Gravid vecka 35: räkning och siffror

Och veckorna de rullar på, ända in i vecka 35. Det känns som en milstolpe av någon anledning. Eller gräns, att nu är det bara de där sista veckorna kvar. På jobbet härom dagen pratade vi om det här med att räkna. En ny kollega som fram tills nu alltid sagt hur många veckor han varit hos oss har nu börjat prata i månader. För mig är det istället tvärtom. Från att ha gått från månader till veckor och snart dagar. Fyra arbetsveckor kvar, eller 20 arbetsdagar (what?). 41 dagar till beräknad nedkomst.

Måendet är fortfarande bra. Barnmorskan kallade mig för idealpatient när jag var hos henne i måndags. Hon har inget att anmärka på vad gäller värden. Visste ni förresten att man kan se sin journal på 1177.se? Eller, jag vet inte om det gäller alla landsting eller ens all sin vård, jag tror i alla fall att det är rätt nytt. Jag upptäckte det för ett par veckor sen och kan därför bjuda på lite mer siffror, bara för att jag tycker det är häftigt och det egentligen finns en liten statistiknörd inom mig (trots att jag hatar matte).

sf-mått vecka 35

Rex ligger fortfarande mitt på sin kurva vad gäller livmoderns mått, vilket är det ni ser ovan. Det går även att se grafer över bland annat mitt blodtryck, min vikt och Rex hjärtslag.

siffror vecka 35

Förra gången jag var där hade han ju även vänt sig och, som barnmorskan sa den här gången, är nu långt ner i bäcken. Enligt vad hon skrivit är han fixerad, alltså fast där nere – i position att komma ut! Kanske inte är så konstigt att det bara är över blygdbenet jag har ont om han ligger nånstans där bakom och trycker.

Kul att ändå kunna följa sina siffror. Är ju inte alltid man kommer ihåg efter varje besök. Skönt att veta att allt fortlöper som det ska också. Såhär i vecka 35 är han rätt stor nu där inne, ca 45 cm lång och kommer väga runt 2,5kg i slutet av veckan. Inte konstigt att jag blir mätt fort när det inte är så mycket som får plats.

Continue Reading

Gravid vecka 34: alla dessa fördelar

Välkommen till vecka 34! Inlägget till ära blir lite annorlunda eftersom det äntligen var dags att se Fall Out Boy igår! Kvällen gav mig anledning att skriva om något jag undrat över, nämligen fördelar som gravid. Jag har till exempel gått och väntat på första gången någon ska erbjuda sin plats på pendeln. Det har inte hänt, mycket troligtvis för att jag har en jacka som gör att jag mer ser ut som en michelingubbe än gravid i. Döm om min förvåning när vi därför fick gå före den milslånga kön igår och bli insläppta först. För att jag är gravid. Aldrig hade jag trott att det skulle bli min första upplevelse (och i åttonde månaden, dessutom)! Vad har ni själva upplevt? Något ovanligare än att bli erbjuden sittplats?

Vi skulle till Debaser, och vi åt middag på deras restaurang Calexico’s innan. Vanligtvis kan man som restauranggäst få en stämpel för att få företräde i kön. Så var det inte igår fick vi höra och det var inte mer med det tyckte vi. Vi förberedde oss för att stå i kön helt enkelt. Men så när vi skulle betala sa personalen att de skulle prata med vakterna och se om något kunde ordnas i och med att jag var gravid. Hur schysst? En stund senare fick vi följa med personalen ut till vakterna som i sin tur försäkrade att det skulle ordna sig. Inga konstigheter, inga invändningar.

Har ingen aning egentligen om varför de ens anser att jag skulle få gå före bara för att jag är gravid, men jag hade såklart inget emot det. Jag tackade så glatt. Så där stod vi tills det var dags för dörrarna att öppna sig och vi kunde segla förbi bara sådär. Tack Debaser för den mycket uppskattade gesten.

Jag vet. Varför går man ens på konsert med mycket ös på liten yta när man är gravid i vecka 34? Det gick, ska jag säga. Vi intog platser framför en stolpe för att undvika tryck bakifrån och jag såg till att ingen rörde min mage. Det var armbågarna utåt. Det var fantastiskt att se bandet igen efter 11 år. Få sjunga med i varje låt, släppa loss lite. Insåg ju att det här nog dessutom var sista gången på bra länge det går att göra något sånt här. Just därför var det så kul att bandet kom hit nu innan och att jag orkade gå. Att det även blev som en date night mitt i veckan med Magnus och dessutom på restaurangen där vi först träffades var härligt. Bara positiva saker att spara med sig!

fall out boy

Rex har alltså varit på sin andra konsert och han protesterade inte en enda gång. Bättre han vänjer sig vid musik redan nu, såhär 48 dagar innan beräknad ankomst. Under 50!

gravid vecka 34

Continue Reading

En helg med ny säng

Innan jag blev gravid hade jag föreställningen om att när/om jag väl var det skulle jag bli en latmask som låg på soffan. Som gjorde minsta möjliga och mest åt godis. Bara för att. Jag är därför lite förvånad att jag ändå varit så aktiv som jag varit, även om soffan, godis och jag stundtals varit bästisar också. Tränat i princip varje vecka. Gjort saker. Flängt hit och dit. Byggt ihop möbler sent i graviditeten…

I fredags för en vecka sen var vi på Ikea med Magnus föräldrar och tittade på säng att köpa. Den vi haft tog Magnus med sig när vi flyttade till lägenheten och har alltid känts lite för liten för oss. Och nu kommer ju dessutom snart en tredje person. Vi slog till på en kontinentalsäng (vem vill inte ha lite hotell-känsla året om?) som levererades i fredags. Eftersom jag är den som bygger ihop saker hemma blev jag förstås den som även tog tag i detta. Det var inte alls så svårt eller jobbigt som man egentligen kan tro. Det enda som krävdes två personer till var att klä den tjocka madrassen i slutet. Men jag är riktigt nöjd med mig själv att ha orkat med att bygga ihop en säng i åttonde månaden.

Jag sov som en stock på en gång, med undantag för de obligatoriska toalettbesöken då. Vad skillnad en säng kan göra. Näst på tur är att köpa nya mindre sängbord. Och rensa i alla fall mitt som ni ser på bilden.

Nu blir det en solig söndag utan planer. Sen är det dags för första hela jobbveckan på år och dar känns det som – men med spännande saker som händer. Som Fall Out Boy på onsdag! Äntligen!

Continue Reading

Gravid vecka 33: tankeverkstad

Välkommen till vecka 33 i denna graviditet där det inte händer så mycket. Jag har insett att veckorna bara går utan att några särskilda avtryck lämnas. Och nu är det snart slut. Var tog veckorna vägen? Är det bara för att jag mått bra och det varit smooth sailing pretty much hela vägen? Nej, det är nu alla tankar kommer istället.

Som, finns det saker jag/vi helt enkelt inte gjort och därför känner mig rätt opåverkad av graviditeten? Är det stress över att hinna med allt? Vi har ju till exempel inte kommit någonstans med barnrummet än. Vi började med att rensa och ta ut allt som stod där inne då vi i princip använt rummet som förråd. I samma veva ställdes däremot saker tillbaka för att vi inte kunde göra oss av med dem på en gång. Vi behöver ta en helg och bara åka och kasta allt som ska slängas. Sen vill jag verkligen inreda och bona. Och mer då? Boka och gå på föräldrakurs. Fixa BB-väskan. Fota magen mer. Anmäla inkomst till Försäkringskassan. Faktiskt sätta hur vi ska vara lediga. Och profylaxkurs, är det nödvändigt?

Men en sak i taget. Försöker tänka att huvudsaken är att allt hittills gått bra.

Besöket hos barnmorskan i tisdags gick bra det med. Men även där har jag brottats med hur besök ”ska” vara. Inför varje besök försöker jag komma på något att fråga eller undra över, då det alltid är hennes första fråga till mig. Är det vanligt eller just för att allt fortlöper som det ska? Sen pratar vi om saker ändå men jag kan känna mig konstig som inte undrar mer över vad det nu skulle vara.

Tror alla tankar kommer nu för att det drar ihop sig. Rex hade vid besöket vänt sig så numera ligger han med huvudet neråt. Bökar som bara den gör han också på nätterna så jag har svårt att sova. Sammandragningar och ont i ljumskarna/höfterna kommer allt oftare. Och bara 30 arbetsdagar kvar. 55 dagar totalt.

mage i vecka 33

Så kommer stunder som dessa ovan och allt försvinner. Alla tankar. Vad som ska och inte ska. Bara massa kärlek.

Continue Reading

Gravid vecka 32: sista veckan och dålig sömn

Sista veckan på året och vi välkomnar en ny graviditetsvecka, nämligen vecka 32. Veckan efter jul och det är nu jag sagt sen i somras att vad som helst kan hända. Inte för att jag tror något kommer hända i förtid, men för mig har julen och ett nytt år varit en brytpunkt att blicka fram emot, att därefter är det dags för slutspurt. Det är ändå inte många veckor kvar nu, såhär 77,9% in i graviditeten och 62 dagar kvar.

I natt fick jag dåligt med sömn, för första gången under alla dessa veckor. Sådär att jag trodde jag aldrig skulle kunna somna. Snarkningar från andra halvan av sängen kan vara en liten bov i det hela, men det kan även ha varit för att Rex busade. Han måste ha fått energi någonstans ifrån för han slog kullerbyttor som bara den under hela min vakna tid.

Trött i huvudet men ändå klar. Jag la mig och efter en timme fick jag gå upp och hämta hörlurarna för att se om det gick bättre genom att lyssna på någon podd. Vanligtvis somnar jag alltid fort om jag bara får lyssna på något. Det blev två avsnitt av Wollin&Wollin utan att John Blund kom. Sen så någon gång släppte det såklart och jag vaknade istället av sambons väckarklocka. Då är det så skönt att inse att man faktiskt somnade till slut. Efter det var det inga problem med att somna om. Även Rex hade somnat vid det laget.

Jag har jobbat två dagar nu men är ledig igen imorgon vilket känns skönt. Det må vara lugnt genom att de flesta är lediga, men på något vänster är inkorgen full ändå.

julkulan i vecka 32

Årets största julkula som var lite för tung för att hänga i granen.

Continue Reading