På promenad med podd

Harry och jag har som rutin att komma ut på promenad varje dag. Eftersom han inte är ett jätteroligt sällskap då han somnar efter 10 minuter är det ett sätt för mig att lyssna på poddar. Jag ser till att gå minst en timme och hinner oftast med minst ett avsnitt.

Mina absoluta favoriter är Creepypodden och Wollin & Wollin. Creepypodden är däremot inte direkt så avslappnande när man går i skogen helt själv, hehe, och Wollin & Wollin har en paus av något slag (snälla kom tillbaka, Malin!). Sen Harry kom har jag därför fått hitta nya poddar att lyssna på. Det braiga med att börja lyssna på en podd som funnits ett tag är att man har hundra avsnitt att lyssna på. Det är precis som med tv-serier. Jag riktigt myyyser av att veta att det inte kommer ta slut i första taget och jag kan frossa ordentligt tills mina ögon är fyrkantiga. Eller lyssna tills mina öron blöder. Bara det är en sporre att komma ut och röra på mig, den enda motionen jag får just nu.

Den senaste podden i mitt bibliotek är Skäringer & Mannheimer. Det är något med dialogformatet jag gillar vad gäller poddar. Det har nog att göra med min introverta sida som gärna lyssnar och observerar istället för att ge mig in i något på en gång. Eller alls. Ibland orkar jag inte. Att få lyssna på något utan att jag ens KAN eller SKA dela med mig gör mig därför så till freds. Sen så är de roliga också. Att Mia och Anna dessutom verkar dela samma åsikter som jag vad gäller sociala sammanhang är så skönt att lyssna på – och då har de båda ändå rätt utåtriktade arbeten. Och så har vi deras röster. Precis som Malin och Elin Wollins röster är Mia och Annas sköna och avslappnande att lyssna på.

Jag har även börjat lyssna på Två systrar en podd med Alexandra Bring och Victoria Törnegren. De båda fick barn i samma veva som jag, och fastnade när de pratade om sina upplevelser. Jag följer inte slaviskt, men det är kul att slölyssna på. Andra jag lyssnar på ibland är Fördomspodden, Nemo möter en vän och så Värvet. Det beror lite på vem som gästar. Jag måste tycka personen är intressant, annars kan jag tröttna. Särskilt om det inte är en så jättespännande intervju.

Det finns säkert andra jag borde lyssna på. Inte minst för att få mer variation och inte lyssna sönder mina öron. Vilka är dina favoriter? Vad missar jag därute i poddvärlden?

Continue Reading

Jens Hultén och det där med beroende

Jag tog en solig promenad i höstvärmen efter jobbet till en närliggande pendel istället för att åka hem direkt. I hörlurarna fick för första gången Nemo Hedéns podcast Nemo möter en vän strömma i öronen med Jens Hultén som gäst. Han är ju så bra! I samband med att jag var statist i sista filmen om Johan Falk fick jag en liten pratstund med honom. Jag och en annan tjej skulle gå bakom honom och Conny i en trappa och vi låtsades att vi var bodyguards… Hah! Bara ett litet instick sådär…

Anyhow. Nemo och Jens Hultén pratade en del om beroenden i podden då de båda är nyktra alkoholister, Nemo sen ett år och Jens 17 år tillbaka. Det var väldigt intressant att lyssna på. Jens är 53, några år yngre än vad min pappa var när han dog (av cancer) efter ett hårt liv. Han tog aldrig det där steget till att bli nykter. Även om jag och min pappa aldrig hade någon riktig relation har det ändå påverkat mig på det sättet att jag tagit avstånd från droger och alkohol.

Under min tid här på jorden har jag aldrig varit någon storkonsument av alkohol. Men vid de få tillfällen jag dricker mer än vanligt måste jag tänka till för att inte släppa gränsen helt. Det är lite läskigt. Och det är vad jag tror på grund av den där beroendegenen som finns. Men istället för ett egentligt alkoholberoende fick jag ett sockerberoende jag kämpar med för att hålla i styr. Det går inte att ha något onyttigt hemma för då är jag där med tassarna och driver M till vansinne. Det är ju lätt för honom som blir nöjd med en mars i miniformat.

Herregud vad jag var och varannan dag skulle kunna köpa ett kilo godis och käka under en kväll! Då hade jag definitivt sett ut som en luftballong… :) det är just därför jag försöker träna en hel del, för att få bort sötsuget och undvika den där viktuppgången. Och godiset. Men hellre ett par kilo mer på kroppen än en kropp förstörd av sprit och droger.

I alla fall – lyssna gärna på avsnittet här, särskilt om ni gillar Jens.

Continue Reading

Creepypodden

Molnen låg tunga och gråa över skogen i morse och vinden blåste i träden. Jag var ute och gick och hoppades att jag tajmade så pass bra att det inte skulle börja regna förrän jag var hemma igen. Nu kan man kanske tro att det som inte var så härligt med morgonpromenad var vädret, men det var fortfarande varmt trots avsaknaden av solen. Nej, det icke-härliga var att lyssna på Creepypodden samtidigt. Nu ljuger jag, jag älskar ju skräck och historier som dessa och har gjort sen urminnes tider men att vara ensam i skogen och lyssna på berättelser om varelser i just en skog ensam är ju lite för mycket rekvisita kanske. Fantasin sätter i alla fall igång ordentligt.

Creepypodden är i alla fall ett tips för er som älskar just creepy berättelser, oavsett sanningshalt. Jag är ju lite efter att börja lyssna på den, och andra poddar, men det är för att jag inte haft tid förrän nu – jag älskar semester! jag bakade bullar i lördags, städade lägenheten igår och sprang dessutom längre än jag gjort på länge. Min energi har redan höjts.

Och det där regnet? det kom på vägen tillbaka, tvåhunda meter hemifrån.

Continue Reading