Och veckorna de rullar på, ända in i vecka 35. Det känns som en milstolpe av någon anledning. Eller gräns, att nu är det bara de där sista veckorna kvar. På jobbet härom dagen pratade vi om det här med att räkna. En ny kollega som fram tills nu alltid sagt hur många veckor han varit hos oss har nu börjat prata i månader. För mig är det istället tvärtom. Från att ha gått från månader till veckor och snart dagar. Fyra arbetsveckor kvar, eller 20 arbetsdagar (what?). 41 dagar till beräknad nedkomst.

Måendet är fortfarande bra. Barnmorskan kallade mig för idealpatient när jag var hos henne i måndags. Hon har inget att anmärka på vad gäller värden. Visste ni förresten att man kan se sin journal på 1177.se? Eller, jag vet inte om det gäller alla landsting eller ens all sin vård, jag tror i alla fall att det är rätt nytt. Jag upptäckte det för ett par veckor sen och kan därför bjuda på lite mer siffror, bara för att jag tycker det är häftigt och det egentligen finns en liten statistiknörd inom mig (trots att jag hatar matte).

Rex ligger fortfarande mitt på sin kurva vad gäller livmoderns mått, vilket är det ni ser ovan. Det går även att se grafer över bland annat mitt blodtryck, min vikt och Rex hjärtslag.

Förra gången jag var där hade han ju även vänt sig och, som barnmorskan sa den här gången, är nu långt ner i bäcken. Enligt vad hon skrivit är han fixerad, alltså fast där nere – i position att komma ut! Kanske inte är så konstigt att det bara är över blygdbenet jag har ont om han ligger nånstans där bakom och trycker.

Kul att ändå kunna följa sina siffror. Är ju inte alltid man kommer ihåg efter varje besök. Skönt att veta att allt fortlöper som det ska också. Såhär i vecka 35 är han rätt stor nu där inne, ca 45 cm lång och kommer väga runt 2,5kg i slutet av veckan. Inte konstigt att jag blir mätt fort när det inte är så mycket som får plats.