En dag inte som alla andra. En dag man aldrig vill gå igenom. En tuff dag. Begravning. Det var en dag i slutet av januari det hände, och som jag tidigare skrivit väldigt lite om. Magnus pappa gick tyvärr bort. Det som inte alls skulle hända. Världen kastades upp och ner och veckorna sen dess har varit minst sagt märkliga. Att sörja men samtidigt fortsätta med sitt liv. Att mitt i allt vänta på ett nytt liv.

Det var en väldigt fin begravning. Känslosam. Vad går egentligen att säga om något som är så tungt och där man tar farväl. Särskilt när det fortfarande känns så abstrakt att personen är borta.

På plats vid Högalidskyrkan där jag växte upp. Många har besöken varit – vid skolavslutningarna, luciafiranden, helgerna med söndagsskola.

Spänningar släppte när vi kom hem. Det blev ett försök till lite vila innan Magnus åkte iväg för att hänga med sin närmaste kompis. Kändes som det kunde vara bra för honom. Jag tar det lugnt hemma, hade ingen direkt lust till något annat. Min energi tar ju rätt snabbt slut i vanliga fall och en sån här dag utgjorde inget undantag direkt. Jag har istället försökt göra det mysigt med något gott att äta, tända ljus och så sista säsongen av Bron.

Helgen i övrigt blir lugn. Ska försöka hälsa på mormor imorgon och bjuda på min födelsedagstårta från igår. Det var ett tag sen jag såg henne sen sist nu. Hoppas på ett lugn för dig med. Ta hand om dig och dina kära!