Det är torsdag och ny gravidvecka! Vecka 24. Och dessutom ny månad, nu kommer julen med stormsteg vilket jag är lycklig över. Planer, planer, planer. I år vill jag verkligen ha julshoppingen färdig i god tid för att bara kunna njuta. Sista julen utan barn. Helt knäppt.

I alla fall, idag går vi alltså in i vecka 24. Tydligen kommer bebisen nu börja lägga på sig rejält, får se om jag blir extra hungrig om dagarna. Det puffas för fullt, mest när jag varit stilla ett tag. Det är rätt mysigt på jobbet att plötsligt känna honom där inifrån. Sen är det mest på kvällarna som det gymnastiseras, särskilt när jag går och lägger mig.

Förra veckan skrev jag ju om mående och att det kanske var dags för mig nu att få äta upp mina ord, och.. jaa, det är en del huvudvärk och härom dagen kom halsbrännan som ett brev på posten. Men det är ju sånt man överlever, känner jag. Magnus frågade mig faktiskt igår hur det känns att vara gravid. Det känns inte så mycket, svarade jag, och menade på att det varit rätt fritt från större krämpor hittills. Han höll med och sa att det enda han får höra är hur jobbiga folks gravida flickvänner är medan han kan säga att nä, det har inte direkt märkt av (man är väl bäst, haha). Jag är däremot oerhört förvånad att mitt humör varit på en sån jämn nivå. Peppar, peppar, det är ju ett tag kvar och mycket kan hända.

Annars ligger fokus på hälsan. Jag försöker röra på mig så mycket jag kan och har som mål att vara på gymmet minst tre gånger i veckan. Helst vill jag få in två styrkepass och så mycket flås som det går i övrigt. Eftersom jag inte springer längre blir det promenader på löpband med något bra på Netflix, och när vädret tillåter promenader i skogen (vilket för övrigt var längesen då det regnat så mycket). Jag hoppas det gör att kroppen fortsätter må bra och kommer orka länge.

Torsdagar innebär att jag går in en ny vecka. Det är dags att välkomna vecka 23, vilket innebär att jag varit gravid 22 hela veckor (mamma, det innebär att jag fortfarande är i sjätte graviditetsmånaden). Just nu är bebisen nästan lika lång som en linjal på 30 cm. Det känns helt otroligt. Hur finns det plats?

Jag har ju tidigare skrivit att jag varit rätt förskonad vad gäller mitt mående. Det har inte funnits så många besvär efter sommaren när mitt illamående upphörde. Därför har jag tänkt att min beskärda del kommer, och nu när jag gått lite mer än halvvägs kanske det är på väg. Jag är trött igen. Igår la jag mig vid 19 när Magnus la sig. Kunde knappt sitta vaken i soffan. Magen är inte helt krångelfri. Toalettbesöken om natten är någon mer än tidigare. Inatt sov jag dessutom extra dåligt för att jag hela tiden hade drömmar att jag var törstig och konstant drack vatten. Efter varje dröm vaknade jag och var tvungen att gå upp och dricka ett glas vatten. Det blev med andra ord inte så mycket sömn. Skönt att det är helg imorgon.

Något roligt däremot är att jag börjat känna lite starkare sparkar. Eller puffar som det mer känns som. Särskilt när jag lägger mig på kvällarna och trycker lite på magen. Det är häftigt, som om h a n säger hej. Andra tider känner jag mer dova puffar som om en bubbla spricker.

125 dagar kvar känns som ingenting?!