ErgoBaby bärsele ute på promenad

För några veckor sen köpte jag hem en bärsele från ErgoBaby, en Omni 360. Bärselen är något av det bästa bland alla bebisgrejer vi har, tycker jag. De gånger Harry inte har velat ligga för sig själv har den varit guld värd för att få ha händerna fria. Det blir även rätt tungt med en bebis i armarna efter ett tag. Särskilt nu när han väger över 6 kilo! Mamma behöver väl börja styrketräna lite också. :)

Vi har sen tidigare en BabyBjörn Original. Vi fick den av kompisar som haft den till sitt barn, men nu när Harry börjar bli tyngre ville jag ha en mer ergonomisk sele, som jag förstått BabyBjörns Original inte är. Valet föll som sagt på ErgoBaby Omni 360 i varianten Cool Air. Just Cool Air består av meshtyg vilket gör den mer luftig och sval. Mycket bra såhär i varma tider! Den var lite krånglig i början att få på, men nu har jag fått lite mer kläm på det. Det är främst spännet på ryggen som gör det knepigt.

ErgoBaby bärsele

Igår var det utomhuspremiär! Jag tog med Harry ut på en sväng kring kvarteret för att se hur han reagerade i selen. I sommar åker vi till Gran Canaria och jag har velat vänja honom vid sele även ute för att få en smidigare resa. Precis som inomhus så somnade han efter ett tag. Vi har haft en del besvär där han på våra promenader inte velat ligga i vagnen efter ett tag, så förhoppningsvis fungerar selen bättre. Han vill väl se mer av omgivningen vilket han inte direkt gör i vagnen. Han älskar att åka i sitt babyskydd, men att byta till sittdel i vagnen känns för tidigt.

Nu ser vi fram emot en solig helg med diverse upptåg. Hoppas ni får en fin fredag!

Continue Reading

Dagen efter 3-månadersvaccin

Nästa vecka blir Harry tre månader. Sommaren kommer rusa förbi och då plötsligt är han nästan ett halvår? Det är läskigt. Igår nådde vi nästa milstolpe – han fick sitt 3-månadersvaccin. Jag som minst sagt inte gillar sprutor kände hur det högg till i hjärtat när nålarna kom fram. Det hjälpte inte heller att han blev lite ledsen efter sticken. Men sen var allt bra. Han ville däremot inte ligga i vagnen när vi gick hem, så jag fick bära honom. Tur att vi bor tvärs över gatan från BVC. Väl hemma hade han somnat i min famn. Min lilla plutt.

plåster efter 3-månadersvaccin

trött bebis efter sitt 3-månadersvaccin

Vi höll oss sen hemma ifall någon biverkning skulle dyka upp. Kände att det var lika bra. Det är inte helt fel att bara vara hemma och mysa heller. Förutom att han var svår att få att somna igår (men inte grinig, han var snarare på bra humör) så har jag inte märkt något. Tyckte han kändes lite varm inatt, men var helt normal imorse när han vaknade.

Just nu ligger han bredvid mig och tar sin vanliga powernap efter frukost. Han somnade däremot av sig själv? Hurra! Det har bara hänt ett fåtal gånger. Vanligtvis är det grinigt när han blir trött och måste vaggas till sömns.

Nu får vi se vad dagen har att erbjuda. En promenad om Harry är i form, annars kanske vi premiärhänger på balkongen.

Continue Reading

En första mors dag

I 79 dagar har jag varit mamma. Såhär på min första mors dag känns det mer som vår dag. För utan Harry hade det inte varit min dag. Jag hade inte varit mamma. Jag är så tacksam för att han kom till oss. Alla jobbiga kvällar och allt skrikande till trots. För vad gör det om 100 år när tiden går så snabbt och jag om några år kommer se tillbaka på den här tiden och bara minnas massa kärlek. Längta tillbaka. Harry växer så det knakar och jag måste kolla på bilder för att komma ihåg hur liten han faktiskt har varit.

vår första mors dag

Dagen till ära bjöd Magnus och jag hem våra mödrar på tårta. Världens bästa mormor och farmor. Lite senare gav jag mig ut på en runda i skogen. Lite av en mors dag present skulle man kunna säga. Det var nämligen första gången sen Harry kom som jag gav mig ut solo. Jag tänkte från början bara promenera men det blev intervaller under det mesta av rundturen. Så skönt! Jag har inte sprungit ett riktigt pass sen förra sommaren. Jag behövde ta ut mig. Och konditionen hade inte blivit så dålig som jag trott. Både hjärna och kropp mår nu mycket bra.

Nu sitter jag här i soffan med en sovande bebis på armen. I morgon börjar en ny vecka. Ett besök på BVC väntar bland annat och Harry ska få sitt 3-månaders vaccin. Det ska bli mycket spännande att se hur han reagerar på det.

Continue Reading

En lördagsmorgon för mig själv

Det är lördagsmorgon. Jag sitter ensam i köket och väntar på att ägg ska koka färdigt till frukosten.

Vänta lite, ensam i köket? Vad är det som händer? Har Magnus och Harry sovit borta, är de och handlar, har jag kastat ut dem? Nej, inte alls.

Klockan är över 9, nu snart halv 10, och båda gossarna sover fortfarande(!). Detta är första gången det har hänt. Eller ja, att Harry sover ända till 9 i alla fall. Magnus kan ju sova hur länge som helst om han får.

Jag njuter därför av dessa få minuter jag har för mig själv. Om jag hinner äta min frukost eller inte, det är en annan historia.

Continue Reading

En stor plutt

Jag är så kär. Jag trodde inte det var möjligt att känna så mycket bara av att titta på någon annan. Magnus må vara Kärleken i mitt liv, men lilla Harry har tagit över mitt hjärta helt. Han är nu en och en halv månad. Tiden har gått både långsamt och snabbt. Han har vuxit på både längden och bredden och mina armmuskler får verkligen jobba nu för tiden. Dagarna ser i princip ut som i förra inlägget. Det är inte så mycket som har ändrats egentligen. Kräkpapper är däremot borta (utbytt mot handduk vid måltiderna) och det är helt okej att underhålla sig själv i sin babysitter så mamma kan äta frukost och städa i köket. Och duscha även om han inte sover.

På kvällarna kan det bli längre stunder med skrik och då är Netflix räddningen för mamma. Det här hade förresten varit ett ypperligt tillfälle för Netflix att sponsra då jag bara har lovord att komma med i det här inlägget. Eller vilken streamingtjänst som helst egentligen, men jag gillar ju Netflix och de serier jag tittar på finns där. När Harry sätter igång på kvällarna är det jätteskönt att ha något att koncentrera mig på medan jag går runt och vaggar, buffar i rumpan och vyssjar så gott jag kan. Tidigare gick jag runt i ett tyst mörker (eftersom Magnus går och lägger sig långt före oss) vilket mest blev stressande och tiden kröp fram. Nu går tiden mycket snabbare innan han till slut somnar för natten. Jag hinner ju dessutom aldrig annars titta på något längre.

Just nu varvar jag förresten The Affair, Santa Clarita Diet och nya stjärnskottet The Letdown – en perfekt komediserie då den handlar om en kvinna och livet som nybliven mamma när allt inte är eller går så perfekt som man vill. Det är mycket jag kan känna igen mig i. Skönt att ha med sig när man tror att ens bebis aldrig kommer lugna sig eller somna.

Min lilla plutt.

Som förresten inte är så mycket plutt längre. Sen den 4 april har han gått upp 1010 gram och vuxit 4,5 cm. Han är nu ståtliga 57,5 cm lång och väger 5220 gram. Inte konstigt att det har känts som att han nästan hoppat över storlek 56 i kläder.

Continue Reading