Min träning

Från att ha styrketränat cirkus 4 gånger i veckan ett tag har jag sen ett par veckor tillbaka växlat till att fokusera mer på löpningen och kondition. En av anledningarna är att jag inte riktigt fått de resultat jag velat. Styrkan har absolut ökat men inte fettförbränningen, därav mer kondition. Det är dags för de där extrakilona som smugit sig på att smälta bort. De har satt sig där sen förra året (hej kära sambolivet och ingen träning) och jag har inte tagit tag i det ordentligt förrän i våras.

Av någon anledning är det lättare för min kropp att göra sig av med överskottet på det sättet. Det ultimata är förstås en kombination vilket jag kommer eftersträva. Min kropp behöver först en liten push.

Jag använder Runkeeper när jag springer, jag tycker det är bäst verktyg för att mäta resultat. För att göra det lite roligare har jag hoppat på ett av deras träningsprogram. I det är tanken att jag ska springa tre gånger i veckan med olika intervaller. Utmaningen för mig är att faktiskt göra som de säger och gå/springa långsamt när jag egentligen tycker att äsch, jag orkar springa i en snabbare takt hela tiden. Är det intervaller så är det.

Svettig men nöjd!
Svettig men nöjd!

Igår sprang jag 4min snabbt + 1 minut långsamt x 6 vilket innebar 30 minuter intervaller. Jag sprang dessutom det längre löpspåret så totalt blev det ca 40 min och dryga 6,5km innan jag kom hem till porten igen. Intervaller är himla bra för att bygga upp uthålligheten. Innan oktober vill jag kunna springa milen lätt igen. Fortsättning följer. Vad föredrar ni för träning?

Continue Reading

Att gå från noll till allt över det.

Det var inte längesen som jag hatade att träna oavsett aktivitet. Jag använder inte ofta ordet hata, men vad gäller träning har det verkligen varit så. I grundskolan var det inte lätt, det började väl bra men allt eftersom blev jag bättre och bättre på att undvika idrottslektioner, friluftsdagar, simning, och så friidrottsperioden när vi tillbringade var och varannan vecka utomhus på idrottsplanen och skulle hoppa längst eller högst. Jag kunde alla knep för att ta mig ur. Hade huvudvärk som avlöste varandra på löpande band, fick sendrag, glömde idrottskläderna, var sjuk. Men inte någon gång var det någon som försökte motivera mig eller frågade hur det var.

På gymnasiet blev det bättre. Jag gick dessutom ner i vikt vilket gjorde det lättare. För det var väl där det låg egentligen, att jag hatade mig själv och min kropp. Jag hittade innebandyn och när jag slutade var jag fortfarande aktiv på andra sätt, det var dans, promenader och cykling. Men jag hatade fortfarande mig själv och åt fortfarande mer än vad jag borde. Eller tvärtom, nästan svalt mig själv som straff ibland för att jag ätit något ”dåligt”. Det där med mat har jag haft svårt för och mått dåligt över, och fortfarande kan jag ibland halka in i samma tankebanor vad gäller att äta. Det svåra är att utåt så syns det inte att man kanske har en problematik vilket gör att folk har svårt att förstå och de viftar bort det. Och det i sig kan leda till tankar om att det man känner eller tänker är normalt och därmed fortsätter.

Det tog ett tag men så småningom kom jag på andra tankar och började acceptera mig själv, blev gladare. Och sen dess har det fortsatt. Jag började springa. Jag körde lite gym. Jag började se resultat och tränade för att må bra. Det blev träningsvideor tills jag sen skaffade gymkort. Att ha inspirerande och peppande vänner som får en att utmana mig själv har hjälpt mycket oavsett hur mycket gnäll de fått stå ut med.

Och idag kan jag inte leva utan träning. Jag blir rastlös. Jag är varken den starkaste, smalaste eller mest tränade personen men jag har fått så mycket mer genom att jag trivs med mig själv och har ett mer sunt förhållande till min kropp (och mat) än förr. Det är roligt, inget jag känner är ett måste och jag är piggare och starkare i själen. Om knappt två veckor springer jag mitt första lopp. Och oavsett hur det går kommer jag känna mig så jäkla stolt.

Continue Reading

Upploppet

Igår sprang jag en mil. Det var första gången. Jag gjorde det på 57 minuter.

!!!

Ja, jag är riktigt stolt över mig själv just nu att jag har klarat det. Jag har haft två delmål vad gäller löpningen – springa en mil och göra det under en timme. Att jag gjorde båda på en gång kändes helt fantastiskt, särskilt som jag känt av en svacka i några veckor över att ingenting händer. Psyket tar väl över ibland trots att jag nu fått bevis på att jag får mer ork, blir snabbare och starkare. Jag firade det hela med en brunch och två vänner jag saknat.

Det är verkligen upploppet nu. Tre månader till Superior Race. Fick köra ett tufft kondition- och styrkepass hos min PT efter att inte ha varit där på tre veckor, och fick en rekommendation att köra ett boot camp.

Snart dags för nattens vila och upp tidigt för att fortsätta kämpa. Är så glad att det är ljusare nu i alla fall på morgnarna!

enmil

Continue Reading

Superior Race

Första gången jag hörde talas om Superior Race for tankarna till något helt annat om man ser till namnet. Men det är en mil lång bana med 21(!) tuffa hinder. I juni kommer alltså jag och några kompisar ta oss an denna, och det kommer bli den absolut största utmaningen det här året.

Det är ju inte så att jag någonsin varit träningsmänniskan #1 men tydligen tänkte jag att det här var en finfin utmaning för mig och jag ligger nu i hårdträning. Bästa chansen för mig att faktiskt komma i form också för en gångs skull. Jag har en PT som hjälp som dessutom skapade en tävling mellan mig och min kompis, som har samma PT, för att se vem som får bäst resultat efter tre månader. Trots det tränar och kämpar vi tillsammans, för även om det är en tävling kommer vi båda vara vinnare. ;)

Vem är jag? Det låter verkligen inte som jag, att träning blivit min vardag och fritid. Det ska bli så kul att se hur jag ändå utvecklas i vår. Och hur många hinder jag klarar i loppet, hehe. Så det kommer troligtvis bli en del träning här, och på instagram. Men det mesta kommer ligga på min och min kompis gemensamma konto _bumblebees som är till för vår resa mot hälsa och styrka.

Continue Reading

Fyra av fem

Jag ska försöka komma in i bloggsvängen igen. Problemet är bara att jag sagt så tusen gånger utan bättre resultat.

Idag är det måndag och jag har påbörjat semestervecka nummer fyra av fem. Det har gått så fort. Snart är det höst igen. Lyckligtvis har jag semester jag kan använda i höst för lite långhelger. Är även så sugen på att resa igen.

teeest
Efter gårdagens pass vilket inkluderade 20 vägar till helvetet. Puh!

Denna dag började jag med att springa 4,7 km med lite regn. Totalt blev det 6,96 inklusive gång fram och tillbaka. Ska försöka öka distansen för varje gång nu som jag springer. Jag som aldrig tyckt om att springa har börjat känna liite glädje med det i alla fall!

Avslutade med en proteinshake från Fitnessguru, de är så goda att det är en motivation till att träna för att få dricka dem efteråt, hehe.

Nu dags för lunch innan jag ska försöka mig på att organisera lite här hemma. Det känns skönt att det är en mulen och lite regnig dag idag då solen annars ligger på hela dagarna och min lägenhet blir en bastu.

Continue Reading