Det här inlägget kan inte skrivas utan att tillägna det Monika som har lämnat oss. Monika var en trogen läsare och var med i veckans frågor nästintill från början utan avbrott. Och var hon inte med fick jag alltid veta varför innan. Så det var inte konstigt att jag började fundera ett par veckor efter Halloween var hon tagit vägen. Ibland tar man en naturlig paus från sitt bloggande men eftersom Monika regelbundet skrev kunde jag inte annat än börja fundera. Och när hon inte hörde av sig efter att jag lämnade en kommentar anade jag oråd som visade sig stämma. Tack för information från olika håll efter att jag själv började leta. Jag fick även veta att det var en fin begravning. Mina tankar har under veckan ofta gått till Monika och hennes familj.
Tack Monika för allt genom åren. Vi kände inte varandra mer än att vi läste varandras bloggar och genom kommentarer men du gjorde ett starkt intryck hos mig. Jag kommer sakna dina svar varje vecka och att läsa om dina upptåg. Även om vi aldrig möttes i vardagen, så känns tomheten efter någon som följt med så länge.
Livet är skört. Ta hand om er (och ni ska veta hur mycket jag uppskattar varenda en av er).
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
De som länkade förra veckan var: Janerik, BP, Mrs Calloway, Madeleine, Debutsky, Christian, Klimakteriehäxan, Karoleen, Kenneth, Paula, corkystyle, Hannele, Nilla, Ingrid, Susanne, Suzy, Ejmis, Hanna, Teskedsgumman, Sara, Tant Augusta, Elin
- Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt?
- Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag?
- Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
- När brukar du känna ”det här är livet”?
- Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt?
Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt?
Sommarens semester. Alltid lika underbart.
Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag?
Jag kan inte alltid svara barnen, så jag säger roliga klipp i sociala medier.
Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
Att jag kan ta en varm dusch utan att ta det för givet.
När brukar du känna ”det här är livet”?
När solen värmer i ansiktet.
Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt?
Att jag vet att efter regn kommer sol.
<3 <3 <3
Lägg till din länk här du också om du deltar i dagens frågor:
6 kommentarer
Blev verkligen innerligt ledsen när Susanne skrev till mig förra veckan efter min kommentar här och berättade. Så oerhört sorgligt verkligen, livet är så kort. Tänder ett digitalt ljus för Monika denna vecka 🕯🕯🕯.
Vilken tråkig nyhet! Jag har som du ofta bytt kommentarer med Monika. Hon blir saknad även i bloggarkretsen.
Visst är bloggvärlden konstig, man blir vän med människor man aldrig träffat.
tråkigt! men visst fäster en sig vid bloggvänner och de blir viktiga för en
Tack för att du tar dig tid att berätta, å du gör det med så fina ord å innerlig medkänsla, jag blir berörd… <3
Visste inte vem Monika var, men förstår helt känslan att ha mist en vän, för det är ju faktiskt så att man binder vänskapens band via våra bloggar å är det tyst nånstans så undrar man……
Tack för att du finns i bloggvärlden… <3
Så fint du skrev om Monika. Det är många år sedan som jag följde hennes blogg, katterna och hennes arbete som sjuksköterska. Men så en dag kom jag inte in hos henne längre då mitt antivirusprogram upptäckte ett virus och vägrade ge mig tillträde. Jag gillade hennes sätt att skriva och ifrågasätta saker i hennes dagliga tillvaro… RIP.
Kan lugnt säga att de flesta av dina svar hade kunnat vara mina. Och den värmande solen i ansiktet längtar jag verkligen efter.