Recension: Går genom vatten, går genom eld

Det var i mars i fjol jag fick Christian Unges då senaste bok Går genom vatten, går genom eld. Det är den första boken i vad som ska komma bli Teklaserien. Jag har genom åren läst, uppskattat och recenserat Christians tidigare böcker. Det har däremot tagit bra mycket längre tid än tänkt den här gången med anledning av att graviditeten helt enkelt kom i vägen för alla mina ord. Nu har dessutom bokens uppföljare Ett litet korn av sanning släppts, så vi kan se den här recensionen också som ett försök att få fler att upptäcka och börja läsa serien från början om man blivit nyfiken på uppföljaren.

Som författare drar Christian ofta in erfarenheter från sitt liv till vardags som läkare. Det märks i hans tidigare böcker där exempelvis hans erfarenheter från fältet med Läkare utan gränser i Afrika vävdes in. Krigsmiljöer har i serien om Tekla blivit utbytta mot scener från Stockholm och det påhittade Nobelsjukhuset (som känns starkt likt Södersjukhuset).

Går genom vatten, går genom eld inleds dramatiskt när akutläkaren Tekla Berg ser ut att behöva välja mellan två allvarligt skadade personer – en mc-knutte och ett litet barn. Situationen blir inte mindre pressad när knuttens kompisar hänger över henne. Tekla hinner lyckligtvis stabilisera de båda när piketpolisen stormar in. Det låter som en scen tagen ur Grey’s Anatomy vilket gör att under tiden som jag läste boken föreställde mig den på vita duken där jag tror den skulle göra sig bra.

Som läsare har jag knappt hunnit hämta andan när dramatiken fortsätter. En explosion har skett i Söder torn och Tekla får leda den första sjukvårdsgruppen på plats. Det är nu bokens handling börjar ta form. Tekla räddar livet på en svårt brännskadad man som kommer att bli hennes stora fokus. Vem är egentligen mannen? Det är något med honom som gör att Tekla blir dragen till honom. Kan det vara någon som står henne nära?

Explosionen som ses som en terrorattack kommer att i parallella sidoberättelser involvera sjukhuset, polisen och kriminella nätverk. Sammankopplade till varandra utvecklar de den spännande handling boken har. Karaktärer och handling kan vid första läsning framstå som lite röriga. Det blir en del att hålla reda på. De blir däremot lättare att att hålla isär ju längre in i boken man kommer. Alla karaktärer har dessutom sin plats och roll för att ta handlingen vidare, något jag uppskattar istället för att de ska vara någon slags utfyllnad. Christian är dessutom riktigt bra på att beskriva de där pressade situationerna som förekommer på ett verklighetstroget sätt vilket inte är så konstigt med den läkarbakgrund och erfarenheter han har.

Går genom vatten, går genom eld innehåller det mesta som hör till en spänningsroman – korrupta poliser, gängmedlemmar och interna sjukhuskonflikter. Att ur olika vinklar få ta del av handlingen ger boken en annan dimension jag gillar. Det är ingen karaktär i boken som i min mening egentligen är strikt god eller ond. Detta bidrar till att vår protagonist Tekla inte är den klassiskt klyschiga som räddar allt och alla. Som karaktär är Tekla invecklad. Hon har sina demoner och hemligheter som genomsyrar berättelsen, och det ska bli spännande att se hennes utveckling och bakgrund i kommande böcker.

går genom vatten går genom eld

Jag förstår att det blir en trilogi av det hela med tanke på allt Christian skriver om. Varje sida är sprängfylld med en berättelse där man vill veta mer om vad som kommer hända. Han lyckas dessutom undkomma cliffhangers och klyschor och håller istället handlingen i fokus. Det i sin tur gör boken till en bladvändare. Den som gillar en bok med spänning och tempo som håller en fast ska definitivt ta och läsa om Tekla.

Det finns även en avstickare vid namn Ambulans 906 – Till det yttersta tillgänglig som ljudbok där man får följa ambulanssjukvårdaren Reza. Reza är en karaktär som från början skulle finnas med i Teklaserien men som inte riktigt fick plats. Som jag skrev i början har dessutom del två nu utkommit, en bok jag ser fram emot att börja läsa.

Går genom vatten, går genom eld är utgiven av Norstedts.

Continue Reading

Mars eller april

Nope, ingenting än. Jag lovar att kika in när något väl har hänt. Om inte annat kommer säkert något upp på instagram innan här på bloggen. Nu börjar tankarna komma om det blir en mars- eller aprilbebis. Det känns som att det lutar mot april med tanke på att jag har haft och har noll känningar hittills. Men jag vet samtidigt att det kan dra igång när som helst från ingenstans.

Det vore kul med en aprilbebis, mest för att barnen ska få fylla år i varsin månad. Samtidigt vill jag inte gå över hur länge som helst nu när jag gått och väntat. Det är flera i närheten som skojat om att det blir ett aprilskämt, och tänk om? Det är inte helt otroligt. En vecka kvar i så fall.

Annars går dagarna som vanligt. I söndags hälsade vi på kompisar ute i Upplands Väsby. Det var vårvackert och Harry fick cykla trehjuling. Att cykla är hans nya grej. Han fick en springcykel i födelsedagspresent han är aningen för kort för fortfarande men trehjuling funkar bra.

I veckan har jag även bakat för att ha lite fika i frysen när det kommer folk på besök. När man nu ska våga ha folk över igen i dessa tider efter att bebisen är född.

Min nya lunch om dagarna består av halloumiwrap. Längtar redan. Så gott! Älskar verkligen halloumi och så lätt att fixa till.

Madeleine frågar idag: Minns du Windows 95? Absolut! Det första operativsystemet vi hade i skolan. Vi spelade Bow & Arrows (tror jag det hette) under rasterna och skrev skoluppgifter i en tidig version av Word eller om det var Works.

Hur har du det idag?

Continue Reading

Harry två år

För två år sen, en fredag den 9 mars 2018 kl. 10:03 föddes Harry. Var tog tiden vägen? Han har gått från att vara en bebis som mest kräktes till att bli det barn han är idag som älskar alla slags fordon och att gunga. Och med en egen vilja av stål.

Runt den här tiden, kl. 8 på morgonen åt jag min sista frukost som gravid – fil och cornflakes. Jag hade epidural så jag kände ingenting av värkarna och jag minns att det var så skönt. Det var all väntan som var tråkigast, men med så mycket förväntan. Vi kom in till förlossningen vid halv ett på natten till fredagen efter att ha ringt in första gången vid kl. 22 tror jag.

Under den här perioden tittade vi på Game of Thrones för första gången, och när värkarna verkligen satte igång under torsdagskvällen låg vi i sängen och tittade, men jag kunde inte direkt koncentrera mig. Jag hade haft ont sen onsdagen och spenderade det mesta av tiden i sängen och väntade tills det skulle dra igång på riktigt. Det gjorde det vid kl. 20 och vi gick och la oss för att försöka få lite sömn (Magnus gick upp den här tiden vid kl. 3 för att vara på jobbet). Det var sen där någon gång innan 22 jag inte längre kunde mota bort det onda och väckte Magnus. Han konstaterade att han inte skulle till jobbet några timmar senare och ringde därför sin bästa kompis/chef.

Vid 9:40 på fredagen var det så dags. Jag gav allt i spurten av detta maraton som det kändes som jag varit med om efteråt, och ca 20 minuter senare låg en liten pluttHarry på mitt bröst.

Det var alltså två år sen och jag minns det som igår. Eftersom Magnus och Harry hängt tillsammans med vintern i Luleå i helgen åkte jag ut till Arlanda igår för att möta upp dem. Så mycket mys att få krama plutten efter ett par dagar från varandra. Vi åkte sen hem för att invänta gäster på lite födelsedagsfirande.

Jag hade bakat en oreotårta som var riktigt god. Det var min mamma, brorsa Christopher, Magnus mamma, Carro och Mattias som kom förbi.

Grattis världens bästa unge. Tänk att du dessutom snart blir storebror. Ikväll blir det mer firande och mys. :)

Continue Reading

Den senaste tiden

Jag har intagit min plats vid köksbordet för att skriva. Bredvid surrar diskmaskinen och lite längre bort hörs Nyhetsmorgon komma från tvn. Nere i tvättstugan torkar tvätt och jag, jag är inne på min tredje lediga dag från jobbet. Jag har ännu inte infunnit mig i det där lugna lunket men det kommer väl precis innan det är dags att åka in till förlossningen.

Men det är skönt att inte jäkta iväg till jobbet, att inte behöva göra något om kroppen inte orkar. Sen är det inte så att jag bara ska ligga på soffan under den här tiden. Nej, jag ska försöka hinna med det som behöver bli gjort innan pyret kommer till världen. Packa väska till mig, och en väska till Harry att ha under tiden Magnus och jag är borta. Ta en sväng till Ikea för extra uppsättningar sängkläder och annat smått och gott. Göra matlådor att ha i frysen. Och mycket annat jag inte ens har i huvudet just nu. Så jag kommer nog fylla mina dagar samtidigt som jag ska försöka vila. Igår blev det till exempel en lur på soffan efter lunch. Det var rätt skönt.

Menmen, här kommer lite bilder över vad som hänt de senaste två veckorna och för att visa lite mer av vardagen.

Förra helgen var ju min födelsedagshelg. Jag bjöd på en riktigt god mangomoussetårta. Fräscht och lite syrligt.

Harry och jag har hängt och myst en hel del, både ute och inne. Han vill gärna dra med en in i sitt rum så man sitter med. Man ska nödvändigtvis inte vara med i lekandet, utan det räcker att man befinner sig i rummet.

Och så var det dags att säga hejdå jobbet i fredags. Jag bjöd på en semmelcheesecake med tanke på vilken dag det varit tidigare i veckan. Första gången jag gjorde den, och den gick hem hos kollegorna. Sen stängde jag flyttlådan och lämnade kontoret. Den där flyttlådan har stått på mitt rum sen jag kom tillbaka från ledigheten med Harry. När jag kom tillbaka var det tal om att vi skulle flytta våningsplan och då väntade jag med att packa upp det mesta i den jag ändå inte behövde. När vi sen flyttade i somras och jag kom tillbaka från semestern hade jag fått vet att jag var gravid och då tänkte jag att den lika gärna kunde stå… :)

I söndags blev det pulkapremiär för Harry! Inte så mycket snö, och den var borta efter någon timme, men roligt var det! Han fick åka både med och utan pappa. I helgen åker Magnus och Harry upp till Luleå och hälsar på kompisar, och då lär det bli pulka för hela slanten. (Och jag får en hel helg ensam!)

Nu blir det hämtning av tvätt och den där Ikeasvängen med mamma. En lampa till Harrys rum måste jag komma ihåg. Ha en toppendag så ska jag sen fila på morgondagens frågor till Fem en fredag!

Continue Reading

Livet

Kryssningen förra helgen var ett perfekt avbrott i ett annars trött liv som gravid. Som jag nämnde såg jag fram emot att sjunka ner i en bubbelpool en stund och bara vara. Båten styrde mot Åbo och vi inledde dygnet borta med en lyxfrukost i lugn miljö. Bara det händer i princip aldrig som småbarnsförälder.

Vi hade sen bokat första tiden i spat, av erfarenhet en mycket bra tid då få är där vilket innebär ännu mera lugn. Efter en timme brukar fler droppa in vilket är lagom till att ha badat och bastat klart. Resterande tid ägnades åt att handla i taxfreen, äta lite mer, och så härligt häng i den champagnelounge som finns. Magnus lyssnade på ljudbok och jag sjönk ner i den bekväma fåtöljen och blundade en stund.

Det fanns goda (alkoholfria) drinkar som denna med honungsmelon.

Lite gung kändes allt med storm som var oss hack i häl.

Mot kvällen gick vi upp på däck och tittade på när vi la till i Åbo. Därefter gick vi ner till hytten och tittade på Tunn is innan det blev läggdags tidigt. Det gäller ju att passa på att plussa på sömnkontot.

Det här var nog sista utflykten bara vi två innan vi blir fyra i familjen. Jag ska äntligen jobba min sista vecka efter denna och därefter ladda. Det behövs känner jag som konstant har ont någonstans, och som tidigare nämnt inte sover så bra. Lägg till jobb på det så har inte mycket energi funnits den senaste tiden. Den här veckan har dessutom inneburit sjukdom och vab då både Harry och jag blev förkylda lagom till måndag. Lite dålig tajming innan min ledighet, men det är så livet är. Det rullar på ändå. :)

Continue Reading
1 2 3 70