Recension: Går genom vatten, går genom eld

Det var i mars i fjol jag fick Christian Unges då senaste bok Går genom vatten, går genom eld. Det är den första boken i vad som ska komma bli Teklaserien. Jag har genom åren läst, uppskattat och recenserat Christians tidigare böcker. Det har däremot tagit bra mycket längre tid än tänkt den här gången med anledning av att graviditeten helt enkelt kom i vägen för alla mina ord. Nu har dessutom bokens uppföljare Ett litet korn av sanning släppts, så vi kan se den här recensionen också som ett försök att få fler att upptäcka och börja läsa serien från början om man blivit nyfiken på uppföljaren.

Som författare drar Christian ofta in erfarenheter från sitt liv till vardags som läkare. Det märks i hans tidigare böcker där exempelvis hans erfarenheter från fältet med Läkare utan gränser i Afrika vävdes in. Krigsmiljöer har i serien om Tekla blivit utbytta mot scener från Stockholm och det påhittade Nobelsjukhuset (som känns starkt likt Södersjukhuset).

Går genom vatten, går genom eld inleds dramatiskt när akutläkaren Tekla Berg ser ut att behöva välja mellan två allvarligt skadade personer – en mc-knutte och ett litet barn. Situationen blir inte mindre pressad när knuttens kompisar hänger över henne. Tekla hinner lyckligtvis stabilisera de båda när piketpolisen stormar in. Det låter som en scen tagen ur Grey’s Anatomy vilket gör att under tiden som jag läste boken föreställde mig den på vita duken där jag tror den skulle göra sig bra.

Som läsare har jag knappt hunnit hämta andan när dramatiken fortsätter. En explosion har skett i Söder torn och Tekla får leda den första sjukvårdsgruppen på plats. Det är nu bokens handling börjar ta form. Tekla räddar livet på en svårt brännskadad man som kommer att bli hennes stora fokus. Vem är egentligen mannen? Det är något med honom som gör att Tekla blir dragen till honom. Kan det vara någon som står henne nära?

Explosionen som ses som en terrorattack kommer att i parallella sidoberättelser involvera sjukhuset, polisen och kriminella nätverk. Sammankopplade till varandra utvecklar de den spännande handling boken har. Karaktärer och handling kan vid första läsning framstå som lite röriga. Det blir en del att hålla reda på. De blir däremot lättare att att hålla isär ju längre in i boken man kommer. Alla karaktärer har dessutom sin plats och roll för att ta handlingen vidare, något jag uppskattar istället för att de ska vara någon slags utfyllnad. Christian är dessutom riktigt bra på att beskriva de där pressade situationerna som förekommer på ett verklighetstroget sätt vilket inte är så konstigt med den läkarbakgrund och erfarenheter han har.

Går genom vatten, går genom eld innehåller det mesta som hör till en spänningsroman – korrupta poliser, gängmedlemmar och interna sjukhuskonflikter. Att ur olika vinklar få ta del av handlingen ger boken en annan dimension jag gillar. Det är ingen karaktär i boken som i min mening egentligen är strikt god eller ond. Detta bidrar till att vår protagonist Tekla inte är den klassiskt klyschiga som räddar allt och alla. Som karaktär är Tekla invecklad. Hon har sina demoner och hemligheter som genomsyrar berättelsen, och det ska bli spännande att se hennes utveckling och bakgrund i kommande böcker.

går genom vatten går genom eld

Jag förstår att det blir en trilogi av det hela med tanke på allt Christian skriver om. Varje sida är sprängfylld med en berättelse där man vill veta mer om vad som kommer hända. Han lyckas dessutom undkomma cliffhangers och klyschor och håller istället handlingen i fokus. Det i sin tur gör boken till en bladvändare. Den som gillar en bok med spänning och tempo som håller en fast ska definitivt ta och läsa om Tekla.

Det finns även en avstickare vid namn Ambulans 906 – Till det yttersta tillgänglig som ljudbok där man får följa ambulanssjukvårdaren Reza. Reza är en karaktär som från början skulle finnas med i Teklaserien men som inte riktigt fick plats. Som jag skrev i början har dessutom del två nu utkommit, en bok jag ser fram emot att börja läsa.

Går genom vatten, går genom eld är utgiven av Norstedts.

You may also like

2 kommentarer

  1. En bok helt i min smak! Hade aldrig hört talas om Christian Unge. Så stort tack för tipset. Hoppas den finns som pocket.

    PS. Bokomslaget är fantastiskt bra! DS.

    1. Pocketversionen kom för inte allt för länge sen har jag för mig!

      Och visst är det riktigt snyggt. Uppföljaren har även det ett minst lika bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.