Krisen är inte över

Det är så lätt. Så lätt att börja glida med alla andra, och ingen alls. Stegvis och ljudlöst gå tillbaka till gamla vanor efter månader av kamp för att leva med sina nya rutiner. Det tar sju veckor för en vana att sätta sig, sägs det. Vi har haft över sex månader att leva på ett nytt sätt. Men så står det någon där och använder ordval som gör att hjärnan tycker saker ändå är OK.

Rekommendationer.

Avråder.

Avstå.

”Men de säger ju…!” Det är inga direkta förbud som uttalas och vi tar därför saker och ting som OK. Vi borde däremot ta dessa ord som förbud. För regeringen kan inte säga något annat. De kan inte förbjuda när det inte finns grund för det i lag och skulle de lagstifta skulle det inkräkta på våra grundlagar. Det är just det många fler måste förstå för att den här pandemin ska släppa sina klor. Var glada för att vi bor i en demokrati, och att när direktiv skärps så SKA man följa dessa, inte bör eller bara om man vill.

Jag brukar inte bry mig om vad andra gör, men jag gör det nu.

Jag funderar på hur många som var på halloweenfest igår men inte vågade stå för det, och la därför inte ut några bilder på sociala medier. När det tydligt avråds att inte anordna något just nu. Jag tycker det är så respektlöst och onödigt dessutom att som många nu gjort dra på solresor under höstlovet. ”För barnens skull”. ”Jag längtar efter solen”. Skit i barnen! De kommer inte bry sig länge om de får vara hemma. De kommer däremot bry sig om någon i deras närhet blir sjuk och kanske till och med går bort. Jag sa till Magnus häromdagen att det dessutom finns hur många barn som helst som aldrig får resa. Att resa är inte något av våra basala behov. Att en influencer sticker till Maldiverna, gravid och med ett litet barn, för att hon tycker det är säkrare där än i Stockholm är så sjukt. Det är så mycket som kan hända, men det är såklart viktigare med ett foto på en strand i solnedgången.

Stockholm har redan stängt kommunala museer och jag välkomnar ytterligare åtgärder så fler ser allvaret på riktigt.

Istället för att tänka ”men alla andra gör” borde man tänka tvärtom. Det känns definitivt som FOMO – fear of missing out. När andra fortsätter göra vill man själv inte hålla sig borta av rädsla för att missa något. Här är det därför allas ansvar att tänka ”Jag avstår, så kanske fler gör det”.

Det finns inget ”det händer inte mig” när man beslutar sig för att gå på en större middag eller fest. Varför ens ta risken? Ju fler som lever på som vanligt, desto längre tid kommer det här ta. Vi vill väl fira jul med våra nära och kära? Det vill i alla fall jag. Just my two cents.

Tillägg: Jag vill på inget sätt få det här till att jag varit helt perfekt efter pandemin kom. Jag har träffat kompisar, om än ett fåtal och när alla varit friska en längre tid. Jag har varit i köpcentrum men då hållit avstånd och lämnat snabbt om det varit för mycket folk. Vi reste runt på västkusten med bil i somras på semester. Jag har däremot undvikit folkmassor, fester (som om jag nånsin går på fest) och nya sociala kontakter. Helt enkelt försökt så långt det går att undvika den här pandemin.

You may also like

13 kommentarer

  1. Bra rutet! Jag har levt ytterst isolerat hela corona-perioden och tänker så fortsätta tills vi har ett vaccin värt namnet. Nu har ju jag fått två nya familjemedlemmar som jag ännu inte kunnat träffa, och det känns surt, riktigt surt. Men jag kan inte riskera att sätta mig på tåg och bussar för att åka till olika städer…ännu! Men jag har inte helt gett upp hoppet om julfirande tillsammans i Falun. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer alla att vara där, men kommer jag att delta?

    1. Ja det är så viktigt att tänk till just nu. Vi har fått restriktioner från jobbet att stanna hemma om vi kan, ändå stressar kollegor mig med att ”det är lättare” att ses, går enklare att först osv, stressar mig enormt. Jag jobbar minst lika bra hemifrån, bättre ibland så det kändes sååå skönt att få det svart på vitt att det är okej.

  2. Bra skrivet! Precis så är det.
    Jag har tagit hänsyn både till andra och till mig hela tiden och tänker så fortsätta.
    Men en del är alltför egoistiska.
    Jag vet inte heller hur det blir i jul. Har ingen bil och åker inte tåg och buss längre. Mina barn och barnbarn bor inte här.
    Men allt får gå.

  3. Så himla bra skrivit! Önskar mig att fler i din ålder tänker som du gör, för hittills har jag märkt att det just är killar och tjejer mellan 20 och 40 som totalt struntat i alla rekommendationer. Det är helt upp till mig själv att hålla avstånd, det är ingen som gör det åt mig.
    Kan påstå att jag inte lider ett dugg av den påtvingade corontänen. Som du antyder, människan är ett vanedjur och jag har vant mig.

  4. Jadu det är en knepig tid vi lever i. Jag är glad över att typ inte ha något liv från början så mitt liv är ungefär desamma, jobba och vara med närmsta familjen om alla är friska typ.
    Tråkigt med människor som verkligen kör all in trots restriktioner, som du säger inga förbud men ändå de finns ju av en anledning.

  5. Jag håller helt med dig! Jag vill också fira jul med mina nära & kära, framför allt mormor och farmor som man vet inte kommer finnas föralltid.. Det är jobbigt men vi måste ju härda ut ♡

  6. Kan bara hålla med dig. I lördags var vi iof på krogen för att lyssna på kompisar som spelade. Vi hade bestämt detta sen tidigare, men tvekade nu. Kollade upp vad dom gjort och det lät bra. Tyvärr struntade andra i deras regler och då valde vi att lämna och åka hem istället. Vi hade ändå flyttat på oss flera gånger, var nyktra osv. Klart man vill fortsätta leva, det sticker jag inte under stol med, men vi får göra det på annat sätt.

  7. Håller helt med dej det är en jobbig tid vi lever i nu tror nog dom flesta av oss är lite rädda och oroliga jobbigt nu till julen då man ej kan umgås med nära och kära.

  8. Så bra inlägg 😀👏🏻. Det kan nog stämma att det tar 7 veckor att få in en vana hos sig 🙂.
    Så då borde ju ha vanan inne nu att tvätta händerna, håll avstånd, va hemma när du är det minsta förkyld. Men tydligen tar det längre tid för andra att få in en vana 😄.

    Vi var för det mesta hemma i helgen. Ingen fest här! Å det kan jag LOVA!

  9. Jag bor i ett av länen där smittspridningen ökar och vi gör det vi kan. Jag är dock inte helt perfekt, åker kollektivt men på tider då det inte är mycket folk och det går att hålla avstånd. Det svåraste är att få ungdomarna att följa rekommendationerna. Vi pratar med våra barn varje dag om vikten av att hålla avstånd med mera. Det är svårt!

  10. Jag tror att det är svårt för folk att se allvaret när det ges så dubbla budskap hela tiden. Pensionärerna har inte längre några rekommendationer (folk tror då är krisen över), i somras (det är okej att resa) hurra då smittas inte världen längre. I skolans värld sitter i personal armbåge mot armbåge i minimala rum ihopträngda i MÅNGA människor. Vi ska gå på alla möten som finns, smittan är för mig som orolig alltid närvarande. Andra bryr sig inte, det finns ingen handsprit och jag tror få tvättar händerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.