Torsdagar innebär att jag går in en ny vecka. Det är dags att välkomna vecka 23, vilket innebär att jag varit gravid 22 hela veckor (mamma, det innebär att jag fortfarande är i sjätte graviditetsmånaden). Just nu är bebisen nästan lika lång som en linjal på 30 cm. Det känns helt otroligt. Hur finns det plats?
Jag har ju tidigare skrivit att jag varit rätt förskonad vad gäller mitt mående. Det har inte funnits så många besvär efter sommaren när mitt illamående upphörde. Därför har jag tänkt att min beskärda del kommer, och nu när jag gått lite mer än halvvägs kanske det är på väg. Jag är trött igen. Igår la jag mig vid 19 när Magnus la sig. Kunde knappt sitta vaken i soffan. Magen är inte helt krångelfri. Toalettbesöken om natten är någon mer än tidigare. Inatt sov jag dessutom extra dåligt för att jag hela tiden hade drömmar att jag var törstig och konstant drack vatten. Efter varje dröm vaknade jag och var tvungen att gå upp och dricka ett glas vatten. Det blev med andra ord inte så mycket sömn. Skönt att det är helg imorgon.
Något roligt däremot är att jag börjat känna lite starkare sparkar. Eller puffar som det mer känns som. Särskilt när jag lägger mig på kvällarna och trycker lite på magen. Det är häftigt, som om h a n säger hej. Andra tider känner jag mer dova puffar som om en bubbla spricker.
125 dagar kvar känns som ingenting?!
