three things I like about fall:

1. The calm it brings. All the ”have tos” with summer fade away and I stop feeling guilty and stressed about perhaps not being out as much as I should just because the sun is out.  
2. It’s suddenly OK being at home and everything slows down. Routines start up again and everyone is busy with their own lives at home. 
3. There’s nothing better than curling up on the couch with a cup of tea and a movie while the rain pours down outside. No one wants to go out anyway (joy for an introvert like me!!).

Continue Reading

5 tips för att underlätta för en introvert

Jag har hört, läst och fått någon kommentar där icke-introverta/extroverta pratar om någon i deras närhet som är introvert och som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Här kommer därför 5 snabba tips till dig som är icke-introvert om hur du kan underlätta för en introvert i din närhet vad gäller vänskap.

Ge inte upp om oss

Vi introverta vill gärna umgås men mer ofta än sällan kommer vi dra oss för det. Det är inte dig det handlar om, jag lovar. Vi har bara inte energin till det. Bli därför inte förvånad om vi drar oss ur i sista sekund eller går hem tidigt. Men sluta för Guds skull inte höra av dig eller tro vi inte vill ses, hur frustrerande det än må vara. För oss kommer det till slut bli en ond cirkel – vi tror du har tröttnat på oss och drar oss därför för att ta kontakt och till slut har vi inte setts på ett halvår. 

Fortsätt vara vår vän

Vi kommer att höra av oss, även om det kan ta lång tid mellan gångerna. Du kanske börjar tro vi inte är så intresserade av en vänskap när det bara är du som hör av dig. Det är tvärtom, jag lovar. Vi värdesätter det faktum att du trots att vi inte ses så ofta ändå finns i vår närhet. Tagga oss på Facebook, eller skicka ett SMS – nutidens teknologi gör att vi kan hålla kontakten utan att fysiskt ses.

Stryk det spontana

Faktum är att vi behöver mycket ensamtid och inget kommer ändra på det, särskilt inte spontana planer som kommer vara JÄTTEKUL, snälla komkomkom. Vi behöver tid för att mentalt förbereda oss för en aktivitet, och att därför bli frustrerad eller irriterad när vi i stunden inte vill hjälper inte någon. Att planera fungerar mycket bättre för oss. Men inte för lång tid i förväg heller för då kommer vi hinna ångra oss och tycka hemmets trygga vrå är mer lockande…

Kasta oss inte in i en främmande och stökig miljö

Bästa sättet att umgås med oss är genom att ge oss rätt förutsättningar. Gå på restaurang? välj en lugn. Ta med oss på fest? se till att inte lämna oss ensam med folk vi inte känner. Vi kommer till slut balla ur och gå hem. Har vi följt med dig någonstans betyder det att vi är trygg med dig – snälla försvinn då inte, släpp aldrig vår hand, och se till att hålla dig för du kommer inte få gå på toa under hela kvällen. (Det sista var ett skämt…)

Ring oss inte

Många är vi introverta som avskyr att prata i telefon. Det är bara ett onödigt ont som stör medan vår tankeverksamhet befinner sig någon helt annanstans. För oss tar det längre tid att processa och tänka över våra svar vilket inte passar så bra över telefon när man heller inte kan se varandra eller läsa ansiktsuttryck. Många av oss föredrar därför SMS så vi får chans att tänka efter vad vi ska svara, och framförallt när vi har möjlighet.

Får du en aha-upplevelse om någon i din närhet när du läser det här? Eller du kanske inser att det är det här du vill andra ska veta om dig? Jag tror det är väldigt många som tror det ständiga nej-sägandet handlar om en själv och tar det personligt. Gör det inte. Det är vi som är såhär. Du kanske inte känner igen något i det jag skriver, men jag hoppas du kan ta in att det här är vardag för oss. 

Hoppas du får en fin tisdag, och om inte annat kanske har lärt dig något nytt! 

Continue Reading

Att vara social som introvert

Något som kan vara svårt som introvert är att säga nej till icke-introverta. De förstår ofta inte hur det är att vara introvert i en social situation. Många är gångerna jag tagit till med en lögn för att inte behöva försvara hur jag inte orkar. Att jag inte har lust eller vill göra något. Att vara social som introvert innebär att man alltid är bakis dagen efter även om man inte druckit alkohol.

För lika konstigt som jag tycker det är att ständigt vilja vara runt folk, lika konstigt tycker många icke-introverta det är att vilja vara hemma en hel helg. Att frivilligt vilja vara ensam är fortfarande laddat hos många. Med det sagt är det såklart att vem som helst ibland bara vill ta det lugnt också, men för introverta är det så jämt och ständigt efter ett socialt sammanhang.

En vanlig missuppfattning är att introverta inte gillar att vara sociala eller runt människor. Jag gillar absolut att träffa folk och umgås, men eftersom jag vet att energin kommer dräneras ju längre kvällen håller på så drar jag mig för det. Särskilt om det är med folk jag inte känner. Nu finns det såklart personer som är asociala eller inte gillar människor. Men det har inget att göra med om man är introvert eller inte.

Tidigare visste jag inte varför jag föredrog att stanna hemma, mer än att jag tyckte det var skönt. Många var undanflykterna för att ställa in eller säga nej – jag mådde dåligt, hade andra planer etc. Att jag har några kompisar kvar känns som ett under ibland. Det var inte förrän jag fick upp ögonen för introversion som jag förstod att det var för att det tog energi att vara social. Sen finns det människor som tar mindre energi än andra och det är dem jag ser till att hänga runt, för då orkar jag mer.

Uppskattar mer de stilla stunderna med en kopp te och att skriva

Men att kunna förklara att jag var introvert för omgivningen skulle dröja. I dagens samhälle är det konstigt att inte vara social eller göra saker hela tiden. Att därför säga nej utan anledning blir extra konstigt. Det är inte förrän nu de senaste tre-fyra åren när introversion hamnat på tapeten som det är lättare att berätta. Jag har väl blivit äldre och mer säker också, men det inte är så konstigt längre att t ex. vara den som går hem först från en fest. Och det är så skönt.

Av den anledningen gör jag dessutom mer sociala saker nu då jag är mer säker i mig själv och går hem när jag vill innan jag blir helt slut. Jag kan hantera det bättre helt enkelt. Jag vet också konsekvenserna av det och planerar inte in så mycket. Allt för att få tid för återhämtning. Det är som när man blir äldre och plötsligt inte orkar med två festkvällar i rad. Man behöver energin på söndagen till att ladda inför jobbveckan.

Hur känner du inför sociala tillställningar? Har nu någon gång tackat nej till något för att du vet att du kommer ligga socialt bakis nästa dag?

Continue Reading