Vecka 32

Det var en dag i augusti vi fick veta att vi ska bli fyra i familjen. Jag hade från en dag till en annan blivit tömd på energi och somnade i princip så fort jag la mig på soffan. Ett svagt illamående infann sig dessutom under ett par kvällar, utan att jag tänkte så mycket på det, men så for en tanke i mitt huvud att jag kanske skulle ta ett test. Och två streck dök upp på en gång på stickan.

Några veckor senare blev det dags för ett första besök hos barnmorskan och sen även ett ultraljud. Jag går hos samma person som när jag väntade Harry vilket känns tryggt. Det var riktigt roligt att se henne igen. Vid ultraljudet blev det konstaterat att det är en till marsbebis, beräknat till den 29, alltså tre veckor efter Harrys tvåårsdag. Det ska därför bli spännande att se när hon bestämmer sig för att komma ut. Kanske blir det ett aprilskämt… :)

Som redan nämnt har mitt mående inte varit det bästa under hösten vilket främst berott på den enorma trötthet jag haft och som visade sig bero på lågt hb-värde och järnbrist. Helt klart tvärtemot när jag väntade Harry då mina järndepåer var nästintill sprängfyllda under hela graviditeten. Då var jag pigg och hade inga särskilda krämpor utöver lite foglossning mot slutet. Tränade gjorde jag dessutom ända in i januari medan jag nu inte gjort något sen i somras. Tänk så annorlunda det kan vara.

I måndags gick jag in i vecka 32 vilket innebär att det är cirkus 8 veckor kvar. Eftersom hösten varit lång och slitig planerar jag att gå på ledighet redan från 2 mars för att få återhämtning och vila. Det gäller ju att passa på. Förhoppningsvis går jag inte över tiden allt för mycket, och så kommer den lilla inte för tidigt heller.

Det är och ska bli så häftigt att få uppleva allt igen. Som sagt, graviditeterna har skilt sig åt rejält så det ska bli spännande att se hur det kommer vara, både under och efter förlossningen.