Det är officiellt. Jag har numera två förskolebarn och hemmet kändes tomt när jag kom hem igår efter lämning för att jobba. Sen i torsdags har jag skolat in Clara och igår var dagen jag skulle lämna henne hela dagen för första gången. Hon brydde sig inte ett skvatt när jag sa hejdå utan fokuserade mest på en av sina pedagoger. Samma sak idag. Det är en tudelad känsla i bröstet men klart överlägset positivt att hon verkar trivas.
Inskolningen i övrigt har gått hur bra som helst, och i fredags somnade hon dessutom utan mig på vilan. Att hon träffat alla pedagoger och känner igen gården efter att ha hämtat och lämnat Harry under året har nog spelat stor roll. Nu väntar någon vecka med invänjning och kortare dagar vilket betyder kortare arbetsdagar för mig med. Det känns bra med en mjukstart innan allt drar igång igen.
Med inskolning och jobb igång igen är det tydligt att hösten är på ingång med allt vad det innebär. Här har det varit väldigt regnigt under några dagar och jag längtar till stickade tröjor. Ikväll ska jag komma ihåg att ta fram täcket som fått ligga undanstoppat i garderoben under sommaren. Det börjar bli kallt på natten. Och tekoppen har hittat ut från köksskåpet om morgnarna igen. Det som fattas nu är tända ljus. Och ett par gummistövlar för alla vattenpölar.
Och imorgon är det redan torsdag. Ett som är säkert är att tiden den går.
3 kommentarer
Helt klart börjar ett nytt liv för mamma och pappa när barnen försvinner till förskolan! Omställningen kan nog rent av vara svårare för de vuxna än för de små!
Tror nog att det hade varit betydligt svårare för dig om Klara hade gråtit floder när du gått därifrån. Det måste kännas tryggt att se att hon trivs och vill stanna kvar ”frivilligt”.
Bilden är sååååå fin. Å regnstället är det finaste jag sett på ett barn. Vi har ju en förskola på innergården, så jag ser en himla massa olika regnställ.
Skönt att allt funkar.