Igår var jag på något jättefint. Jag var på Pero Älskar Musik och såg tre stycken band – Root Imperial, Christoffer Gustafsson och Birdsong.
För den som inte vet så är Pero älskar musik en konsertserie och liveklubb som håller hus hos Teater Pero i Stockholm. Konsert på teaterscen. Igår var min första gång och det var hur mysigt som helst (vilket konstaterades ett antal gånger av framförallt Birdsong). Jag fick flashbacks när vi kom in på teatern och såg deras fina dekorerade väggar med växter. Jag var såklart där som liten och såg barnteater vilket inte var något jag kom ihåg förrän vi kom dit då jag aldrig varit där sen dess, och som liten hade jag knappt någon koll var saker befann sig (precis som idag med andra ord…)
Root Imperial var kalas. Bluesmusik med två röster som passade så bra ihop. Hade gärna sett de spela lite längre.
Christoffer Gustafsson, svensk indiepop lite som Krunegård, ingenting/Christopher Sander, och andra lite gnälliga poppojkar. Rösten påminde dock lite om Strömstedt – lite rolig, men bra kombo.
Birdsong var akten med allra bäst röst, åh vad hon tog i ibland och det var en fröjd att lyssna på.
Jag brukar inte gå på såna här grejer, lyssna på musik jag tidigare inte hört. Men det var hur kul som helst, det blev ju så bra också. Göra något utan förväntningar, inte veta vad som skulle hända. Det var ett tag sen. Hängde med ett par gamla kollegor till mig från förra jobbet som jag inte sett på ett tag och bara det var ju nästan bäst.
Nu blir det ensam lördagkväll. TV-serier, tända ljus, hemmagjord pizza. Hurra!
