Suck.

Vecka 1: Halvdan förkylning. Jobbar på och hoppas något ska bryta ut.
Vecka 2: Halvdan förkylning. Bryter ut på tisdagen och jag är hemma resten av veckan.
Vecka 3: Jobbar, piggt. Lite hostigt och slem i halsen men ingen fara.
Vecka 4: Ligger med halsont natten till idag måndag och sover knappt nåt. Går till jobbet (halvsmart) men snart hem igen med världens förkylning (mycket smartare). Och där är vi nu. Täppt i näsan, täppt i öron, och täppt i munnen utan aptit. Kommer det bli tre förkylningsveckor av fyra möjliga? Gah.

Är glad att det är nu och inte om tre veckor när vi ska till USA. Om jag nu någonsin blir bättre. Känns ju inte riktigt så idag.

Hade i alla fall en trevlig helg med vänner och mys. Igår var det även 1 år sen jag och M träffades för första gången, men istället för mexikansk middag som då, blev det mexikanskt på lördagen. Får fira riktiga 1-årsdagen med bubbel på flygplatsen innan vårt äventyr. Jag riktigt längtar, i alla fall något positivt denna miserabla dag att det inte är långt kvar nu.

Nu ännu ett försök till att sova. Försök ja, inte lätt med en riktigt täppt näsa.

Ibland blir ju saker inte alltid som man har tänkt sig. Man bygger upp förväntningar, planerar, längtar, und so weiter. Sen så händer något som gör att allt det där blåser bort och kvar står man med ett tomt blad. Det hände i torsdags när det plötsligt inte skulle bli något Berlin.

Nähe, tänkte jag då och såg framför mig en tom helg utan Ampelmann, currywurst och rostig tyska.

Men när vänner innan frågat om man inte vill hänga med på kryssning men som då tidigare inte gick, var jag inte sen att be M höra om vi inte kunde ordna det ändå. Och så blev det, 22 timmar ute på Ålands hav med god mat, drinkar och sol i ögonen. Även maskoten Ville fick följa med hem i taxfree-påsen. Hurra!

Så det blev ju bra till slut. Såna där helgavbrott behövs det mer av. Tycker det gör så mycket att komma bort lite, även om det inte är långt eller länge.

Ikväll ska jag på Grönan för tredje gången på mindre än två veckor. Har inte varit där på hur länge som helst, så jag ser till att ta igen det nu, haha. Jag bara ska vinna choklad!

Underbar helg. Fina vänner. Frukost på en solig altan. Nattlig promenad med smågrodor. Det gör så mycket att komma ut på landet (eller i alla fall en bit utanför stan). Jag drömmer lite försiktigt om att bo i hus, men tror det hela i så fall skulle sluta med ett sommarställe. Det är inte mycket som slår just den friska luften och sol i ansiktet.

Nu jobb igen, andra veckan och luften står här still. Bokstavligt talat då ventilationen på jobbet är paj. Den där tröttheten jag trodde berodde på att vara åter från semestern är jag nu därför tämligen säker på beror på det. Jag gäspar och gäspar vilket då inte är konstigt när jag inte får luft. Nödlösningen idag kallas en kopp choklad, men tror jag går bet på det ändå. Inget hjälper, jag har istället en alldeles för lång startsträcka om morgnarna för att kallas effektiv. En lång mjukstart skulle jag säga nu såhär tillbaka på jobbet.

Såg The Offspring i måndags på Grönan. Eller såg, jag hörde mest från där vi stod och istället njöt av miljön och förfriskning. Njöt av en alldeles lagom sommarkväll och bara snackade. Sånt där som behövs.

Och i övermorgon sätter jag mig på ett plan. Skulle vilja ligga de tre dagarna i Berlin i en solig park och bara vara. Inga måsten, bara vilja.

Fredag. Snart helg. Första veckan tillbaka på jobbet gick fort, mycket som sysselsatte tankarna även om det inte funnits så mycket att göra (vi är fyra som jobbar, det är fortfarande tydligt semesterlunk). Det är jag glad för, skulle mycket väl ha kunnat vara deppig hela veckan. Frodo har ju varit min käraste del här i livet.

Nåja.

Solig dag! Ser fram emot ett pyjamasparty ikväll med några kompisar. Tjejkväll med middag och övernattning det vill säga, även om pyjamasparty låter roligare. Sen middag med annan kompis imorgon. Sen så blir det Berlin med kusinen för hela slanten nästa helg. Undrar vad som ska hända då, när vi är ute och reser brukar nåt oförutsett alltid hända. Som att hamna mitt i Berlins Pride parad för två år sen. Eller event med Påven utanför St Peterskyrkan, två gånger dessutom. Den där Påvemobilen alltså.

Men det roligaste den här förmiddagen är nog att kolla på alla glamorösa hotell som finns i Los Angeles. USA here I come again, i oktober. Roadtrip med Magnus två veckor. Längtar som bara den. Att få resa och uppleva är något av det bästa som finns, särskilt med bra sällskap. Vet ni hur mycket merchandise från mina favvoserier och filmer jag kommer köpa med mig? Har inte ens en tanke på allt godis sådär i Halloweentider, haha.

Att något så litet kan göra så ont. Få mig att skälva av bara tanken medan jag blundar och försöker somna, tårar som inte kan stoppas. Men det är min kära fågel det handlar om. Som har varit med mig i tretton år. Så liten, så skör. Han fick ett fint liv, även om det ”bara” var en fågel. Men minsta lilla husdjur blir en del av dig, kärleken är ändå störst.

En helg som började bra med bröllop men slutade i begravning. Lycka och sorg. Två lika stora känslor om än olika. Jag föredrar såklart hellre lycka, men vet att sorg ibland behövs för att kunna uppskatta den. Jag är glad över att ha blivit lockad till leende igår då jag ändå är glad för den tid som vi fick. Jag är glad att jag inte var ensam.

Och nu börjar vardagen igen. En härlig tisdag med huvudvärk.