One year down, forever to go

För ett år sen stod vi där, uppe på tantoberget vid Hornstull här i Stockholm och sa ja till varandra. Det var en riktigt varm och härlig dag som vi firade med våra familjer och några nära vänner. Dagen kunde inte ha blivit bättre. Tanken var att vi skulle ha en större bröllopsfest sen för de som inte var med, men de planerna har inte kommit så långt. Kanske blir till tvåårsdagen? Hehe.

Ett års äktenskap kallas för bomullsbröllop. Är det för att äktenskapet fortfarande känns fluffigt, som att gå på rosa moln? Såhär ett år senare kan jag i alla fall konstatera att mitt ringfinger känns oerhört naket så fort vigselringen inte är på, precis som i skrivande stund då den är inlämnad på årlig översyn. Den ska bli vårfräsch, som expediten sa. Den största förändringen med att vi gift oss måste jag säga är mitt namnbyte. Det känns fortfarande lite konstigt att säga min man, men i övrigt har det känts som innan.

Vi har för övrigt haft en väldigt lugn första bröllopsdag utan något egentligt firande. Jag sprang en skön runda på morgonen, och sen har vi bara hängt hemma. Lekt med Harry, jagat Harry, hoppat i sängen med Harry och så vidare. Nu kan jag ana mörkret som sänker sig över hustaken utanför, det är dags att snart gå till sängs för en ny vecka med jobb. En kort vecka däremot, det vankas ju påsk! Det ska bli otroligt skönt med några röda dagar att vara ledig på. Får du lite ledigt i påsk?

Continue Reading

Äntligen april

Energin dalade lite när veckan inledde med kallt väder och snö. Välkommen april. Nu är det redan onsdag, och jag vet att både torsdag och fredag kommer gå lika snabbt som övriga dagar den här veckan. Och alla andra veckor. När kvällarna kommer slappnar jag av efter jobb, hushållsstök och spring efter Harry och orkar inte med mycket mer. Jag har i alla fall hunnit med två snortidiga träningspass och jag börjar se fram emot passen kvällen innan. Det är så en god vana skapas, hoppas jag. jag hoppas även det kommer skapa betydligt mer energi. I morse blev det en tur på löpbandet samtidigt som jag såg senaste avsnittet av Bonusfamiljen – att titta på något samtidigt gör löpband mycket roligare! Plus att jag faktiskt hinner se det jag annars inte gör. Tittar du på någon serie just nu?

Förresten, nu när april äntligen är här – är det någon som ser fram emot Game of Thrones som börjar igen nästa vecka? Jag började ju inte titta på det förrän hösten 2017, när jag var gravid med Harry, och Magnus och jag tittade tillsammans då inte han heller sett det tidigare, eller i alla fall inte allt. När serien kom såg jag ett eller två avsnitt men fastnade inte alls trots att jag visste att det egentligen är en serie jag borde älska. Spola fram några år och jag var fast. :) Jag kommer för övrigt i all evighet minnas GoT då vi låg i sängen och tittade när jag hade börjat få värkar. Det var onda tider det.

Nu blir det fortsättning på hockeykväll här hemma innan några timmar med sömn. Gäspningarna har redan börjat. Hur går din vecka?

Continue Reading

När påskkärringar & påskgubbar ringer på dörren så…

Under april månad kör Madeleine en bloggutmaning jag hakar på. Kika in och läs om den på hennes blogg och var med du med eller läs vad andra skriver om dagens tema.

När påskkärringar & påskgubbar ringer på dörren så… smyger jag sakta fram till dörren. Försiktigt sätter jag ner fötterna på golvet i försök att inte ge ifrån mig ett endaste litet ljud, för vi vet ju alla hur mycket som vanligtvis hörs genom ytterdörrar genom att gå normalt. Typiskt nog skulle jag säkerligen råka trampa på en vass liten sten eller någon av Harrys alla leksaker och få bita mig i tungan för att inte ge ifrån mig något högt ljud. I alla fall jag är som mest klumpig när jag inte vill vara det. Väl framme vid dörren skulle jag öppna kikhålet en millimeter i taget för att inte de färgglada kärringarna och gubbarna skulle se genom det pyttelilla hålet att jag står där bakom. Jag skulle få akta mig så inte ljuset bedrar mig och sen stå där alldeles stilla med bultande hjärta och bara hoppas på att någon av dem plötsligt inte säger ”vi ser dig” eller ve och fasa, tar i handtaget och ge mig panik för att jag av någon anledning tror dörren är olåst?!

Nej, jag är inte den som öppnar dörren när det ringer på, är du galen? Det och spontana besök ogillar jag väldigt mycket som introvert. Det är få gånger jag öppnat dörren om jag inte väntat besök. Jag minns den gången jag gjorde just det, precis när jag flyttat hemifrån… och lyckades bli påprackad en brandsläckare till kostnad av x antal kronor hur länge som helst. Men det är en helt annan historia… Det gör jag aldrig om.

Utan påskkärringar får man använda filter för att skapa påskliknande bilder.

Tillbaka till påskkärringarna och gubbarna då. Trist, men tyvärr får de ringa på hos grannen. Vad gör man förresten ens om man skulle öppna dörren, ge dem godis? Är det precis som på Halloween? Jag minns att jag någon gång som liten delade ut påskkort hos grannarna tillsammans med en kompis, men vi ringde aldrig på. För övrigt tror jag aldrig någon ringt på, varken under påsk eller Halloween.

Brukar du få besök av påskkärringar och påskgubbar?

Continue Reading

I mitt påskägg hittar du…

Ny månad, och Madeleine har en ny bloggutmaning under april, likt under mars. Mars gick ju sisådär för mig att vara med då det blev en alldeles för trött, rörig och trixig månad. Men skam den som ger sig.

Om du också vill vara med, besök Madeleine där du har månadens alla ämnen.

Det må vara ett par veckor kvar, men påsken är på ingång och dagens ämne handlar om påskägg. Jag minns påskäggen som liten. Min bror och jag brukade få ett varsitt med massa godis från mamma, och kanske en slant eller leksak. I ägget från vår mormor fanns definitivt en liten peng att köpa vad vi ville för.

På senare år har jag nog inte fått några ägg, vad jag kan minnas. Det finns i alla fall inget bildbevis om det skulle vara så att jag fått det. Om jag fick välja mitt eget innehåll till mig själv hade det blivit en rejäl blandning godis, allra helst från Caramella eller Lakritsroten – där finns mycket gott vill jag lova. Favoriterna i godisväg är ju egentligen allt som har med lakrits att göra, ju saltare desto bättre, och Lakritsroten är ett riktigt paradis vad gäller lakrits. För mig är det farligt att gå in där, eller kanske inte, för jag velar alltid om vad jag vill ha och så blir det inte så mycket i slutändan ändå.. :) Ett ägg med svart innehåll hade jag i alla fall inte tackat nej till.

Fazer Lakritsi
Återanvänder bild på mumsig lakrits!

Just i år när jag känner att jag kanske ska vara lite nyttigare funderar jag på att köpa mig någon liten present att lägga i mitt eventuella påskägg. Att ge bort mitt ägg till någon känns också lockande. Kanske blir det ett till Magnus med ett paket ballerinakakor och ett miniägg till Harry med favoritsnackset eller en klämmis… :)

Brukar du ge bort ett påskägg till någon?

Continue Reading

En tyst introvert gick på fest

… Det låter nästan som början på en rolig historia, men i fredags var det allt annat än roligt. Det dröjde till jag kom till jobbet när jag insåg att jag tappat rösten. Hua! Eftersom jag inte pratar så mycket på morgonen, särskilt inte när Magnus och Harry sover, tänkte jag inte så mycket på att jag kraxade lite. Eftersom jag åkt på en förkylning var det inte konstigt heller om rösten inte kom igång förrän jag druckit en första kopp te på jobbet. Men när det inte fungerade och dessutom blev sämre under dagen gav jag upp och åkte hem för att jobba undan det sista utan att behöva prata.

Sen kommer vi då till det här med att jag var bjuden på releasefest av Christian Unges nya bok, Går genom vatten, går genom eld. Jag ville ju inte ställa in, så någon gång efter fem klev vi in på Hobo hotell där festen var. Musik spelade och det vimlade av folk. Inte en så lyckad kombination egentligen, vare sig för en hes röst eller introvert som tycker det blir för stimmigt efter ett tag. Och dessutom inte är den som direkt minglar bland folk jag inte känner. Skulle jag då göra det utan röst? Haha. Men Magnus och jag stannade såklart och Christian högg tag i mig för att hälsa välkommen och prata lite. Vi fick drinkbiljetter och hälsade därför såklart på baren. Såhär i efterhand skulle jag ha beställt whiskey för rösten, haha.

Efter ett tal av Christians förläggare och huvudpersonen själv stannade vi för en drink till och lite mer prat med Christian. Även om det var jättekul att vara där blev det sen dags att runda av. Min förkylning och heshet gjorde mig riktigt trött. Vi åkte därför hem och gick in på Texas Longhorn för en sen middag. Nachos och pommes frites satt inte helt fel.

En ny vecka har sparkat igång. Jag har i alla fall större del av rösten på plats igen vilket är skönt. Förhoppningsvis orkar kroppen med lite träning igen imorgon. Hur har din vecka startat? Blev du lurad eller lurade någon?

Continue Reading