Det blev inget torsdagsinlägg om att vi nu är i vecka 27. Det blev istället en vecka full av tankar, och jag hade inte ro att skriva. Allt är bra med Rex, men han har minst sagt redan lärt sig hur man skräms.

Jag var uppe på förlossningen i fredags. Sen efter tisdags kväll hade jag inte känt av honom som vanligt, eller alls egentligen. Överallt på nätet gick det att läsa att sånt ska man kolla – minskade fosterrörelser är något man ska ta på allvar. Även om jag hela tiden tänkte att allt är okej fanns såklart en oro. Och hellre en koll för mycket än för lite upprepade jag för mig själv i fredags efter att jag fått en tid att komma in.

Mamma följde med och när ultraljudsbilden uppenbarade sig var han vänd direkt mot oss som om han tittade på oss. Min lilla alien, som det såg ut som med de svarta ögonen. Han rörde sig och allt såg normalt ut. Efter en vinkning vände han sig och visade istället ryggraden. Sicken en, va? Läkaren poängterade sen att de vill att man kommer in om man känner av att något är fel eller minsta oro. Så är du gravid, eller blir gravid och någonsin hamnar i en liknande situation, tveka inte. Som sagt, hellre en koll för mycket än för lite.

Troligtvis har han under dessa dagar vänt sig och sparkat inåt. En annan möjlighet var att han börjat sparka på moderkakan som ligger i framvägg som då isolerar. Det var förresten en term jag hört tidigare om min och trott det alltid är så. Och att gör den inte det så är det något avvikande. Typ. Nu har jag fått lära mig att den kan ligga lite olika, i bakvägg t ex,. vilket påverkar på olika sätt.

Puh. Allt bra, och mot eftermiddagen kom han igång ordentligt igen och har fortsatt hela helgen. Det är ett busfrö därinne som gör som han vill. En riktig kombination av hans föräldrar än så länge.

Igår kväll gick vi på hockey, och vi var båda väldigt inne i matchen.