elisamatilda.se

Att resa

1 juni, 2015 Inga kommentarer

Jag älskar att resa, oavsett hur kort eller lång färden är eller var resmålet finns på en karta. Det viktiga är vad jag ser på vägen och vad jag får uppleva. Oavsett hur många gånger jag varit där tidigare. Som en tidig morgon på pendeltåget. Bilresan jag kan utantill de 3,4 milen bort från Gävle. Eller i secondhand-butiken i Berlin. Dimman över fältet, kossorna i hagen, och myllret av folk jag gissar vart de ska.

I sommar blir det alltså som vanligt Gävle och Norrsundet, byn vid världens ände där inget händer men livet ändå rör sig. Sen blir det den kanske numera årliga trippen till Berlin. Och så i höst förhoppningsvis, när löven börjat falla och kylan är på väg in, ett par veckor långt bort på en vit strand. Tre helt olika ställen som jag på något sätt ändå vet gör mig lyckliga. Det ena ger mig ro i kroppen, det andra en känsla av hemma, och det tredje ännu oupptäckta får mig att längta.

Tre kryddor som jag anser behövs här i livet för att må bra. Jag tyckte väldigt mycket illa om att längta förut. Det utgjorde en tomhet som jag numera istället vet hur jag ska fylla och inte istället bara låter livet passera förbi i väntan. Livet är alltså en ständig resa där inte bara resmålet är målet, utan även allt där runt omkring. Just därför vill jag nyfiket titta på allt på vägen för att inte missa något. Inte undra vad som har hänt när jag väl stannar upp.

Allmänt

Torsdag fjortonde maj

14 maj, 2015 Inga kommentarer

Kristi himmelsfärdsdag. En lugn morgon. Vaknade visserligen i ottan och upptäckte att solen sken med extra många solstrålar, men att somna om sen var lätt trots ledig dag och jag vanligtvis är pigg, piggare, piggast just de dagarna.

Nyss frukost vid frukostbordet och blicka ut över gråa hus, grå himmel. Varken springtur eller promenad känns lockande. Kan vara för att det känns lika kallt ute som inne. Och inne är det just nu iskallt. Jo, som en igloo. Skulle behöva några extra lager på mig. Och rejäla sockor. Och det är maj liksom.

Leker istället med min nya kärlek, en MacBook Air. Ja, jag gick över till den mörka sidan och överlevde. Och än så länge känns det bra. Väldigt bra.

Jösses vad jag längtar efter ett X-Files maraton nu.

Allmänt

När vädret skiftar

6 maj, 2015 Inga kommentarer

Vaknade till ett svagt duggande regn. Orkade knappt öppna ögonen, så som det varit de senaste veckorna. Trött. Och sängen var varm och höll fast mig. Gjorde inte saken bättre att jag skulle iväg och köra när det plötsligt började ösregna på vägen till körskolan. Men det var inte så farligt och jag prövade även fickparkera för första gången vilket gick smidigt. Hurra! Jag längtar tills jag har det där kortet i handen.

Och nu är kvällen varm, precis som en sommarkväll i juni. Hade jag kunnat gå hem från stan hade jag gjort det. Tittar nu istället ut genom fönstret på pendeln och får se det sista av solen över träden. Längtar till fler av dessa kvällar när man får vara utomhus och njuta utan en tanke på klockan. Det är bara runt hörnet nu.

Allmänt

Måndag

20 april, 2015 Inga kommentarer

Ny vecka, nya möjligheter brukar det heta då. Därför kändes det väldigt skönt att dagens stora kaos i tågtrafiken hände på väg hem från istället för till jobbet. Det var bara att vända på plattformen efter nån halvtimmes väntan och ta tunnelbanan. Just då är det guld att i såna stunder ha någon annanstans att ta vägen.

Lugn helg i övrigt, kanske en av orsakerna till att kaoset inte gjorde så mycket. Bara ro, ingen stress. Sol och mys i soffan. Lite allvar bra för hjärtat.

Redo för min tredje körlektion imorgon. I huvudet börjar saker sätta sig, vill jag i alla fall inbilla mig, så får se hur det går med fotarbetet. Är en sån människa som vill ha klart saker på en gång, så min stora utmaning är att ha tålamod och inse att det här kommer ta tid.

Som sagt. Bara ro, ingen stress.

Resor

Rapport från en jetlaggad

10 april, 2015 Inga kommentarer

Vi glömde skicka vykort. Jag tar det som ett tecken på att dagarna fylldes rejält på andra sidan Atlanten och något annat alltid kom i vägen. Jag hade i alla fall med mig ett vykort med dinosaurier hem från American Museum of Natural History som nu sitter på familjens kylskåp. Alltid nåt.

Och trots att min kille tycker jag är hopplös som vandrar i väg ibland och råkar tappa bort mig (fast jag vet såklart precis var jag är – bara inte där han är), och tycker jag sjunger liite för mycket Lejonkungen (ett måste ju när man har sett musikalen på Broadway!) så njöt vi, enligt mig, hela resan. Kärlek. Minnen och upplevelser. Och världens skönaste säng som gjorde att en trött kropp vaknade utvilad. En sån önskar jag mig i present. Det blev en resa med blandning av vad båda ville se och göra, plus lite överraskningar.

Nu tillbaka till en vardag där jag under hela veckan verkligen inte har fungerat normalt på grund av tidsomställning och utebliven sömn. Det ska bli oerhört skönt att få gå lägga mig och vakna av mig själv, och förhoppningsvis inte ett femtal gånger under natten som tidigare i veckan. Helg!