Något som kan vara svårt som introvert är att säga nej till icke-introverta. De förstår ofta inte hur det är att vara introvert i en social situation. Många är gångerna jag tagit till med en lögn för att inte behöva försvara hur jag inte orkar. Att jag inte har lust eller vill göra något. Att vara social som introvert innebär att man alltid är bakis dagen efter även om man inte druckit alkohol.
För lika konstigt som jag tycker det är att ständigt vilja vara runt folk, lika konstigt tycker många icke-introverta det är att vilja vara hemma en hel helg. Att frivilligt vilja vara ensam är fortfarande laddat hos många. Med det sagt är det såklart att vem som helst ibland bara vill ta det lugnt också, men för introverta är det så jämt och ständigt efter ett socialt sammanhang.
En vanlig missuppfattning är att introverta inte gillar att vara sociala eller runt människor. Jag gillar absolut att träffa folk och umgås, men eftersom jag vet att energin kommer dräneras ju längre kvällen håller på så drar jag mig för det. Särskilt om det är med folk jag inte känner. Nu finns det såklart personer som är asociala eller inte gillar människor. Men det har inget att göra med om man är introvert eller inte.
Tidigare visste jag inte varför jag föredrog att stanna hemma, mer än att jag tyckte det var skönt. Många var undanflykterna för att ställa in eller säga nej – jag mådde dåligt, hade andra planer etc. Att jag har några kompisar kvar känns som ett under ibland. Det var inte förrän jag fick upp ögonen för introversion som jag förstod att det var för att det tog energi att vara social. Sen finns det människor som tar mindre energi än andra och det är dem jag ser till att hänga runt, för då orkar jag mer.
Men att kunna förklara att jag var introvert för omgivningen skulle dröja. I dagens samhälle är det konstigt att inte vara social eller göra saker hela tiden. Att därför säga nej utan anledning blir extra konstigt. Det är inte förrän nu de senaste tre-fyra åren när introversion hamnat på tapeten som det är lättare att berätta. Jag har väl blivit äldre och mer säker också, men det inte är så konstigt längre att t ex. vara den som går hem först från en fest. Och det är så skönt.
Av den anledningen gör jag dessutom mer sociala saker nu då jag är mer säker i mig själv och går hem när jag vill innan jag blir helt slut. Jag kan hantera det bättre helt enkelt. Jag vet också konsekvenserna av det och planerar inte in så mycket. Allt för att få tid för återhämtning. Det är som när man blir äldre och plötsligt inte orkar med två festkvällar i rad. Man behöver energin på söndagen till att ladda inför jobbveckan.
Hur känner du inför sociala tillställningar? Har nu någon gång tackat nej till något för att du vet att du kommer ligga socialt bakis nästa dag?
30 kommentarer
Jag har tackat nej till flera fester för, fick alltid som svar att jag var tråkig och sur.
jag vet yterst lite om introvert. men kanner igen mig mycket i det du skriver.
Jag lever med en introvert och jag kan säga att jag har fått lära mig mycket av honom. Det är stor skillnad på extrovert och introvert.. Jag kan inte riktigt förstå varför man föredrar vara hemma istället för att umgås med folk. Men han har öppnat mina ögon och insett att det inte är så lätt som jag vill få det till. Å att en introvert och extrovert lever tillsammans krävs anpassning och förståelse. Tro mig jag kämpar mycket med förståelsen. Han ska inte behöva anpassa sig hela tiden även om jag måste acceptera att han inte alltid vill allt jag vill.
Jag tycker det är jobbigt i förväg inför sociala sammanhang men när jag väl kommer dit är det oftast inga problem. Ibland kan jag vara trött dagen efter för att jag har ansträngt mig för att inte få ångest över att det är läskigt med så mycket människor, eller folk jag inte känner.
Jag känner igen mig ganska mycket i det du skriver. Har insett att jag nog är mera introvert än extrovert, även om jag inför min omvärld framstår som extrovert (enligt vad jag fått höra). Jag har ett ensamhetsbehov som är väldigt stort, och tycker att det är jätteskönt att inte umgås i helgerna. När yrkeslivet tvingar en att vara social från morgon till kväll bara måste ju ensamhetsbehovet bejakas på fritiden. Sen jag blev sjuk har det introverta tagit över fullständigt.
Jag känner igen mig i ganska mycket av det som du skriver. Jag tror inte jag var så introvert förr men på grund av mina sjukdomar och smärtor och att aldrig veta i förväg hur jag kommer att må så känner jag mig mycket mer introvert nu för tiden. Jag känner att jag behöver mycket mer egentid nu än förr.
Bra att du tar upp den här frågeställningen, tror många inte vågar säga som det är utan att bli dömda.
Så bra att du skriver om detta!
Jättebra inlägg. Jag är också introvert. Jag kan vara hur social som helst men jag behöver återhämta mig i min ensamhet efter en stund
Välldigt bra och fint skrivet inlägg, så intressant att läsa hur en intorvert person tänker och agerar. Själv kan jag tacka nej ibland för att jag inte orkar vara social, men det är ju inte riktigt samma sak.
Jag stannar gärna hemma , iallafall den senaste tiden , känner mig inte så jätte social mot någon förutom mina närmsta! Och jag vet inte hur många gånger jag sagt ja till saker som jag inte vill göra 😏
Jag känner igen mig mycket. Är dock inte lika bra som du på att gå hem i tid, får jobba på det :) Bra skrivet i alla fall!!
Jag är lite knäpp men jag brukar först känna mig peppad, ladda och verkligen vilja men ju närmare saken kommer ju mer börjar jag känna mig opeppad, oladdad och känner en aktiv ovilja. Det i sin tur gör att jag säger nej till saker. Går jag mot all förmodan på såna här sociala tillställningar (nu tänker jag utanför jobbet, jag blir dränerad i jobbet) så känner jag tröttheten efter ett par timmar och dagen efter är jag helt slut.
Det är precis så det kan vara för mig och andra introverter. Jag inser hur mycket det kommer ta på krafterna när aktiviteten börjar närma sig och drar mig gärna ur.. :)
Vi är lite både och i vår familj, jag är social och hittar gärna på grejer och min BQ han är lite inåt och vill inte stå i centrum. Så jag antar att vi får mötas på halva vägen och man får dampa och peppa varandara
Jag måste ha blivit introvert med ålder för jag är inte så värst social längre. Eller kan det vara något annat?
Både ja och nej, skulle många säga. Kan vara att du med åldern helt enkelt inser det minskade behovet att vara social, något du inte tänkt på tidigare då livet bara kan rusa på och man har fullt upp.
Det här är dom att läsa om min 12 åriga son..jag har alltid sagt att om han är iväg på något en hel dag..något han vill och tycker är kul så får vi här hemma betala priset när han kommer hem.
Oftast på halv dåligt humör och insett inga omständigheter vill han prata eller berätta och mitt tjatande och frågande hjälper inte till 😂 faktiskt samma när jag hämtar hem från skolan.
Jag lär mig så mycket /Jenny
jag känner faktiskt igen lite av det där dåliga humöret från när jag var yngre. Förstod aldrig varför jag plötsligt kunde vara tvär utan anledning. Nu känner jag att det måste vara för att jag fått en social dos och bara ville vara med mina tankar utan att behöva fundera på vad jag ville ha till middag eller liknande. :)
Jag föredrar hemmamys i soffan. När jag väl går ut på nått ex. ”fest” så tycker jag det är kul under tiden men sen räcker det för lpng tid framöver. Håller med om att det är extra ansträngande med främmande människor.. Känner igen mig väldigt mkt i det du beskriver!
Jag har också tackat nej många gångar. Tycker verkligen om att vara ensam och i min egen bubbla ibland.
så bra inlägg du skrivit åter igen :D
Tack!
Bra inlägg :D Jag tackade ofta nej när jag var yngre då jag var så osäker och ganska blyg. Men nu tycker jag bara att tillställningar är trevliga. Visst känner jag mig otaggad då och då men jag tackar inte nej om det är planerat sedan en lång tid, går hem tidigt i så fall :)
Tack för att du skriver om detta. Det är så intressant att läsa då jag, som sagt, är introvert jag också. Jag har inte förrän den senaste tiden börjat anpassa mitt liv efter att jag är introvert vilket har gjort SÅ stor skillnad. :) Att precis som du säger kanske gå hem tidigare, gå och lägga sig och ha en stund för sig själv innan alla andra går och lägger sig etc.
Jag som är högsensitiv känner igen det där med bortförklaringar och social baksmälla!!!
Jättebra inlägg. Jag hade inte riktigt koll på begreppet introvert innan jag började läsa din blogg. Har insett att jag är mer extrovert och har haft svårt att förstå att man vill vara helt själv. Jag kan vilja ta det lugnt och va själv oxå men inte i den omfattningen som du beskriver. Mycket intressant och lärorikt!
Har tackat nej vid några tillfällen på grund av olika anledningar, eller att jag bara inte känner för det! Kan även lite känna igen mig i din tanke <3
Det är ju inte bara sociala tillställningar som tar energi. Alla dessa vardagliga situationer, som jobbet, möten, plugget, tar också massor av energi. Jag älskar stora fester och tillställningar, men har lärt mig att jag behöver ha ledigt minst en, gärna fler, dagar efteråt. Likaså när jag reser med folk behöver jag vila efteråt.
Jag vet inte om jag tackat nej till något planerat, men däremot väljer jag ofta att stanna hemma på lediga helger. Just för att ladda och ha egentid.
Den här texten säger allt om hur det är att leva som introvert..
Trodde att det bara var jag som upplevde känslan av baksmälla efter en kväll med mycket folk.. Tack 🫶