Redan söndag. Jag orkar inte. Efter onsdag försvinner veckan och plötsligt är det måndag igen. Så vad har jag haft för mig?
I torsdags var jag och M och såg Tove Lo när hon spelade på Münchenbryggeriet här i Stockholm. Hemskt att behöva säga det, men vi gick efter halva spelningen. Inte på grund av Tove för hon är alltid grym, men för att ljudet var så dåligt och det enda vi hörde var publiken runt omkring. Jag klarade inte av det.
I fredags efter jobbet åkte vi och storhandlande. Såhär kan det se ut då i gångarna. Gorby’s och toapapper. Vad mer behöver man?
Vi var på middag hos svärisarna igår och åt god mat och godsaker från Picard. Så synd att vi inte har något precis i närheten av oss, jag tycker halva nöjet är att titta på allt fint i förpackningarna. Att det råkar vara vanlig mat har ingen betydelse, det är konceptet med fryst mat och söta desserter jag gillar.
Och idag är det söndag och jag har varit hemma ensam. Började morgonen med en timme på gymmet och tyckte jag var minst lika duktig som vasaloppsåkarna. Tog mig sen till mormor där vi tittade på gamla smycken och jag fick med mig lite från hennes samling.
Den här fjärilen kommer se finare ut till en blus än ett gammalt underställ.
Nu blir det söndagsnöje med tvättstuga och matlådelagning. Hurra för en ny vecka.
Det var inte riktigt meningen att förra inlägget skulle komma upp just då. Tydligen hade jag råkat tidsinställa det, var väl bara tur att det i princip var färdigskrivet. Det är bara att tuta och köra nu helt enkelt, välkommen till en introvert blogg. Eller blogg för de introverta.
Den här helgen har jag både lördag och söndag hängt med kompisar. För mig är det jätteovanligt och hänger ihop med introversionen. Att ägna en dag åt en kompis är ofta tillräckligt för att jag vill ha en hel dag hemma efteråt. Men nu blev det så och det känns bra. Träning i lördags och en shoppingsöndag, så minst sagt en mer aktiv helg än vanligt.
I förra veckan blev jag tillfrågad om jag ville svara på några frågor kring den utbildning jag läste i höstas för en artikel, och det är klart jag vill. Den svåra delen var att försöka ta en snygg bild som ska visas lite överallt. Kändes ju inte helt okej med en vanlig selfie som den nedan (Photobooth ♥). Tror i alla fall att jag fick till något utan att behöva muta M till att vara fotograf.
Nu är det hög tid för läsning om jag ska orka upp till gymmet. Imorgon är det dessutom spelning med TOVE LO!
/ / / /
This is now a blog of an introvert. For introverts. And others. Had a weekend full of friends, highly unusual. And tomorrow it’s time for Tove Lo! ♥
Det är dags att börja skriva om det som är en del av mig, nämligen hur det är att ha en introvert personlighet. Det här inlägget skrivs av några olika anledningar och har funnits i min tanke under ett längre tag.
Det är inte förrän de senaste åren som introversion har fått tagit större plats här i världen.
Det är nog många som, liksom jag till en början, inte har en aning om vad begreppet innebär men faktiskt är det själv eller har någon i sin närhet som är introvert.
Det finns så mycket negativitet kring begreppet introvert och jag har själv inte vågat vara öppen med det förrän för kanske 2-3 år sen.
Den här bloggen. Det perfekta verktyget för att få ut ordet om introversion när det annars lätt försvinner i en högljudd värld. En plats för mig själv att reflektera och berätta.
Den väldigt korta beskrivningen av begreppet är att som introvert är man mer av en inåtvänd person. Man får energi genom att spendera tid för sig själv. Det betyder inte som många fått uppfattningen av att man inte gillar folk eller att vara runt folk. (Rent generellt, ibland gillar man helt enkelt inte folk oavsett personlighetstyp) Det tömmer däremot energidepåerna, vilket kan vara ett skäl till att man drar sig för att hitta på saker hela tiden.
Ett klassiskt test man kan göra är att använda sig av en fest. Om du går på en fest och efteråt känner dig tömd på energi eller som att du bara vill vara för dig själv kan du mycket väl vara introvert. Går du däremot på fest för att du får en massa energi av att vara runt folk? Ja då är du troligtvis mer av en extrovert person. Jag gillar absolut att gå bort och hänga med folk, men skulle hands down hellre föredra en kväll i soffan med Netflix – det får mig att må bra och ger energi. För att jag vet att jag mot kvällens slut kommer känna mig psykiskt trött om jag går på fest och behöver vara bara hemma dagen efter. Lite som en bakfylla utan alkohol.
Världen som den sett ut är mer skapad för att vara extrovert. Man ska vara utåt, social, ta stor plats, gilla att nätverka. I skolan ska man räcka upp handen, ha presentationer… helt enkelt ta för sig. Känns det igen? Jag hatade utvecklingssamtal där jag och min mamma år ut och år in fick höra att jag var jätteduktig, men att jag kunde vara lite mer muntlig. Som att det hjälpte att få höra det hela tiden. I arbetslivet har jag bara haft jobb där jag måste vara utåt och ha kontakt med människor. Kanske konstigt att det blivit så, men jag tycker ändå det är kul med människor. Det har även utmanat mig och jag är exempelvis inte lika hatisk mot telefoner efter att ha suttit i reception. Däremot gillar jag fortfarande inte att prata i telefon.
Varenda arbetsplats söker folk som är extroverta (utåtriktade) när det egentligen behövs en blandning. Alla kan ju inte vara den som pratar högst eller är dominant. Jag är så glad att det ändå börjar vända lite, att folk inser att introversion inte är så farligt. Att introverta personer inte är sämre eller ensamvargar man bör akta sig för ifall de är seriemördare. Att begreppet introvert inte är lika med blyghet. Ett säljjobb kanske inte är det bästa när man ska vara i konstant kontakt med personer, men det är kanske inte heller ett yrke som introverta söker sig till. Allt handlar ju om rätt person på rätt plats, oavsett personlighet.
Min förhoppning med att börja skriva om introversion är att det leder till att i alla fall någon får mer kunskap om ämnet eller till och med får en aha-upplevelse om sig själv. Oavsett känns det naturligt att skriva om då det är en del av mig. Sen hur det kommer se ut vet jag inte riktigt än, men mycket kommer vara hämtat från mina egna erfarenheter.
Ett grattis på Facebook. Något väldigt enkelt men ändå fint. Vi har pratat om det på jobbet ett par gånger. Att folk man inte träffar eller ens pratar med ändå tar sig tiden att skriva ett litet hurra när man fyller år. Det värmer, som jag ville skriva till Tele2 som även de skickade ett grattis. Man är ju inte helt utanför någons radar då.
Det är alltså dagen som jag föddes. Det snöar ute och även om jag helst vill ha vår nu med värmande sol i ansiktet kan jag ändå inte hjälpa att jag som snöälskare är glad över att ha fått snö på min födelsedag. Året som 30 sprang förbi utan att jag riktigt hann känna efter ordentligt eller reagera på att jag lämnat 20-talet bakom mig. Att bli 31 känns därför inte så annorlunda eller äldre. Som en kollega sa: du är ändå yngst på 30-strecket. (Jag kommer ändå känna mig som en evig 25-åring).
Idag har jag fått öppna paket och äta middag med min kära familj. Min mamma gav mig bland annat världens mjukaste filt som jag nu alltid kommer ha i soffan. Vilken tur i oturen att vi har det rätt kallt här hemma.
Som en riktig tant ska jag nu lägga mig tidigt i sängen och läsa. Det är min nya favoritsyssla om kvällarna.
Idag har det varit födelsedagsfirande på jobbet. I förskott för mig, på dagen för en kollega. Eftersom vi fyller med bara några dagars mellanrum har vi gjort så ett par gånger att vi slår ihop det födelsedagsfika man traditionellt bjuder på. Jag slängde ihop en brownie med cheesecake igår kväll, medan min kollega bjöd på ost och kex. Får se om det är något kvar vid dagens slut så hemmet kan få smaka.
På onsdag är det dags för mig att bli ett år äldre. Har lite glömt av dagen och har inte ens planerat något familjefirande än. Får kanske ta det nästa helg. Ikväll blir det nämligen The Phantom of the Opera, äntligen! Min mamma fick biljetter i julklapp och jag ser riktigt fram emot att få se Jöback, och resten av föreställningen såklart.
