V. 41+0

Igår gick jag in i förhoppningsvis den absolut sista graviditetsveckan, 42. Jag trodde verkligen inte att jag skulle gå hit. Jag tänkte att jag skulle gå över tiden några dagar men att bebisen skulle titta ut innan Harry gjorde, vilket var v. 41+1, alltså som idag. Men nej, så blir det inte. Då hade jag dessutom haft förvärkar ett par dagar, jag känner fortfarande inte att något skulle vara på gång. Suck. Någon vill helt enkelt inte komma ut.

Jag var hos barnmorskan igår som konstaterade att mitt blodtryck och bebisens hjärtljud var hur bra som helst. Därefter var det dags för ett ultraljud vilket görs i den här veckan för att kolla så allt ser bra ut sett till storlek på bebisen och mängden fostervatten, vilket det gjorde. Så det är bara att fortsätta vänta. Ska ärligt säga att jag liite hoppades på få höra att jag skulle få åka in. På torsdag ska jag ringa förlossningen för plan inför en eventuell igångsättning från och med måndag. Min barnmorska sa däremot att det telefonsamtalet kommer jag inte behöver göra. Vi får väl se (sa hon buttert).

Å ena sidan är jag glad för några extra dagar med att göra ingenting, å andra sidan är jag riktigt trött på det nu. Jag ser fram emot promenader längre än 30 minuter och där jag inte kommer behöva sitta i soffan resten av dagen för att det känns som att något ska gå av.

Nu ska jag sluta klaga och göra något av den här dagen. Eller se på lite mer tv och slumra. Det är också skönt.

Två bilder, två olika år, två olika bebisar. Tagna vid beräknat nedkomstdatum, översta för lillasyskon och understa för Harry. 2020 vs. 2018.

Continue Reading

Tredje veckan ledig

Jag känner att jag tajmade min föräldraledighet väldigt bra. Det tyckte jag även för två år sen när jag väntade Harry och ett snökaos invaderade och lamslog Stockholm kort efter att jag sagt hejdå till jobbet. Då var det härligt att få stanna inne och inte behöva gå ut.

Nu är det såklart ett helt annat läge med oro och från vissa håll panik under rådande situation i vårt samhälle. Även om gravida inte är en särskild riskgrupp är det skönt att inte behöva vara på jobbet eller vistas ute bland folk. Och jag tänker såklart inte bara på mig utan på alla andra som kan bli sjuka. Något annat jag börjat tänka på är förlossningsvården där många sjukhus numera skickar hem partner efter förlossningen. På det sjukhus jag valt får partner fortfarande vara med hela tiden vilket jag hoppas håller i sig. Går allt bra blir vi väl ändå hemskickade samma dag, men jag känner med de förstföderskor som får ligga ensamma ett par dagar utan besök från någon, utöver vårdpersonalen såklart.

Harry går fortfarande på förskolan. Efter diskussion kom vi fram till att han har det roligare där än hemma med mig så länge han håller sig frisk och förskolan är öppen. Som läget är nu har jag inte energi att stimulera honom en hel dag i den mån han behöver. En förmiddag ute leder till en ond kropp på eftermiddagen, om den inte redan gör ont. Vi tar igen det efter hämtning istället, som på bilden ovan där han ville hoppa i alla vattenpölar hundra gånger om och insisterade på att även jag skulle hoppa. Med gympadojor. Det blev lite plask med tårna men inte mer än så… :)

Jag var hos barnmorskan igår och konstaterade att det redan är nästa söndag jag är beräknad. Det är ju ingen tid alls dit. Dessa veckor hemma har gått så snabbt, men jag tror jag är förberedd och har det mesta klart. Jag behöver gå igenom Harrys gamla kläder och se vad bebisen kan ha men annars är det inte mycket annat kvar. Kanske ta upp bebisgrejer från källaren för att slippa behöva det sen.

Annars rullar det mesta på som vanligt. Jag planerar inte in något, särskilt inte under den här coronatiden. Idag kommer jag nog mesta hänga i soffan och ska försöka förbereda några veckor av Fem en fredag ifall någonting nu skulle sätta igång. :)

Hur har din vecka ändrats från förra? Håller du dig hemma?

Continue Reading

Vecka 32

Det var en dag i augusti vi fick veta att vi ska bli fyra i familjen. Jag hade från en dag till en annan blivit tömd på energi och somnade i princip så fort jag la mig på soffan. Ett svagt illamående infann sig dessutom under ett par kvällar, utan att jag tänkte så mycket på det, men så for en tanke i mitt huvud att jag kanske skulle ta ett test. Och två streck dök upp på en gång på stickan.

Några veckor senare blev det dags för ett första besök hos barnmorskan och sen även ett ultraljud. Jag går hos samma person som när jag väntade Harry vilket känns tryggt. Det var riktigt roligt att se henne igen. Vid ultraljudet blev det konstaterat att det är en till marsbebis, beräknat till den 29, alltså tre veckor efter Harrys tvåårsdag. Det ska därför bli spännande att se när hon bestämmer sig för att komma ut. Kanske blir det ett aprilskämt… :)

Som redan nämnt har mitt mående inte varit det bästa under hösten vilket främst berott på den enorma trötthet jag haft och som visade sig bero på lågt hb-värde och järnbrist. Helt klart tvärtemot när jag väntade Harry då mina järndepåer var nästintill sprängfyllda under hela graviditeten. Då var jag pigg och hade inga särskilda krämpor utöver lite foglossning mot slutet. Tränade gjorde jag dessutom ända in i januari medan jag nu inte gjort något sen i somras. Tänk så annorlunda det kan vara.

I måndags gick jag in i vecka 32 vilket innebär att det är cirkus 8 veckor kvar. Eftersom hösten varit lång och slitig planerar jag att gå på ledighet redan från 2 mars för att få återhämtning och vila. Det gäller ju att passa på. Förhoppningsvis går jag inte över tiden allt för mycket, och så kommer den lilla inte för tidigt heller.

Det är och ska bli så häftigt att få uppleva allt igen. Som sagt, graviditeterna har skilt sig åt rejält så det ska bli spännande att se hur det kommer vara, både under och efter förlossningen.

Continue Reading

Ingen stork på besök

Idag går vi fem dagar över beräknat förlossningsdatum. Det är alltså ingenting som har hänt. Nu när datumet har varit vågar jag knappt höra av mig till folk som då tror något är på gång. Men om ingen hör något så tror de något händer. Helt förståeligt. Men jag förstår nu även alla som varit gravida när de berättat hur de känt när den mest ställda frågan är just om det är på gång. Händer det så kommer det ju märkas. Fint är det att folk undrar och bryr sig i alla fall. Betyder att det är fler som är peppade på att det börjar bli dags nu!

Jag märker att jag vänt mig mer inåt, så att folk börjar undra när man inte är så aktiv i sociala medier eller tar ett tag på mig att svara på meddelanden är inte så konstigt. Jag tänker att det är de mentala förberedelserna som satt igång. Tankar och fokus på vad som komma skall. Plus att jag är trött. Vi har därför haft en riktigt lugn helg. Så lugn att vi har hunnit titta på två säsonger av Game of Thrones. Snacka om att ha intagit soffläge, om än väldigt behövligt. Kul också att äntligen börja titta ordentligt, något jag tänkt i flera år… när den först kom såg jag två avsnitt men fastnade inte. Nu är det därför kul att kunna frossa i massa avsnitt utan att behöva vänta på nästa! Älskar att kunna maratontitta på serier.

Jag hade ett par dagar förra veckan när jag mådde dåligt men är bättre nu. På besök hos barnmorskan i fredags kunde hon i alla fall konstatera att allt stod rätt till. Så förmodligen bara en släng av något. Jag är ju inte immun mot att bli sjuk för att jag är gravid. Vi pratade även lite om ”nästa steg”. Om inget händer innan torsdag när jag går in i vecka 41+ ska jag samma dag göra ett ultraljud för att bland annat kolla mängden fostervatten och därefter diskutera igångsättning.

Jag blev även erbjuden att delta i SWEPI-studien som just nu pågår där de tittar på vilken tidpunkt för igångsättande av en förlossning som är bäst. Med min tur blir jag väl lottad till den grupp som sätts igång i vecka 42+. Oavsett så är det några dagar kvar till torsdag och mycket kan hända innan dess.

Continue Reading

Dagen är här

Det är den 28 februari och idag är dagen då Rex är beräknad att komma. Den här dagen har känts så långt bort. Jag kan inte förstå hur det har gått till. Nu känns det plötsligt som att allt gått så fort sen den där torsdagen den 22 juni och två streck dök upp på teststickan. En sommar, höst, och nu ett vinterland. Ett vinterland jag är såå glad jag inte måste bege mig ut i. Snövallar, halka, trafikkaos. Nej tack. Jag håller mig inne och dricker te. Och väntar. Lite nervöst börjar det bli ändå.

Magnus frågade mig igår om jag hade några som helst känningar. Men nej, ingenting än. Bebisen är i alla fall välkommen från fredag efter kl 12.00 för Magnus jobb så de har en vikarie (haha, jag för vidare det önskemålet till magen). Min bror säger att han kommer på fredag. Då är det nämligen Ernst-dagen och visst skulle det vara gulligt med en liten Ernst? (njae). Carolina har sagt att det blir idag eftersom både jag och Magnus är så punktliga av oss. En annan kompis har sagt den 4 mars. Vi får väl se vem som kommer ha rätt. Själv har jag ingen aning.

Graviditeten må äntligen vara i mål nu, men vi väntar fortfarande på medaljen, det finaste priset man kan få här i livet – bebisen.

Continue Reading
1 2 3 7