Jag vet att det är lite tyst just nu. Det har varit full fart den senaste veckan, och lite innan dess också för den delen. Jag har just nu lite annat fokus. Igår började något så stort som Harrys inskolning på förskolan. Oj vad vi har väntat på den här dagen, först från när vi ställde honom i kö från sexmånadersdagen, sen när vi gick på öppet hus på den tilltänkta förskolan och så sist när vi faktiskt fick antagningsbeskedet.
Han har ju aldrig varit så stor som nu. Att se honom springa iväg från en och utforska allt möjligt på förskolans gård är fyllt av blandade känslor. Det är såklart roligt att han vågar och vill springa iväg själv, samtidigt som man undrar var det lilla knytet tagit vägen som var så hjälplöst för en liten stund sen.
De här två första dagarna har gått väldigt bra. Jag har till och med fått Harry att somna vid vilan, dock inte utan protester. Det har varit min största fasa. Imorgon väntar sista dagen på inskolningen innan vi lämnar honom ensam på fredag för första gången. Det kommer kännas i hjärtat. Jag litar på pedagogerna men de är ju fortfarande främlingar, något de själva säger när vi pratat om just att lämna ifrån sitt barn. Vi känner inte varandra än. Det kommer förhoppningsvis gå jättebra, men ändå jobbigt att för första gången lämna bort honom en dag till utomstående.
Under dagens vila tog jag ovan bild. När barnen somnat får vi gå ut och vänta. De hade inga vanliga glas i personalrummet så jag och en annan mamma tog ett varsitt vinglas… :)
Nu ska här laddas batterier innan läggdags. Magnus tar inskolningen imorgon och jag tänkte gå ärenden för att hitta det sista att ha på förskolan. Mockasiner var inget vi tänkt på t ex. vilket barnen ska ha. Det är nya tider nu. :)
5 kommentarer
Förstår ditt fokus fullt ut! Det är verkligen olika hur det ser ut idag mot hur det funkade förut. Inskolning? Jo, det kanske vi hade ett par dagar även på 70-talet men sen var det bara att köra, fulla dagar tjong i batongen. Du ska se att det blir bra !
våra barnbarn sov inte på dagarna… men skulle ändå vila på dagis, blev onödigt långa kvällar (vila är för personalen)
Det är känslosamt att lämna sitt barn till föris, känns inte alltid helt enkelt men oavsett så brukar det ändå bli bra till slut :D
Tiden rinner på snabbt och det är alltid fullt upp. Både i det lilla perspektivet (vart tog veckan vägen) och i det stora (hur kan han fylla 34 år, det var ju nyss han låg på skötbordet).
Jag läste helt nyss en forskningsrapport (har tyvärr glömt både var jag läste den och vem som gjort den) där man påvisat hur mycket fördel barn har av att vara i barnomsorg jämfört med hemmabarn. De har ett enormt försprång när de ska ut i livet. Det är ju positivt att tänka på när det känns svårt att lämna.
Ha en bra kväll nu, förstår att du sitter och knåpar och knepar med morgondagens frågor till oss som väntar. :-)
Förstår att det känns konstigt som förälder att lämna sitt barn på förskolan, men du ska vara glad att det hittills gått som på räls. Det hade varit betydligt mera sorgligt om Harry inte velat vara där. Men han verkar ju gilla den nya miljön, vilket ju känns tryggt för både dig och din man. Mockasiner – vem f*n har sådana på sig. Inte jag i alla fall, men jag hoppas du hittade några fina till Harry.