5 tips för att underlätta för en introvert

Jag har hört, läst och fått någon kommentar där icke-introverta/extroverta pratar om någon i deras närhet som är introvert och som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Här kommer därför 5 snabba tips till dig som är icke-introvert om hur du kan underlätta för en introvert i din närhet vad gäller vänskap.

Ge inte upp om oss

Vi introverta vill gärna umgås men mer ofta än sällan kommer vi dra oss för det. Det är inte dig det handlar om, jag lovar. Vi har bara inte energin till det. Bli därför inte förvånad om vi drar oss ur i sista sekund eller går hem tidigt. Men sluta för Guds skull inte höra av dig eller tro vi inte vill ses, hur frustrerande det än må vara. För oss kommer det till slut bli en ond cirkel – vi tror du har tröttnat på oss och drar oss därför för att ta kontakt och till slut har vi inte setts på ett halvår. 

Fortsätt vara vår vän

Vi kommer att höra av oss, även om det kan ta lång tid mellan gångerna. Du kanske börjar tro vi inte är så intresserade av en vänskap när det bara är du som hör av dig. Det är tvärtom, jag lovar. Vi värdesätter det faktum att du trots att vi inte ses så ofta ändå finns i vår närhet. Tagga oss på Facebook, eller skicka ett SMS – nutidens teknologi gör att vi kan hålla kontakten utan att fysiskt ses.

Stryk det spontana

Faktum är att vi behöver mycket ensamtid och inget kommer ändra på det, särskilt inte spontana planer som kommer vara JÄTTEKUL, snälla komkomkom. Vi behöver tid för att mentalt förbereda oss för en aktivitet, och att därför bli frustrerad eller irriterad när vi i stunden inte vill hjälper inte någon. Att planera fungerar mycket bättre för oss. Men inte för lång tid i förväg heller för då kommer vi hinna ångra oss och tycka hemmets trygga vrå är mer lockande…

Kasta oss inte in i en främmande och stökig miljö

Bästa sättet att umgås med oss är genom att ge oss rätt förutsättningar. Gå på restaurang? välj en lugn. Ta med oss på fest? se till att inte lämna oss ensam med folk vi inte känner. Vi kommer till slut balla ur och gå hem. Har vi följt med dig någonstans betyder det att vi är trygg med dig – snälla försvinn då inte, släpp aldrig vår hand, och se till att hålla dig för du kommer inte få gå på toa under hela kvällen. (Det sista var ett skämt…)

Ring oss inte

Många är vi introverta som avskyr att prata i telefon. Det är bara ett onödigt ont som stör medan vår tankeverksamhet befinner sig någon helt annanstans. För oss tar det längre tid att processa och tänka över våra svar vilket inte passar så bra över telefon när man heller inte kan se varandra eller läsa ansiktsuttryck. Många av oss föredrar därför SMS så vi får chans att tänka efter vad vi ska svara, och framförallt när vi har möjlighet.

Får du en aha-upplevelse om någon i din närhet när du läser det här? Eller du kanske inser att det är det här du vill andra ska veta om dig? Jag tror det är väldigt många som tror det ständiga nej-sägandet handlar om en själv och tar det personligt. Gör det inte. Det är vi som är såhär. Du kanske inte känner igen något i det jag skriver, men jag hoppas du kan ta in att det här är vardag för oss. 

Hoppas du får en fin tisdag, och om inte annat kanske har lärt dig något nytt! 

You may also like

15 kommentarer

  1. Tack för detta inlägg! Har en kollega på jobbet som är otroligt introvert så det går knappast att säga hej till hen. Jag dom är ganska extrovert och hen ät ingen bra kombination så ibland kan en del frustration uppstå

  2. Tänker att även alla som just nu inte mår toppen av olika anledningar behöver denna omtanke och kunskap från omgivningen😊. Riktigt kloka och tänkvärda råd🌸

  3. Det är nästan samma sak som med de som lider av psykisk ohälsa och är sjukskrivna – de vill umgås men mår inte bra/har ingen ork till det.. I början fick jag känslan att det är mig det beror på. Jag känner förvisso så ibland nu med för känslan sitter kvar från skoltiden då det verkligen var så pga mobbning.
    Men det gäller att försöka se det från den andres perspektiv :)

  4. Hmmmm……. jag är så sjukt social (tror alla) och pratar med alla och drar till mig allt och alla. MEN jag vill ju egentligen inte det. Jag är som den du beskriver ovan. Vad konstigt. Kan det vara så att jag tvingar mig själv att vara extrovert när det är helt emot min egentliga personlighet. Kan det liksom gå ihop? Förstår du inte mitt flum så skriv gärna i PM till mig på Facebook. Är på semester så jag glömmer nog att gå tillbaka hit och läsa ditt svar.
    KRAM och tack för tankeställaren

  5. Åh, det där med ”ring oss inte” stämmer SÅ bra! Jag svarar aldrig i min telefon oavsett vem som ringer om det inte är mamma eller min sambo typ. Kan vara jättenära vänner som ringer men jag struntar i att svara ändå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.