Det är måndag morgon och midsommarhelgen är förbi. På många sätt blev det en härlig helg, och drömmen om hus invaderade totalt. Att ha en gräsmatta som våra kompisar i Bålsta där barnen fritt kan springa ut vore så skönt. När vi rullade in i stan igen i lördags kändes det plötsligt så trångt och tråkigt att öppna dörren till lägenheten. Tanken på all logistik att ta sig ut till en park jämfört med att bara öppna en altandörr kändes så trist.
Vi var ju och tittade på sommarstuga i Sandviken för ett par helger sen, och även om den inte var vad vi tänkt oss var den väldigt fin. Den saknade den där härliga gräsmattan och öppna ytor, tyvärr. Men jakten går vidare även om vi velar mellan stuga och hus att bo i. Hus att bo i är däremot betydligt dyrare och inget som ändå kommer köpas nu.
Men om vi återgår till midsommar. Vi kom till Bålsta tidigt på eftermiddagen och fick andas lantluft.
Det bjöds på mumsig sommartårta till fika.
Claras första midsommar <3
Min midsommarpojke.
Skulle ha kunnat studsa i timmar <3
Två kompisar spanar på katt
Morgonen efter och bara vi var vakna. Morgonsol är verkligen något särskilt.
Förutom det ovan blev det bad i pool för de två äldre barnen, massa lek, grillning med grekiska inslag (det var så gott!) och så övernattning. Harry däckade nästan på en gång efter sin fartfyllda dag. Efter frukosten morgonen därpå gav vi oss av till en lekplats allihopa för mer lek. Därefter var det dags att säga hejdå och ta sig hemåt, sådär härligt trötta efter ett dygn med mycket roligt.
Idag blir det bara massa hemmamys. En förkylning började smyga fram hos Harry på eftermiddagen i lördags och bröt ut ordentligt inatt med feber. Stackarn. Han har fått vara frisk sen februari så det var väl dags nu. Hade ju därför kunnat önska att det blev regnoväder den här veckan och inte sol och 28 grader… :)
Det har varit något varje dag hittills den här veckan. I måndags var Clara och jag till min barnmorska på Mödravårdscentralen för en efterkontroll. Allt stod rätt till där nere och knipet satt där det skulle. Nu kan jag kanske börja ta försiktiga springrundor i skogen. Som jag längtat. Kommer sakna min barnmorska däremot, en riktigt härlig norrlänning och skulle vi någon gång få en trea skulle jag absolut vilja ha henne igen.
I tisdags promenerade Clara och jag till min frisör där jag skulle få en uppfräschning. Sist var i november. Det var bara vi och min mamma där som fick roa Clara under tiden jag satt i frisörstolen. Inte för att det behövdes så mycket, Clara uppförde sig galant när hon inte sov.
Igår tog jag emot en träningscykel vi beställt. Jag som tänkt köpa ett nytt gymkort har nu insett att det inte behövs då hemmaträning funkar minst lika bra med enkla redskap. Häromdagen utförde jag ett pass skapat av Sandra Friberg. Det var skönt att svettas lite.
Beslutet att inte köpa gymkort har också en ekonomisk anledning – vi sitter seriöst och tittar på sommarstuga. Redan nu på lördag ska Magnus och jag faktiskt på visning uppe i Sandviken. Bara genom bilderna på Hemnet har jag blivit lite kär. Vi har tidigare pratat om vi ska köpa hus att bo i, men det kostar så betydligt mycket mer och jag har inte jättelust att flytta så långt bort från stan just nu, särskilt eftersom jag inte har något körkort. Men friheten med en tomt och nära till strand lockar. Sommarstuga känns därför lagom att börja med. Skulle vi köpa något anar jag därmed att det är dit våra pengar kommer gå till.
Idag är det däremot torsdag och ingenting är inbokat, skönt tycker jag nu efter tre planerade dagar. Det blir troligtvis det vanliga med promenad i solen och lite soffhäng. Hur blir din dag? Förhoppningsvis mycket bra!
Det här inlägget skulle ha kommit upp redan i måndags, men då bloggen varit nere stundtals av oklara anledningar är det inte uppe förrän nu.
Igår (i söndags) var det mors dag. Hurra för alla mammor här i världen som kämpar, älskar, väntar, längtar eller saknar. Kanske allt på samma gång. Vi är bäst.
Här hemma bjöd vi över min mamma och svärmor för lite fika. Mamma gjorde en citronkladdkaka (så god!) som vi åt ute på balkongen med jordgubbar till. Harry åt definitivt mest av oss alla och skulle nog ha kunnat äta upp hela för sig själv.
Några veckor innan Clara kom fick jag hem en bok i brevlådan från Nicotext. Boken heter Mamma – en fråga om dagen och är en sån där mysig fyll i-bok. Jag gillar såna, Harry har en bok över sitt första år och tanken är att Clara ska få en likadan.
Just den här boken innehåller frågor om sig själv som mamma och förälder. Man kan antingen svara på frågorna en efter en från början till slut eller slå upp en sida på måfå och ta en fråga. Jag har ännu inte svarat på någon fråga men har såklart tänkt börja nu när Clara är här. Jättefin! Kul tycker jag att få fylla i från mitt perspektiv. Beskrivningen av boken nämner att när man fyllt i boken och ens barn blivit större kan de få läsa boken – en rolig sak tycker jag att barnen får se hur och vad man tänkte innan och i början av deras liv. :)
Boken är en fin present till dig själv eller någon du känner. Den finns på de flesta ställen böcker köps på, exempelvis Adlibris.
Det var i mars i fjol jag fick Christian Unges då senaste bok Går genom vatten, går genom eld. Det är den första boken i vad som ska komma bli Teklaserien. Jag har genom åren läst, uppskattat och recenserat Christians tidigare böcker. Det har däremot tagit bra mycket längre tid än tänkt den här gången med anledning av att graviditeten helt enkelt kom i vägen för alla mina ord. Nu har dessutom bokens uppföljare Ett litet korn av sanning släppts, så vi kan se den här recensionen också som ett försök att få fler att upptäcka och börja läsa serien från början om man blivit nyfiken på uppföljaren.
Som författare drar Christian ofta in erfarenheter från sitt liv till vardags som läkare. Det märks i hans tidigare böcker där exempelvis hans erfarenheter från fältet med Läkare utan gränser i Afrika vävdes in. Krigsmiljöer har i serien om Tekla blivit utbytta mot scener från Stockholm och det påhittade Nobelsjukhuset (som känns starkt likt Södersjukhuset).
Går genom vatten, går genom eld inleds dramatiskt när akutläkaren Tekla Berg ser ut att behöva välja mellan två allvarligt skadade personer – en mc-knutte och ett litet barn. Situationen blir inte mindre pressad när knuttens kompisar hänger över henne. Tekla hinner lyckligtvis stabilisera de båda när piketpolisen stormar in. Det låter som en scen tagen ur Grey’s Anatomy vilket gör att under tiden som jag läste boken föreställde mig den på vita duken där jag tror den skulle göra sig bra.
Som läsare har jag knappt hunnit hämta andan när dramatiken fortsätter. En explosion har skett i Söder torn och Tekla får leda den första sjukvårdsgruppen på plats. Det är nu bokens handling börjar ta form. Tekla räddar livet på en svårt brännskadad man som kommer att bli hennes stora fokus. Vem är egentligen mannen? Det är något med honom som gör att Tekla blir dragen till honom. Kan det vara någon som står henne nära?
Explosionen som ses som en terrorattack kommer att i parallella sidoberättelser involvera sjukhuset, polisen och kriminella nätverk. Sammankopplade till varandra utvecklar de den spännande handling boken har. Karaktärer och handling kan vid första läsning framstå som lite röriga. Det blir en del att hålla reda på. De blir däremot lättare att att hålla isär ju längre in i boken man kommer. Alla karaktärer har dessutom sin plats och roll för att ta handlingen vidare, något jag uppskattar istället för att de ska vara någon slags utfyllnad. Christian är dessutom riktigt bra på att beskriva de där pressade situationerna som förekommer på ett verklighetstroget sätt vilket inte är så konstigt med den läkarbakgrund och erfarenheter han har.
Går genom vatten, går genom eld innehåller det mesta som hör till en spänningsroman – korrupta poliser, gängmedlemmar och interna sjukhuskonflikter. Att ur olika vinklar få ta del av handlingen ger boken en annan dimension jag gillar. Det är ingen karaktär i boken som i min mening egentligen är strikt god eller ond. Detta bidrar till att vår protagonist Tekla inte är den klassiskt klyschiga som räddar allt och alla. Som karaktär är Tekla invecklad. Hon har sina demoner och hemligheter som genomsyrar berättelsen, och det ska bli spännande att se hennes utveckling och bakgrund i kommande böcker.
Jag förstår att det blir en trilogi av det hela med tanke på allt Christian skriver om. Varje sida är sprängfylld med en berättelse där man vill veta mer om vad som kommer hända. Han lyckas dessutom undkomma cliffhangers och klyschor och håller istället handlingen i fokus. Det i sin tur gör boken till en bladvändare. Den som gillar en bok med spänning och tempo som håller en fast ska definitivt ta och läsa om Tekla.
Det finns även en avstickare vid namn Ambulans 906 – Till det yttersta tillgänglig som ljudbok där man får följa ambulanssjukvårdaren Reza. Reza är en karaktär som från början skulle finnas med i Teklaserien men som inte riktigt fick plats. Som jag skrev i början har dessutom del två nu utkommit, en bok jag ser fram emot att börja läsa.
Går genom vatten, går genom eld är utgiven av Norstedts.
Nope, ingenting än. Jag lovar att kika in när något väl har hänt. Om inte annat kommer säkert något upp på instagram innan här på bloggen. Nu börjar tankarna komma om det blir en mars- eller aprilbebis. Det känns som att det lutar mot april med tanke på att jag har haft och har noll känningar hittills. Men jag vet samtidigt att det kan dra igång när som helst från ingenstans.
Det vore kul med en aprilbebis, mest för att barnen ska få fylla år i varsin månad. Samtidigt vill jag inte gå över hur länge som helst nu när jag gått och väntat. Det är flera i närheten som skojat om att det blir ett aprilskämt, och tänk om? Det är inte helt otroligt. En vecka kvar i så fall.
Annars går dagarna som vanligt. I söndags hälsade vi på kompisar ute i Upplands Väsby. Det var vårvackert och Harry fick cykla trehjuling. Att cykla är hans nya grej. Han fick en springcykel i födelsedagspresent han är aningen för kort för fortfarande men trehjuling funkar bra.
I veckan har jag även bakat för att ha lite fika i frysen när det kommer folk på besök. När man nu ska våga ha folk över igen i dessa tider efter att bebisen är född.
Min nya lunch om dagarna består av halloumiwrap. Längtar redan. Så gott! Älskar verkligen halloumi och så lätt att fixa till.
Madeleine frågar idag: Minns du Windows 95? Absolut! Det första operativsystemet vi hade i skolan. Vi spelade Bow & Arrows (tror jag det hette) under rasterna och skrev skoluppgifter i en tidig version av Word eller om det var Works.
