Det har tydligen gått en vecka igen. Eller består en vecka helt enkelt bara av torsdagar? Skönt är det i alla fall. Längtar som vanligt till helgen.
Idag går vi in i vecka 26. Det är ju inte alls många veckor kvar? om man tänker på hur fort det går. 104 dagar kvar. Som en nedräkning till en efterlängtad resa. Rex är runt 31 cm lång och kommer väga strax under kilot i slutet av veckan. Tydligen kan han nu reagera på ljud och övar sig på att andas. Hur häftigt?
Idag är det även tre månader kvar till att jag går på ledighet. På jobbet brukar jag säga att ja, snart är det jul och väl tillbaka kan allt hända. Och det är ju sant, i januari när alla är tillbaka från sina ledigheter kommer jag jobba någon månad till och sen är det nästan dags. Jag har redan börjat rensa på kontoret för att slippa vara ute i sista sekund eller om jag behöver gå tidigare. Däremot mår jag som jag hittills gjort bra. Lite småkrämpor som barnmorskan får höra om på måndag. Jag är glad bara jag kan vara på benen och jobba även om jag ojar mig rätt mycket nu senaste veckan på grund av en smärta i sidan.
Jag måste komma ihåg att skriva ner en checklista på saker vi behöver göra och införskaffa. Om mor min inte läser detta innan tänkte jag höra imorgon om det inte ska bli en sväng till Ikea i helgen för alla basbehov. Vi skruvade ihop spjälsängen förra helgen och nu behövs lite lakan och detaljer. Och resten av rummet…
Förresten har jag den här veckan börjat titta på förlossningsvideos på YouTube. Och gråtit varenda gång. Bra idé? Inte för att tårarna kommit av ledsamhet eller rädsla men på grund av alla känslor. Det måste var något av det mest känslomässiga man kan gå igenom. Och snart är jag också där, om allt går bra.