Det var den kalashelgen

Min stora pojke hade i söndags sitt första förskolekalas. Det blev ett högljutt, fartfyllt och kul kalas som fick avsluta hans födelsedagsfirande. Att fylla fem har verkligen blivit firat och nu lär han vara nöjd till nästa födelsedag. Det blev dessutom dubbelt upp på kalas då en förskolekompis hade kalas på lördagen – och i samma lokal som vi. En riktig kalashelg alltså.

När det gäller fiskdamm måste det vara enda gången då barn verkligen har tålamod och kan stå i kö och vänta på sin tur.

En liten paus blir det nu på allt firande tills Clara fyller tre år i mitten på april. Men då blir det inget förskolekalas. Det får vänta något år. Förresten kommer hon från nästa vecka flytta upp till Harrys avdelning – det om något betyder att hon inte längre är min lilla bebis. Hon börjar minsann också bli stor. Idag började hon en liten inskolning vilket gav många intryck och lite svårigheter att somna på vilan. Inte helt konstigt skulle jag säga.

Annars repar jag mig just nu från en förkylning som dök upp i slutet på förra veckan. En hosta hänger envist kvar tillsammans med lite morgonrossel och jag ser mycket fram emot när den är borta och jag kan köra igång med vanliga rutiner igen. Fick däremot en liten energikick imorse på väg till jobbet när solen lyste starkt och det kändes som vår i luften. Mot slutet av dagen när jag åkte för att hämta barnen blev det till och med varmt med min jacka. Tittade dock på väderprognosen och det handlade verkligen om en glimt av solen innan det ska regna och snöa igen. Men så är det ju strax dags för ostadigt aprilväder.

Hur har din vecka varit, såhär inför helgen? Jag hade lite svårt för att det redan var torsdag idag, men jag välkomnar helgen efter imorgon.

Continue Reading

Tredje veckan ledig

Jag känner att jag tajmade min föräldraledighet väldigt bra. Det tyckte jag även för två år sen när jag väntade Harry och ett snökaos invaderade och lamslog Stockholm kort efter att jag sagt hejdå till jobbet. Då var det härligt att få stanna inne och inte behöva gå ut.

Nu är det såklart ett helt annat läge med oro och från vissa håll panik under rådande situation i vårt samhälle. Även om gravida inte är en särskild riskgrupp är det skönt att inte behöva vara på jobbet eller vistas ute bland folk. Och jag tänker såklart inte bara på mig utan på alla andra som kan bli sjuka. Något annat jag börjat tänka på är förlossningsvården där många sjukhus numera skickar hem partner efter förlossningen. På det sjukhus jag valt får partner fortfarande vara med hela tiden vilket jag hoppas håller i sig. Går allt bra blir vi väl ändå hemskickade samma dag, men jag känner med de förstföderskor som får ligga ensamma ett par dagar utan besök från någon, utöver vårdpersonalen såklart.

Harry går fortfarande på förskolan. Efter diskussion kom vi fram till att han har det roligare där än hemma med mig så länge han håller sig frisk och förskolan är öppen. Som läget är nu har jag inte energi att stimulera honom en hel dag i den mån han behöver. En förmiddag ute leder till en ond kropp på eftermiddagen, om den inte redan gör ont. Vi tar igen det efter hämtning istället, som på bilden ovan där han ville hoppa i alla vattenpölar hundra gånger om och insisterade på att även jag skulle hoppa. Med gympadojor. Det blev lite plask med tårna men inte mer än så… :)

Jag var hos barnmorskan igår och konstaterade att det redan är nästa söndag jag är beräknad. Det är ju ingen tid alls dit. Dessa veckor hemma har gått så snabbt, men jag tror jag är förberedd och har det mesta klart. Jag behöver gå igenom Harrys gamla kläder och se vad bebisen kan ha men annars är det inte mycket annat kvar. Kanske ta upp bebisgrejer från källaren för att slippa behöva det sen.

Annars rullar det mesta på som vanligt. Jag planerar inte in något, särskilt inte under den här coronatiden. Idag kommer jag nog mesta hänga i soffan och ska försöka förbereda några veckor av Fem en fredag ifall någonting nu skulle sätta igång. :)

Hur har din vecka ändrats från förra? Håller du dig hemma?

Continue Reading

Inskolning

Jag vet att det är lite tyst just nu. Det har varit full fart den senaste veckan, och lite innan dess också för den delen. Jag har just nu lite annat fokus. Igår började något så stort som Harrys inskolning på förskolan. Oj vad vi har väntat på den här dagen, först från när vi ställde honom i kö från sexmånadersdagen, sen när vi gick på öppet hus på den tilltänkta förskolan och så sist när vi faktiskt fick antagningsbeskedet.

Han har ju aldrig varit så stor som nu. Att se honom springa iväg från en och utforska allt möjligt på förskolans gård är fyllt av blandade känslor. Det är såklart roligt att han vågar och vill springa iväg själv, samtidigt som man undrar var det lilla knytet tagit vägen som var så hjälplöst för en liten stund sen.

De här två första dagarna har gått väldigt bra. Jag har till och med fått Harry att somna vid vilan, dock inte utan protester. Det har varit min största fasa. Imorgon väntar sista dagen på inskolningen innan vi lämnar honom ensam på fredag för första gången. Det kommer kännas i hjärtat. Jag litar på pedagogerna men de är ju fortfarande främlingar, något de själva säger när vi pratat om just att lämna ifrån sitt barn. Vi känner inte varandra än. Det kommer förhoppningsvis gå jättebra, men ändå jobbigt att för första gången lämna bort honom en dag till utomstående.

Under dagens vila tog jag ovan bild. När barnen somnat får vi gå ut och vänta. De hade inga vanliga glas i personalrummet så jag och en annan mamma tog ett varsitt vinglas… :)

Nu ska här laddas batterier innan läggdags. Magnus tar inskolningen imorgon och jag tänkte gå ärenden för att hitta det sista att ha på förskolan. Mockasiner var inget vi tänkt på t ex. vilket barnen ska ha. Det är nya tider nu. :)

Continue Reading