En bok att läsa för dig som introvert

För drygt tre år sen läste jag den bok som jag än idag brukar bläddra i, nämligen Introvert – den tysta revolutionen (annonslänk) av Linus Jonkman. Även om den kan vara väldigt generaliserande är det den bok jag först skulle tipsa om när man vill veta lite mer om vad det innebär att vara introvert, utan att gå in allt för djupt på ämnet. Oavsett om det gäller dig själv eller någon annan. Jag tror att det är den bok de flesta börjar läsa, just för att den hamnade i ropet när den kom.

Boken är lagom tunn och skriven på ett lättsamt sätt där Linus förklarar introversion ur sitt eget perspektiv som introvert med personliga anekdoter. Viktigt att komma ihåg är att ibland är det lite för mycket ”vi” som jag inte håller med om. Det är inte en bok om man vill ha en mer nyanserad berättelse om introversion. Däremot är den bra om man vill få mer inblick i hur introversion kan yttra sig.

Det skrivs en del bra saker om hur extroverta/utåtriktade kan uppfatta en introvert person och vad man kan tänka på. För vi är ju inte så mycket mer annorlunda än någon annan, egentligen. Och vi är heller inte alla likadana, oavsett om vi är extro- eller introverta. Det visar den här boken rätt så bra. Om man bara vet om det vill säga. Linus gillar till exempel inte att resa medan jag älskar det och skriver att det är ett vanligt drag. Jag önskar att just olikheterna kom fram mer i boken, för annars är det lätt att dra oss alla över en kam (därav generaliserandet). Men det är så det kanske blir när man utgår mycket från sig själv i sitt skrivande. Därför finns egentligen andra bättre böcker jag kommer dela med mig av framöver. Som Susan Cain’s Tyst som jag visade i ett tidigare inlägg.

utdrag från boken den tysta revolutonen

utdrag från boken den tysta revolutonen

Det är synd att många tror man är på ett visst sätt som introvert. Det är i verkligheten ett brett spektrum, precis vad gäller mycket annat här i världen. Någon som läser någonting spännande, om introversion eller annat?


/ / / /
Introvert, the quiet revolution by Linus Jonkman. On what it means to be introverted.

Continue Reading

Påskvecka

Den här veckan blev lite konstig efter det som hände i fredags. När jag gick till jobbet i måndags tittade jag upp längs Mäster Samuelsgatan där trafiken var i princip som vanligt. Jag tyckte däremot det var lite fler lastbilar än vad jag brukar se på morgonen och gick nästan omedvetet längre in mot husfasaden. På jobbet var det lugnt då väldigt många var på påskledigt. Det ökade på känslan av tomhet och att allt inte riktigt var normalt. Vi hade en tyst minut och jag och en kollega gick därefter och tittade på blomsterhavet som blivit på Sergels torg.

Blomsterhavet vid Sergels torg

Och så var det påskvecka. Med snö?! jag var så redo på en ordentlig vår nu även om jag vet att aprilväder alltid är lurigt. I torsdags var det skönt att få gå hem och veta att jag hade några dagars ledighet att göra ingenting på. Igår på självaste påskafton var vi däremot flytthjälp åt M:s syster och kille som skulle tömma en lägenhet som M:s syster har haft. Lite fick man väl ta i om man skulle få lite gott senare vid påskmiddagen. Hoppas ni läsare haft en trevlig påsk!

Efter några veckors planerande slog vi dessutom äntligen till och bokade en weekend till London i juni! Jag, M, M:s syster och hennes kille kommer få ett par dagar att strosa runt. Ska bli så kul att åka någonstans tillsammans! Än så länge har vi musikal och museum inbokat. M:s syster fyller dessutom år då så det blir definitivt en del firande.

Nu en söndag med städning. Storhandling och sväng till källsorteringen är redan avklarad. Skönt att veta att det är ledig dag imorgon också.

Continue Reading

Dådet på Drottninggatan

Klockan var 15.02 när jag sms:ade M om att jag strax skulle åka hem. Samma minut får jag svar att han snart skulle bli hämtad av sin kompis och åka hem till honom för middag. Jag gick ut från mitt rum för att säga något till grannen när notiserna redan börjat komma. Bil som åker runt och mejar ner folk. Den där stunden innan man riktigt vet vad som hänt. Text som bara flyter omkring. Alla går runt med telefoner i händerna och försöker få reda på något. Det är ju precis uppför gatan från oss.

Klockan 15.05 skriver jag att lastbil kört in i folk på Drottninggatan. Folk säger att man inte ska gå ut, så jag väntar en stund med att packa ihop. Jag som tänkte gå hem, säger några, jag själv inkluderad. Jag tänker på hur jag nu ska hinna fixa allt innan min kompis kommer förbi på middag. Jag som någon timme innan precis bokat biobiljetter åt oss. Tankar man i efterhand fattar att hjärnan vill skydda en med.

Blandad information följer. Någon ligger utanför oss, påkörd. M säger att jag ska ta mig hem och i det läget har vi redan sett hur vakterna inte släpper ut folk ur byggnaden. En stund senare hör vi vår säkerhetschef i högtalarsystemet som meddelar att de med tanke på det rådande läget har låst dörrarna. Även om jag och mina kollegor befinner oss precis vid platsen det hände befinner vi nog oss på det säkraste stället med tanke på var vi jobbar. Uppmärksamheten riktas nu mot nära och kära och försöka meddela läget och lokalisera var alla befinner sig. Telefonnätet är redan belastat och många kommer inte fram. I fikarummet sitter några och följer en livesändning medan arbete påbörjas med att ta reda på var alla medarbetare befinner sig.

Tiden går. Tre döda, flera skadade. Alla dessa om. Upprörda känslor och konstant kontakt med omvärlden. Mackor kommer upp från vår restaurang. Läser om hur människor öppnar sina hem och hjärtan via #openstockholm. En förhoppning om att snart få åka hem. Men det dröjer. Fem timmar efter allt hände, strax innan åtta, kommer SMS om att vi kan gå. Men hur när allt står stilla? Några av oss börjar gå tillsammans genom den stilla kvällen i kyliga luften. Det är skönt att få gå och prata av sig.

På söder skiljs vi åt och säger att vi ses på måndag. Jag promenerar vidare, till M och hans kompisar. Får mat och värme. Väl hemma kan jag krypa ner i sängen och få sova. Kroppen tung men samtidigt tom. Tänker att jag och de jag känner i alla fall kom hem ikväll, till skillnad mot andra. Tankarna går till deras nära och kära. ♥

stockholm

Continue Reading

När det roliga släcks ner

Jag fick en ny kollega i måndags, hurra! För att fira lite att hon börjat bestämde vi oss alla på jobbet för att ta en AW och se en show på Stockholm Comedy Club i onsdags. Det var hur trevligt som helst, trots att stället blev becksvart fem minuter efter att vi fått in efterrätten. Strömavbrott! Där fick vi sitta med enbart tända ljus vilket i sig var väldigt mysigt. Det gick ingen nöd på oss egentligen, förutom att showen tyvärr blev inställd. Ett snöpligt slut på kvällen men vi hade det roligt hela tiden.

Om en månad åker några av oss till en kollegas hus i Spanien. Kul gäng man jobbar med! Som introvert är det däremot en utmaning (i mitt fall) att umgås så tätt med folk under flera dagar och kanske inte ha så många tillfällen att vara ensam. Min sociala kvot kommer att ha blivit fylld lagom till att det är dags för hemfärd igen. Blir musik i hörlurarna under hela resan hem.

Crépe till efterrätt
Några minuter innan ridån gick ner

Nu är jag glad att det är fredag. I morgon ska M och jag se Skönheten och Odjuret på bio. Som jag har höga förväntningar på denna film efter trailern och klipp! Tror det kommer bli riktigt bra.

Continue Reading

Postmodern Jukebox

Ny vecka, igen. Känns som att jag bara skriver inlägg om helgen nu för tiden. Det är kul att det händer lite i alla fall, även om jag gärna nu skulle ha ett par dagar fulla av ingenting.

Det fanns en klar höjdpunkt med den här helgen och det var att se musikkollektivet Postmodern Jukebox spela på Berns igår. Kort sagt tar de moderna låter och gör om dem till mer jazziga versioner. Ett tips är att spana in deras videos på Youtube! Jag tog med en vän och vi båda var överens efteråt; de var superbra.

Robyn Adele Anderson

Blake Lewis

Med i kollektivet finns en av mina favoriter sen drygt 10 år, Blake Lewis. Egentligen främsta anledningen till att jag ville gå dit var för att äntligen få se honom live. Det kanske finns någon där ute som minns honom från American Idol. Året var 2006 och Jordin Sparks tog hem det hela medan Blake blev tvåa. En beatboxande talang som släppt tre skivor sen dess. Hur som så för några år sen fick vi kontakt som fortsatt lite sporadiskt och därför var det kul att även få hänga lite.

Jag och Blake

/ / / /
Saw Postmodern Jukebox this weekend. Fantastic group. So much fun seeing them live. Got to see one of my favorite people too, Blake Lewis.

Continue Reading