Nu var det ett bra tag sen som jag läste Turkanarapporten av Christian Unge och upprepade gånger har jag sagt till mig själv att skriva om den. Att det var ett tag sen den kom ut gör inget, då det betyder att fler kan få upp ögonen för denna svenska deckare/thriller, som är skriven om en kirurg av en läkare. Bara det gör att detaljerna och handlingen känns på riktigt, något som verkligen kan hända eller har hänt. En förklaring är såklart att Christian hämtat inspiration vad gäller miljöer och karaktärer från sitt eget arbete inom Läkare utan Gränser (enligt intervju).

Jag fick boken hemskickad genom Booked och minns att jag skrev att den fick mig att vilja åka på ett äventyr. Ett äventyr för mig är något spännande, en ny upplevelse, något som kittlar i magen av förväntan. Jag vill revidera, eller förtydliga, vad jag skrev lite grann. Turkanarapporten är egentligen inget äventyr, förutom hemma i läsfåtöljen, när man tänker på vad den handlar om och vet att det är så världen minst sagt ser ut med misär, korruption, kidnappningar och blod som man även får läsa om i boken. Men trots det är det en spännande resa som läsare där boken tar en till Kenya där kirurgen Martin Roeyken arbetar för Läkare Utan Gränser och träffar på antropologen Nadine Zaoui. Hon försvinner plötsligt oförklarligt och boken övergår till ett skildrande av sökandet efter både Nadine och svar på varför hon blivit bortförd och vad hon är inblandad i. Vad är det för något hon har upptäckt och varför försöker det att tystas ner?

Det är intressant att läsa om en huvudperson i en svensk deckare utan några egentliga resurser. Det är inte ett klassiskt tema om en polis med sin yrkeskår bakom sig där man känner igen ingredienser och upplägg, vilket bidrar till en spänning om hur handlingen kommer att knytas ihop. Stundtals känns raderna som ett mjukare manus till en actionfilm, det är flera länder handlingen tar oss till där USA och CIA ligger hack i häl. För mig personligen tog inte det över utan fick mig istället efter att jag läst boken fundera på hur den skulle framställas som film. Turkanarapporten är Christians debut och märks genom att det starka i boken är det medicinska tema som går som en röd tråd i handling och miljöbeskrivningar, vilket kan kopplas till Christians yrke som läkare och upplevelser. Det gör boken välskriven vad gäller bakgrund men försvagas genom att jag istället inte får någon vidare relation till karaktärerna som inte utvecklas ordentligt. Att det bara skrapas på ytan vad gäller Martin gör att frågor uppstår utan svar, och en fördel hade varit om han hade fått blivit lite mer fördjupad och känslor kommit fram. Som tur är en uppföljare färdig att släppas, Kongospår, med mer om Martin vilket jag ser fram emot. Förhoppningsvis snappar ett förlag upp boken så att den givs ut snarast.

Turkanarapporten är utgiven av Christian Unge själv. Boken har även släppts som pocket, och överskottet av försäljningen skänks av Christian till Läkare Utan Gränser.