Gravidlivet-arkiv - Sida 5 av 7

Frågelista om graviditeten: första gången

20 december, 2017 2 kommentarer

En katt kom i vägen, men nu tänkte jag skriva lite svar på min egna frågelista om graviditeten och första gången gällande saker och ting. Inte för att det kanske är så intressant, men just nu behöver jag något annat fokus än bara jobb som varit den här veckan. En dag till, sen är det dags för lite julledigt.

Första craving?

Jag har faktiskt inte haft någon riktig craving. En sån där craving där man måste ha någonting nu, nu, och partnern behöver gå köpa glass mitt i natten. Däremot har jag haft ett ökat sug på thaimat (som jag alltid kan äta annars också) och Ramlösa citron. Jösses vad jag fortfarande kan dricka det. Såna där snabbnudlar med biffsmak blev det mycket till middag under en period. En generell craving på salt och surt skulle man kunna säga att jag haft.

Vad gäller cravings fick jag snarare avsmak på mycket på en gång. Jag brukar äta köpt sallad till lunch men kunde inte alls äta det. Pepsi Max som annars är mitt största beroende tappade jag all sug för. Det var en ledsam tid när jag inte ville ha min kära Pepsi.

Första symptomet på att jag var gravid?

Jag hade ju noll koll innan jag fick veta det och letade inte efter några symptom så det vet jag inte. Det första som kom efter plusset var illamåendet, som för den delen inte var så mycket eller höll i sig länge. Att inte ha behövt kräkas en enda gång är jag väldigt glad för.

Första personen som fick veta?

Som jag skrev i förra torsdagsinlägget hade Magnus mött upp en kompis för lite häng när han ringde mig och jag berättade. Magnus kunde ju därför inte inte berätta vad han själv precis fått veta.

Av mina kompisar blev det en dryg vecka senare och jag skulle ut till en kompis landställe tillsammans med en annan kompis. Maria, som redan har barn, och jag har pratat en hel del kring graviditet och när vi kom in på det nu också kunde jag ju inte låta bli. Så när hon och vår andra kompis sen drack prosecco skålade jag i tropisk juice.

Första gången jag insåg att jag var gravid?

När jag gick hem från barnmorskan efter att ha fått höra hjärtljuden för första gången slog det mig rejält. Sådär att det tårades lite. Det var i vecka 20+6. Lite sent kanske, men ibland kan jag fortfarande inte förstå det förrän magen är i vägen någonstans. Första ultraljudet, som visade sig vara i vecka 10 istället för runt vecka 13 som vi först trodde, var såklart den allra första upplevelsen men fortfarande så otroligt att något fanns i mig och växte.

första bilden på Rex — Första bilden på Rex. En liten blob.

Första frågan från omgivningen?

Ingen frågade mig om jag var gravid innan jag själv gick ut med det. Däremot hade ju några sina funderingar ett tag. Särskilt på jobbet efter semestern och jag kom tillbaka med några pluskilon. I efterhand har jag fått höra att de tänkt att antingen var det vanliga semesterkilon eller så var det en bulle. Samma sak om att jag plötsligt smååt hela tiden, det var mycket Läkerol ett tag.

Sen fanns det inte så mycket tid heller för folk att fundera, vad gäller familj och vänner berättade vi på en gång när vi väl sågs. Min svärmor hade funderat lite när jag inte ens smuttade på snaps på midsommarafton vilket jag annars brukar göra, även om det inte hör till ovanligheterna att jag inte dricker något alls. Hon och svärfar fick ändå veta det senare på kvällen.

Hur skulle ni själva svara på dessa frågor om ni är eller varit gravida?

Gravidlivet

Gravid vecka 30: om att få reda på det

14 december, 2017 3 kommentarer

Hej, nu går vi in i vecka 30. Om förra veckan kändes stor genom att gå in i tredje och sista trimestern, känns denna om möjligt större. Vi lämnar 20-talet och fyller 30! De första veckorna känns så långt borta. Jag scrollade bland mina bilder i telefonen och hittade första hinten av en graviditet. Själva testet. Jag har aldrig skrivit om hur vi fick reda på att jag var gravid, så det kan passande nog komma nu.

Det var dagen före midsommar, den 22 juni. Jag kom hem från jobbet och kände att just den dagen skulle jag börja med en hormonmedicin (en helt annan historia). För att ta den ska man säkerställa att man inte är gravid och därför ta ett test. Så jag gjorde det utan någon som helst tanke på annat. Tills det efter en knapp minut dök upp ett andra streck på stickan. Vänta lite nu, något måste vara fel, tänkte jag och testade en till sticka. Samma sak där lika fort.

Apoteket på torget hade fortfarande öppet så jag gick dit och köpte ett digitalt test. Den där minuten jag behövde vänta på om Gravid eller ej gravid skulle dyka upp kändes väldigt långsam. Upp kommer till slut texten Gravid 2-3 veckor. Det var ju bara att inse att det verkade vara sant. Precis efter det ringer Magnus, som inte var hemma. Han hade mött upp en kompis efter jobbet och var på Systemet för att sen käka lite middag hos kompisen. Det blev ju inte riktigt så. Jag kunde inte inte berätta. ”Det verkar som om jag är gravid” tror jag att jag sa när han frågade hur det var.

Midsommarafton spenderades sen i skärgården, vilket jag skrev om här. Helt utan någon hint. Jag fattade det inte riktigt själv. Eller, det var svårt att ta in i och med att allt var som vanligt. Inga känningar alls.

magen i vecka 30

Och nu är vi här ett antal veckor senare och kulan har vuxit till sig. Känns nästan lika stor som träningsbollen på bilden. Det är en hel del bökande i magen om dagarna istället för att kännas som regelrätta sparkar. Mamma stånkar mest när magen är i vägen. Som när jag ska ta mig i och ur soffan eller sängen. Men jag klagar inte. Jag må vara trött, men är så glad att jag är pigg i övrigt och orkar hålla igång.

/ / / /

Entering week 30 in the pregnancy. Writing about how we found out I was pregnant the day before Midsummer. Had to take a test, for a completely other reason, and couldn’t believe it turned positive. And so, I took two more and figured it must be true. Here we are, some 25 weeks later and, well, the belly has since then grown, a lot.

Gravidlivet

Gravid vecka 29: sista akten

7 december, 2017 2 kommentarer

Ni vet vad det är för dag. Idag går vi in i vecka 29. Det är ingen vanligt dag ska ni veta! Det är nu magen går in i den tredje och sista trimestern. Ni hör ju att det är upptakten. 70,4% av graviditeten har passerat. 83 dagar kvar.

Sista akten har börjat, och jag kan väl tycka att graviditeten har följt den dramaturgiska modellen rätt så bra. Inledningen med att få veta om graviditeten. Förväntningar för resan framåt. I den andra akten, eller trimestern, utvecklas historien genom att berätta om vad som pågår. Den fördjupas och växer sig större i och med att det nu känns mer verkligt. Något händer som gör att historien tar en vändning. Som min oro över fosterrörelserna. Och nu till sist väntar klimaxet. Den stora finalen, med det slutliga avgörandet. Det som byggts upp genom akterna. Förlossningen är runt hörnet.

När strumpbyxorna är lite för tunna upptill. Tur jag inte råkar gå ut så.

Så hur känns det nu när vecka 29 börjar? Magen är nu tillräckligt stor för att gravidstrumpbyxor inte ska hasa ner. Så många gånger som jag gått med så mycket häng och diskret fått försöka dra upp dem. Att jag inte bara använde vanliga när jag märkte att det inte funkade. Jag sover sämre av allt vändande i sängen, jag vaknar såklart hela tiden eftersom magen är i vägen. Blir en del stånkande. Jag är konstant kissnödig och törstig. Inte en så rolig kombo, men vad ska man göra. Det är vatten och Ramlösa citron som gäller. Har aldrig tyckt vatten varit så gott som nu. I tisdags vaccinerade jag mig inför den årliga influensan. Jag som är spruträdd och aldrig annars vaccinerar mig såg det såklart som självklart.

Det har gått så fort. Jag har inte ens hunnit skriva om allt jag tänkt. Till helgen blir det ett inlägg om alla ”första gången” under graviditeten. Jag har heller inte läst någon graviditetsbok. När ska jag hinna lära mig allt?

Hoppas ni är pepp på att det snart är helg!

Gravidlivet

Gravid vecka 28: nedräkningar

30 november, 2017 Inga kommentarer

Det är den sista november och vi går in i vecka 28, eller 27+0. Om bara 10 veckor är den lille färdigbakad. Det känns helt otroligt att den här nedräkningen går så fort. Rex växer och tydligen börjar nu en period där han växer till sig ordentligt. Tycker det syns en del på magen redan, de senaste dagarna har jag känt mig som en rund ballong. Men jag är glad, särskilt efter förra veckans oro. Och jag mår fortfarande bra. Enligt appen Ovia är Rex nu lika stor som en campinglykta. Känns passande nu när han kan öppna och stänga sina ögon. Kanske får han in lite ljus utifrån.

Nyklippt i tröja som drar åt sig alla småhår

I veckan har det dessutom hunnits med en uppfräschning av håret. Insåg att jag inte sett min frisör sen i mars, och då brukar jag ändå se till att gå regelbundet. Det har helt enkelt inte hunnits med. Får se om det hinner bli någon mer gång innan nedkomsten. Har ju hört att det inte riiktigt prioriteras efter en födsel. :)

Imorgon är det den 1 december och det är dags för en annan nedräkning. Den inför jul, såklart! Nu börjar faktiskt jultiden. Jag var tidig i år och redan förra helgen åkte julgardiner och en ljusstake upp. Vi är inte hemma i helgen så jag ville ha i alla fall gardiner fixade. Och imorgon är det även dags för julkalendern. Jag har inte läst så mycket om den, annat att den inte ska vara så julig? Det är alltid en besvikelse för mig. På jobbet idag pratade vi om att då blir det egentligen som vilken serie som helst. Avsaknaden av julkänsla är den största orsaken till att jag knappt tittat på någon julkalender på flera, flera år. Förra året var däremot mysig. Brukar ni se på julkalendern?

Gravidlivet

Gravid vecka 27: det blir ett busfrö

26 november, 2017 1 kommentar

Det blev inget torsdagsinlägg om att vi nu är i vecka 27. Det blev istället en vecka full av tankar, och jag hade inte ro att skriva. Allt är bra med Rex, men han har minst sagt redan lärt sig hur man skräms.

Jag var uppe på förlossningen i fredags. Sen efter tisdags kväll hade jag inte känt av honom som vanligt, eller alls egentligen. Överallt på nätet gick det att läsa att sånt ska man kolla – minskade fosterrörelser är något man ska ta på allvar. Även om jag hela tiden tänkte att allt är okej fanns såklart en oro. Och hellre en koll för mycket än för lite upprepade jag för mig själv i fredags efter att jag fått en tid att komma in.

Mamma följde med och när ultraljudsbilden uppenbarade sig var han vänd direkt mot oss som om han tittade på oss. Min lilla alien, som det såg ut som med de svarta ögonen. Han rörde sig och allt såg normalt ut. Efter en vinkning vände han sig och visade istället ryggraden. Sicken en, va? Läkaren poängterade sen att de vill att man kommer in om man känner av att något är fel eller minsta oro. Så är du gravid, eller blir gravid och någonsin hamnar i en liknande situation, tveka inte. Som sagt, hellre en koll för mycket än för lite.

Troligtvis har han under dessa dagar vänt sig och sparkat inåt. En annan möjlighet var att han börjat sparka på moderkakan som ligger i framvägg som då isolerar. Det var förresten en term jag hört tidigare om min och trott det alltid är så. Och att gör den inte det så är det något avvikande. Typ. Nu har jag fått lära mig att den kan ligga lite olika, i bakvägg t ex,. vilket påverkar på olika sätt.

Puh. Allt bra, och mot eftermiddagen kom han igång ordentligt igen och har fortsatt hela helgen. Det är ett busfrö därinne som gör som han vill. En riktig kombination av hans föräldrar än så länge.

Igår kväll gick vi på hockey, och vi var båda väldigt inne i matchen.

← Föregående 1 … 3 4 5 6 7 Nästa →