One year down, forever to go

För ett år sen stod vi där, uppe på tantoberget vid Hornstull här i Stockholm och sa ja till varandra. Det var en riktigt varm och härlig dag som vi firade med våra familjer och några nära vänner. Dagen kunde inte ha blivit bättre. Tanken var att vi skulle ha en större bröllopsfest sen för de som inte var med, men de planerna har inte kommit så långt. Kanske blir till tvåårsdagen? Hehe.

Ett års äktenskap kallas för bomullsbröllop. Är det för att äktenskapet fortfarande känns fluffigt, som att gå på rosa moln? Såhär ett år senare kan jag i alla fall konstatera att mitt ringfinger känns oerhört naket så fort vigselringen inte är på, precis som i skrivande stund då den är inlämnad på årlig översyn. Den ska bli vårfräsch, som expediten sa. Den största förändringen med att vi gift oss måste jag säga är mitt namnbyte. Det känns fortfarande lite konstigt att säga min man, men i övrigt har det känts som innan.

Vi har för övrigt haft en väldigt lugn första bröllopsdag utan något egentligt firande. Jag sprang en skön runda på morgonen, och sen har vi bara hängt hemma. Lekt med Harry, jagat Harry, hoppat i sängen med Harry och så vidare. Nu kan jag ana mörkret som sänker sig över hustaken utanför, det är dags att snart gå till sängs för en ny vecka med jobb. En kort vecka däremot, det vankas ju påsk! Det ska bli otroligt skönt med några röda dagar att vara ledig på. Får du lite ledigt i påsk?

Continue Reading