In i tröttheten

Efter att barnen somnat tidigare ikväll sjönk jag ner i soffan med en skål chips. Det har varit en sån dag. Egentligen inget konstigt med dagen, men av någon anledning slog tröttheten till riktigt ordentligt efter jobbet. Det var ett tag sen jag kände såhär, men det är väl en kombination av att det varit mycket på jobbet, att barnen har varit krassliga och att jag inte varit ute så mycket den här veckan.

Det är lätt att fastna framför jobbskärmen på dagarna utan paus. Av den anledningen har jag gärna stängt igen min privata dator tidigt på kvällen och bara koncentrerat mig på tv-skärmen. På sistone har vi varvat Ensam i vildmarken med Alla utom vi eller kanske någon film. De två första är riktigt bra serier. Även senaste säsongen av Jägarna har vi sett på.

Något annat jag börjat med är att lyssna på böcker. Jag ville ha något annat än poddar och bara musik i öronen under jobbtimmarna. Jag har inte varit så förtjust i ljudböcker då jag lätt tappar fokus, men det har gått bättre än förväntat. På en promenad hem från kontoret i tisdags blev det en timme med Ljusnan du mörka av Lars Landgren. Lite seg såhär i början av den men jag tror det snart kommer bli mycket bättre. För ett par dagar sen lyssnade jag klart på Där ute i mörkret av Markus Sköld – en bok med mycket spänning! Jag har också insett att på det här sättet kommer jag faktiskt lyssna på de böcker jag vill läsa men inte hinner med under den lilla lässtunden jag har på kvällarna.

Nu är klockan lite över 21 och det blir nog faktiskt en tidig kväll ikväll. Inte som bilden nedan som jag kunde relatera i alla fall en del till — min maxgräns är väl 23:30 och det händer sällan. :)

Continue Reading

Födelsedag, sjukdagar & vår

Först och främst, vilken helg! Solen har skinit och bjudit på lite värme. Det är lite av en falsk trygghet såhär sista februari, för oftast kommer det ju någon sväng med snö till i mars. Oavsett har det varit skönt med grus under skorna istället för slask och modd.

Den här veckan har varit krasslig. Det började förra helgen när jag kände att något var på gång. Och ja, på söndagen hade en förkylning med feber brutit ut. Taskig tajming kände jag eftersom jag fyllde år i måndags. Det blev ju definitivt inget firande. Magnus, som också kände sig krasslig, och jag tog istället ett varsitt covid test. Jag tog främst på grund av febern som jag inte brukar ha vid förkylning och det faktum att jag inte varit sjuk på det sättet under hela året. Skönt att veta också om det skulle vara covid-19 med tanke på att Harry går på förskolan.

Jag fick blommogram av en kompis i måndags. Så fint, och så fin bukett! Det piggade definitivt upp en sjuk födelsedag.

Men nu är jag alltså 35 år. Jag känner mig inte en dag över 25, stora skillnaden är att jag lever familjeliv med två barn varav ett är nästan en kopia av mig. Det är mycket av Harry i bilden ovan.

I tisdags, dagen efter testet, fick vi ett resultat – negativt! Vilken födelsedagspresent. Tänk så glad man blir av en vanlig förkylning. Jag har i alla fall kunnat jobba i veckan. Skönt det när man kan sitta i mjukisbyxor i sängen lite halvkrasslig och få undan saker.

Och nu, söndag och en ny vecka väntar. Det blir troligtvis en sväng till kontoret imorgon och jag hoppas kunna ta en promenad dit i solen. Det tar någon timme = lagom motionsväg. Hur har du haft det i veckan?

Continue Reading

Nya rutiner

Att gå tillbaka till jobbet innebär att jag behöver hitta nya rutiner. Det är mestadels arbete hemifrån som gäller och att då byta fokus från bebis till jobb är svårare än man tror. En hel vecka och tre dagar med idag har jag hittills jobbat. Första veckan var på halvtid vilket blev en bra mjukstart. Nu är det dags att försöka med nya rutiner. Eller egentligen helt vanliga. Gå upp, duscha, frukost och sen arbete. Hittills har det sett ut lite sisådär. Eftersom jag inte behöver gå iväg blir det inte direkt ombyte av kläder eller en dusch det första på morgonen. Istället lite morgonmys med barnen. Gå sätta på datorn och kolla mailen innan frukosten. Och så blir det lite så fram och tillbaka tills de promenerar iväg mot förskolan. Det tar väl ett tag, men snart så sätter sig nog det mesta.

Men det har i alla fall gått bra att börja arbeta. Det mesta känns rätt nytt däremot då vi gjort en omorganisation vilket medför nya arbetssätt, rutiner osv. Ni är några som undrat, och som jag skrev inledningsvis kommer det bli mycket arbete hemifrån. Det är sällan, om aldrig, jag har skrivit om det här på bloggen, men jag arbetar så statligt som det bara går, typ, med HR i Regeringskansliet. Med den administrativa roll jag har är det därför möjligt att hålla mig hemma.

Så hemma blir det.

Det är skönt, för att slippa åka kommunalt. Jag har ju dessutom knappt åkt kommunalt under förra året på grund av pandemin, så det hade blivit en stor omställning att behöva åka in varenda dag i det här läget.

Vy från mitt vanliga kontor.
Från hemmakontoret med senaste jobbmuggen à la Isabel Boltenstern.

Det jag ska försöka vänja mig vid är alla Skype-möten. Det känns lite märkligt att titta på alla i sina rutor på skärmen, trots min digitala ådra.

I helgen var jag trött efter en första vecka. Det är fortfarande lite krassligt hos Clara medan Harry är tillbaka på förskolan. Om än med två stygn i pannan efter att ha inlett helgen med en pulkaolycka. Aj, aj. Så nu är det bara glasögonen som saknas innan han blir vår egen Harry Potter.

Torsdag imorgon redan, och det är dags för sängen. Mitt nya avslut för dagen är läsning en stund – jag hoppas läsa betydligt mer i år än förra året.

Continue Reading

Återförening

Och veckan den springer iväg. Det är inte mycket som hinns med nu på dagarna när Clara blivit större och vill utforska allt här hemma. På kvällarna sitter jag trött i soffan, men inte förrän jag utfört dagens pass av Yoga With Adriene. Jag är riktigt stolt att jag ställt mig på mattan nu varje kväll sen hennes utmaning på 30 dagar började.

I alla fall. Vi hade en kul och snöig helg med en efterlängtad återförening. I november bytte Harrys förskolebästis förskola och det har nog inte gått en dag efter det som Harry har frågat efter L vid lämning eller pratat om honom hemma. Det har känts så trist, även om de små anpassar sig bra. Igår däremot fick han och en annan kompis, O, äntligen träffa L igen! Efter en liten stund släppte de där första blyga känslorna och de lekte loss som bara den. ❤️

Det känns så kul att de kan fortsätta ha kontakt. Det är liksom de första kompisarna. Tyvärr slutar även O på förskolan snart (+ 1 till efter det) så det känns i hjärtat att Harrys kompisar slutar. Det är dessutom just de som slutar som alltid kommer och säger hej vid lämning och som han springer iväg med för att leka. Som sagt, de anpassar sig, men som förälder går det ju inte att låta bli att undra hur det kommer bli sen.

Helgens pulkabacke.

Det var söndagen. Efter några timmar ute och lunch senare hängde vi bara hemma. Jag blir jättetrött efter all frisk luft. Lägg till att även lördagen spenderades ute och i pulkabacke så var det en helg med fullt ös.

Nu blir det en onsdag med försök till fix här hemma. Slänga i en tvätt, dammsuga, skicka tillbaka ett paket, och kanske plocka in all ren tvätt som fått ligga sen sist vi tvättade. Att det ska vara så svårt. Ha en fin dag!

Continue Reading

Vardag igen

Tre härliga jullovsveckor har nått sitt slut och igår var det tillbaka till förskolan för Harry. Det gick hur bra som helst, och Clara och jag tog vår vanliga promenad hem. Det gäller att passa på. Om mindre än tre veckor börjar jag jobba igen så jag ska försöka njuta extra och bara vara. Det blir konstigt att lämna över ledighetspinnen till Magnus efter att ha varit hemma, men skönt med lite variation i vardagen. De två första veckorna jobbar jag dessutom bara halvtid så det blir mycket mys hemma ändå.

Precis som igår blev det även idag en promenad hem efter lämning. Vintern har ju äntligen kommit, om än någon månad för sent. Men så brukar det ju vara och är väl normalläge nu för tiden kanske. Jag klagar bara när det blir slask, som igår, så förhoppningsvis håller sig temperaturen nere i alla fall ett litet tag nu. Pulkaväder på helgerna är ju inte helt fel.

Vår kaj hade fått finbesök imorse. Alla utkastade granar skulle få sig en fin sista resa. Inte så pjåkigt vill jag säga.

Continue Reading