För grönt är fortfarande skönt

Ännu mer grönt. Och det var inte meningen, men när jag hittade temat och bestämde loggan såg färgerna fina ut. Så denna version fick bli grön. Och så finns nu bloggen direkt på elisamatilda.se istället för subdomänen blogg.elisamatilda.se. Länkar hit behöver därför ändras. Min så kallade portfolio kommer också att få sig ett lyft och är nedplockad tills dess.

Ibland är det bra att trappa ner på ett intresse för att sen börja igen. Särskilt när man inte har känt någon motivation för det och har behövt en paus. Jag har varken kodat eller lekt med grafik ordentligt på ett tag. Och först nu har jag börjat sakna det. Kommer jobba mer med det nu när sommaren kommer. Jag letar fortfarande efter det där jobbet där jag får kombinera det med en administrativ del, även om jag inte haft energi att söka det som funnits. Men från nästa vecka. Då.

Nu tar jag lördag fast det är fredag.

Continue Reading

Let’s Go Green

Jag är ledig och fick den fantastiska idén i morse att börja testa olika smoothies och bli nyttigare på köpet. Sagt och gjort, jag kom hem från affären med diverse ingredienser att mixa ihop. Först ut blev något väldigt grönt. För grönt är skönt och innehåller väldigt bra saker för kroppen.

1 skopa One Whey Kiwi Yoghurt (fitnessguru)
1 näve babyspenat
½ kiwi
½ banan
½ dl vatten
½ dl mandelmjölk
1 tsk Chlorella (renee voltaire)
1 tsk vetegräs (renee voltaire)

Gott var det, även för en kräsen person som jag som alltid varit skeptisk mot spenat i smoothies. Får se om jag tar det här ett steg längre till en slags detox.

Continue Reading

Att gå från noll till allt över det.

Det var inte längesen som jag hatade att träna oavsett aktivitet. Jag använder inte ofta ordet hata, men vad gäller träning har det verkligen varit så. I grundskolan var det inte lätt, det började väl bra men allt eftersom blev jag bättre och bättre på att undvika idrottslektioner, friluftsdagar, simning, och så friidrottsperioden när vi tillbringade var och varannan vecka utomhus på idrottsplanen och skulle hoppa längst eller högst. Jag kunde alla knep för att ta mig ur. Hade huvudvärk som avlöste varandra på löpande band, fick sendrag, glömde idrottskläderna, var sjuk. Men inte någon gång var det någon som försökte motivera mig eller frågade hur det var.

På gymnasiet blev det bättre. Jag gick dessutom ner i vikt vilket gjorde det lättare. För det var väl där det låg egentligen, att jag hatade mig själv och min kropp. Jag hittade innebandyn och när jag slutade var jag fortfarande aktiv på andra sätt, det var dans, promenader och cykling. Men jag hatade fortfarande mig själv och åt fortfarande mer än vad jag borde. Eller tvärtom, nästan svalt mig själv som straff ibland för att jag ätit något ”dåligt”. Det där med mat har jag haft svårt för och mått dåligt över, och fortfarande kan jag ibland halka in i samma tankebanor vad gäller att äta. Det svåra är att utåt så syns det inte att man kanske har en problematik vilket gör att folk har svårt att förstå och de viftar bort det. Och det i sig kan leda till tankar om att det man känner eller tänker är normalt och därmed fortsätter.

Det tog ett tag men så småningom kom jag på andra tankar och började acceptera mig själv, blev gladare. Och sen dess har det fortsatt. Jag började springa. Jag körde lite gym. Jag började se resultat och tränade för att må bra. Det blev träningsvideor tills jag sen skaffade gymkort. Att ha inspirerande och peppande vänner som får en att utmana mig själv har hjälpt mycket oavsett hur mycket gnäll de fått stå ut med.

Och idag kan jag inte leva utan träning. Jag blir rastlös. Jag är varken den starkaste, smalaste eller mest tränade personen men jag har fått så mycket mer genom att jag trivs med mig själv och har ett mer sunt förhållande till min kropp (och mat) än förr. Det är roligt, inget jag känner är ett måste och jag är piggare och starkare i själen. Om knappt två veckor springer jag mitt första lopp. Och oavsett hur det går kommer jag känna mig så jäkla stolt.

Continue Reading

Halvt monotont

Jobb
träning
jobb
träning
jobb…

Lite sömn, lite mat, lite tvätt. Så ser i princip veckorna ut nu för tiden. Och det är endast drygt tre veckor kvar till Superior Race. Det kommer gå, även om jag dragit på mig en förkylning och de stannar ju alltid kvar ett tag i kroppen. Dagen efter, måndag den 9 juni, planerar jag i alla fall att ligga i soffan hela dagen med en öm kropp, en pizza i handen och medaljen hängandes runt halsen.

I höst har jag funderingar på att kanske dansa, för att prova på det min mormor var erkänd mästarinna i. Något annorlunda från vad jag tidigare har gjort, men tror det skulle vara hur kul som helst.

Continue Reading

Att vara borta en stund

Det är svårt att säga att man har haft en veckas ledighet när det endast känns som tre dagar. Men en vecka var det och nu är påsken förbi.

Jag var en sväng till Berlin för andra gången. Det var härligt att gå i solen bland alla utslagna blommor och tysktalande människor jag försökte förstå. Vi gick på en väldigt gammal bio en sen kväll och såg Charlie Chaplin i ett källarutrymme. Det var liksom verkligen inte SF. Eller ens Bio Rio. Skämde samtidigt ut mig en två, och tre gånger. På samma plats. Vi gick mycket, tittade på mer, och kom till slut till en gammal flygplats som nu används som rekreationsområde. En väldigt härlig plats trots dess historia och byggnader som gjorde att det påminde mer om ett fängelse/koncentrationsläger.





Dags att inta verkligheten.

Continue Reading