Två veckor. Smärta, soppa, operation, nu återhämtning. Många veckor fler framöver. Ömma försök till att le. Hitta något bra bland ett omtöcknat sinne, omtöcknat liv.
Stress på jobbet. Saker in, saker ut. Sista veckorna inför ledigt och varje sak struken från att göra-listan är ett litet steg närmare det där som känns så långt borta, avkopplingen, om den nu kommer infinna sig fullt ut.
Inte konstigt att allt utöver det litegrann har fått pausa. Eller pausa, men jag har inte riktigt haft tid till att tänka på så mycket annat.
Började morgonen tidigt med frukost innan melodikrysset med ”svärisarna”. Blev flera hurra under tiden när jag insåg att jag faktiskt kunde alla frågor förutom två. Det där med äldre bitar versus modern populärkultur. Inte så svårt att lista ut vad jag gillar.
Men idag är annars en dag där jag sitter på en balkong och njuter av värmen mot min kropp. Det här med att inte frysa, det är något så fruktansvärt fantastiskt och egentligen borde jag migrera till ett varmt land där jag kan besöka en strand varje dag. Jag får helt enkelt längta och vänta lite till. Ta vara på den värme som kommer fram när det inte blåser. Som så mycket annat här i livet.