Äntligen april

Energin dalade lite när veckan inledde med kallt väder och snö. Välkommen april. Nu är det redan onsdag, och jag vet att både torsdag och fredag kommer gå lika snabbt som övriga dagar den här veckan. Och alla andra veckor. När kvällarna kommer slappnar jag av efter jobb, hushållsstök och spring efter Harry och orkar inte med mycket mer. Jag har i alla fall hunnit med två snortidiga träningspass och jag börjar se fram emot passen kvällen innan. Det är så en god vana skapas, hoppas jag. jag hoppas även det kommer skapa betydligt mer energi. I morse blev det en tur på löpbandet samtidigt som jag såg senaste avsnittet av Bonusfamiljen – att titta på något samtidigt gör löpband mycket roligare! Plus att jag faktiskt hinner se det jag annars inte gör. Tittar du på någon serie just nu?

Förresten, nu när april äntligen är här – är det någon som ser fram emot Game of Thrones som börjar igen nästa vecka? Jag började ju inte titta på det förrän hösten 2017, när jag var gravid med Harry, och Magnus och jag tittade tillsammans då inte han heller sett det tidigare, eller i alla fall inte allt. När serien kom såg jag ett eller två avsnitt men fastnade inte alls trots att jag visste att det egentligen är en serie jag borde älska. Spola fram några år och jag var fast. :) Jag kommer för övrigt i all evighet minnas GoT då vi låg i sängen och tittade när jag hade börjat få värkar. Det var onda tider det.

Nu blir det fortsättning på hockeykväll här hemma innan några timmar med sömn. Gäspningarna har redan börjat. Hur går din vecka?

Continue Reading

All träning är bra träning

Tänk vilken hemmamotion man kan få av lite städning. Jag tjänade ihop nästan 10 000 steg igår bara genom att ha tvättstuga, dammsuga och torka golven. Det var mitt lilla roliga igår – hur hade du det?

På tal om motion blev det en promenad häromdagen. Det var regn i luften men ändå varmt så det var skönt. Insåg att jag inte varit ute på min vanliga barnvagnspromenad på ett bra tag då jag haft så mycket andra planer. Det där målet om 10 000 steg om dagen var annars ett tag sen jag uppnådde – dags att bli bättring på det nu.

Så härligt att gå omkring bland alla löv som fallit. 

Höstens fina färger

Jag tog även en liten tripp ner till vårt källarförråd och var rädd att öppna dörren för allt som vädjade om att bli utsläppt. Och vi som redan har tillräckligt med projekt här hemma. Men vad gör väl ett till när man inte börjat med något annat ändå?

Det är väl inte bara hos oss det ser ut såhär? Blir roligt sen när vi ska hitta alla julsaker.

Igår fick jag för mig att jag ville baka så det blir förmiddagens uppgift. Något att överraska Magnus med när han kommer hem. För mig väntar sen ikväll middag med en kompis jag inte har träffat på evigheter. Vad har du för planer idag?

Continue Reading

Att långsamt börja träna

Sen efter förlossningen har jag tänkt på hälsa en del. Överallt bombarderas jag av nyförlösta som antingen ska träna på en gång eller direkt ser ut som innan de blev gravida och jämt är fixade från topp till tå. Inget av det är fel, men om jag nu haft de tankarna hade jag först och främst inte orkat i början. De tre första veckorna var godis dessutom min huvudföda för att få snabb energi bland all amningsträning, pumpning och ersättningsfix. Ska heller inte glömma alla kvällar med timmar av skrik. Någon tanke på vikt eller träning fanns inte. För min del njöt jag inte ens av att ha blivit mamma fullt ut innan jag till slut släppte amningen för att få lite ro. För mig var det det bästa jag kunde göra för min hälsa. Hälsan som betyder att hjärnan och själen får må bra. Vad är hälsa för dig?

Träning och motion är såklart bra för kropp och själ, så länge man inte försöker stressa kroppen för mycket. Jag har inte förrän nu börjat ta tag i styrketräningen och försöka få in den i vardagen med Harry. Det gör jag för att i framtiden orka. Under graviditeten tränade jag (lugnt) in i sjunde eller åttonde månaden. Jag är tacksam för det även om jag inte på något sätt är tränad längre eller ens var innan. Men det gjorde nog mycket för min ork i 9 månader och att jag inte hade några besvär.

Tidigare när jag satt igång med träning har det varit fullt ös framåt med resultat så snabbt som möjligt. Och det har alltid handlat om minus på vågen. Den där hetsen är inget jag står bakom då det oftast blir pannkaka av det hela. Nu för tiden symboliserar det heller inte hälsa för mig. Jag må ha ett flertal mammakilon kvar att gå ner innan jag är nöjd, men nöjd betyder för mig i det här fallet att kläderna innan graviditeten ska sitta bra igen. Och det får ta den tid det tar. Hälsa är numera att orka och må bra i själen, inte pressa kroppen i jakt på resultat.

Mitt främsta mål är däremot att bli starkare, därav styrketräningen. Harry blir inte direkt lättare och kan oftast bara vaggas till sömn på kvällarna vilket betyder att musklerna får jobba ordentligt. Jag vill dessutom bli en mamma som orkar med hans vardag och inte missa något för att jag är trött, och den där orken tror jag kommer på köpet med att man håller igång, vad det än är.

Vad gör du för att ha ork i vardagen?

För ett tag sen köpte jag en Fitbit för att motivera mig till att börja träna. Målet jag satte upp var att gå minst 10 000 steg om dagen. Det har jag hållit sen ett par månader tillbaka och är en skön rutin jag har fått in, med ett litet uppehåll under Magnus semester då vi gjort annat eller det varit för varmt för att gå ut. Det blir oftast en promenad mitt på dagen. Det är skönt att få komma ut när det är varmt och inte bara sitta inne hela dagarna.

Nu när det förhoppningsvis blir lite kallare tänkte jag försöka få in en springtur då och då efter att Magnus kommit hem från jobbet. För mig är det bästa sättet att rensa huvudet och må bra i kroppen. Att ta ut sig på ett lagom sätt.

Continue Reading

Min träning

Från att ha styrketränat cirkus 4 gånger i veckan ett tag har jag sen ett par veckor tillbaka växlat till att fokusera mer på löpningen och kondition. En av anledningarna är att jag inte riktigt fått de resultat jag velat. Styrkan har absolut ökat men inte fettförbränningen, därav mer kondition. Det är dags för de där extrakilona som smugit sig på att smälta bort. De har satt sig där sen förra året (hej kära sambolivet och ingen träning) och jag har inte tagit tag i det ordentligt förrän i våras.

Av någon anledning är det lättare för min kropp att göra sig av med överskottet på det sättet. Det ultimata är förstås en kombination vilket jag kommer eftersträva. Min kropp behöver först en liten push.

Jag använder Runkeeper när jag springer, jag tycker det är bäst verktyg för att mäta resultat. För att göra det lite roligare har jag hoppat på ett av deras träningsprogram. I det är tanken att jag ska springa tre gånger i veckan med olika intervaller. Utmaningen för mig är att faktiskt göra som de säger och gå/springa långsamt när jag egentligen tycker att äsch, jag orkar springa i en snabbare takt hela tiden. Är det intervaller så är det.

Svettig men nöjd!
Svettig men nöjd!

Igår sprang jag 4min snabbt + 1 minut långsamt x 6 vilket innebar 30 minuter intervaller. Jag sprang dessutom det längre löpspåret så totalt blev det ca 40 min och dryga 6,5km innan jag kom hem till porten igen. Intervaller är himla bra för att bygga upp uthålligheten. Innan oktober vill jag kunna springa milen lätt igen. Fortsättning följer. Vad föredrar ni för träning?

Continue Reading

Att gå från noll till allt över det.

Det var inte längesen som jag hatade att träna oavsett aktivitet. Jag använder inte ofta ordet hata, men vad gäller träning har det verkligen varit så. I grundskolan var det inte lätt, det började väl bra men allt eftersom blev jag bättre och bättre på att undvika idrottslektioner, friluftsdagar, simning, och så friidrottsperioden när vi tillbringade var och varannan vecka utomhus på idrottsplanen och skulle hoppa längst eller högst. Jag kunde alla knep för att ta mig ur. Hade huvudvärk som avlöste varandra på löpande band, fick sendrag, glömde idrottskläderna, var sjuk. Men inte någon gång var det någon som försökte motivera mig eller frågade hur det var.

På gymnasiet blev det bättre. Jag gick dessutom ner i vikt vilket gjorde det lättare. För det var väl där det låg egentligen, att jag hatade mig själv och min kropp. Jag hittade innebandyn och när jag slutade var jag fortfarande aktiv på andra sätt, det var dans, promenader och cykling. Men jag hatade fortfarande mig själv och åt fortfarande mer än vad jag borde. Eller tvärtom, nästan svalt mig själv som straff ibland för att jag ätit något ”dåligt”. Det där med mat har jag haft svårt för och mått dåligt över, och fortfarande kan jag ibland halka in i samma tankebanor vad gäller att äta. Det svåra är att utåt så syns det inte att man kanske har en problematik vilket gör att folk har svårt att förstå och de viftar bort det. Och det i sig kan leda till tankar om att det man känner eller tänker är normalt och därmed fortsätter.

Det tog ett tag men så småningom kom jag på andra tankar och började acceptera mig själv, blev gladare. Och sen dess har det fortsatt. Jag började springa. Jag körde lite gym. Jag började se resultat och tränade för att må bra. Det blev träningsvideor tills jag sen skaffade gymkort. Att ha inspirerande och peppande vänner som får en att utmana mig själv har hjälpt mycket oavsett hur mycket gnäll de fått stå ut med.

Och idag kan jag inte leva utan träning. Jag blir rastlös. Jag är varken den starkaste, smalaste eller mest tränade personen men jag har fått så mycket mer genom att jag trivs med mig själv och har ett mer sunt förhållande till min kropp (och mat) än förr. Det är roligt, inget jag känner är ett måste och jag är piggare och starkare i själen. Om knappt två veckor springer jag mitt första lopp. Och oavsett hur det går kommer jag känna mig så jäkla stolt.

Continue Reading