Prestationsperfektionist

Idag hade jag egentligen tänkt publicera ett inlägg om att växa upp som introvert efter att jag fått frågan om det. Då jag inte riktigt är helt nöjd med vad jag skrivit fick jag backa och vänta lite. Det fick mig att fundera på det här med att putsa på något tills det inte längre finns. Finns det ett sånt ordspråk? När man överarbetar något. Jag minns tillbaka på bilden i skolan hur ett enda penseldrag kunde förstöra en målning för att man tänkte ”bara lite till” när målningen egentligen var färdig och bra för längesen.

Det handlar om prestationsångest, perfektionism och viljan att något ska vara perfekt innan det visas – men känna att man aldrig når upp till den nivån. Att vara en prestationsperfektionist. Typ. Jag hittade på det ordet nu. Om det är något jag vill bli bättre på så är det just att inte må dåligt om något inte når upp till min standard. Det är av den anledningen det kan ta sån tid för mig att göra klart vad det nu kan vara – ett inlägg, projekt, en selfie, eller tills jag i alla fall är helt nöjd. Jag avskyr att visa upp något halvfärdigt och jag vet inte riktigt varför. Troligtvis för att jag bland annat kan känna att det sätter press på det jag gör.

Det bor nog en liten prestationsprinsessa inom mig och känner mig inte duktig om det jag gör inte är bra, enligt mig. Jag hatar att göra misstag (att lära mig erkänna dem tog lång tid) och vill utstråla en felfri yta. Trots att jag är långt från felfri. Det hänger mest troligt ihop med ett inte så fullt självförtroende – och är jag bara bra finns inget att anmärka på. Då står jag inte ut från andra, vilket också kan kopplas till min introverta sida.

Till tankar som dessa hör en kopp te.

Nu svamlar jag med mina tankar, men jag har tagit ett steg framåt med att inte tänka så mycket genom att tycka det här inlägget färdigt. Det är ju det här året jag ska utmana mig själv som en nyårsönskning.

Kan du känna igen dig i dessa tankar som perfektionist, eller är du bra på att tycka något är klart eller bra? Jag är nyfiken.

You may also like

35 kommentarer

  1. Jag kan få prestationsångest ibland när jag ska skriva ett inlägg till bloggen. Jag själv tycker att jag hade kunnat skriva bättre och annorlunda medan andra tycker att det är så bra skrivet 🙈 det är jobbigt

  2. Jag känner så väl igen mig i detta. Jag minns när jag gick i första klass och vi skulle lära oss att skriva. Den där boken som man övade bokstäver i fick jag ta hem som extra läxa eftersom jag hamnade så mycket back. Då hade jag ändå lärt mig att skriva innan jag ens började skolan. Jag satt och suddade och grät, suddade och grät om vartannat eftersom mina bokstäver inte så ut exakt som de förtryckta exemplen. En del av det där sitter fortfarande kvar, även om jag efter mycket träning lärt mig att vara snällare mot mig själv.

  3. jag känner så igen mig i din text! När jag först började blogga så var jag precis så där och det gjorde nästan ont inom mig att posta ett inlägg för det kändes aldrig ”helt perfekt”! Men det där har jag jobbat med mig själv med och idag har jag släppt det till en viss del. Jag försöker istället förmedla sanningen och den är ju egentligen aldrig perfekt haha!

  4. Det här var som att läsa något jag själv skrivit. Jag är precis likadan. Vill göra allt perfekt och bryr mig inte om andra gör misstag. ”Det gör inget” säger jag till den personen. Önskar jag kunde vara lika snäll mot mig själv.

  5. Det där med penseldraget känner jag igen! Det känns som att det är någonting som saknas och så målar man till någonting och så ångrar man sig direkt för istället för att göra det bra har man istället förstört allt.

  6. Jag har också alltid varit perfektionist tidigare men har fått lära mig att det funkar inte i längden för då går man sönder. Är man aldrig nöjdoch ställer för höga krav är risken stor att man går in i väggen. I know jag har varit där två ggr på grund delvis av detta. nu kämpar jag mig tillbaka. Var rädd om dig och säg att du duger och är bra.

  7. Visst känner jag igen mig. Kontrollbehov har jag också därtill. För att känna att jag ens är okej så överpresterar jag. Jag är jättebra på att ta på mig uppgifter, ofta så många att man kan vara glad att jag rodde åtminstone en av dom i land. De som inte roddes i land tar jag alltid på mig oavsett om det beror på mig eller yttre omständigheter som jag inte kunde rå på..
    Kan erkänna att det var riktigt jobbigt att skriva den här kommentaren och bekänna färg faktiskt..

  8. Jag relaterar! Är nog inte helt perfektionist men jag får prestationsångest.. Min bullet har hjälp mig lite med det, där får man leva med att nästan inget blir perfekt och man får bli kreativ med sina fel man gör!
    Ibland är det dock bra att inte bara nöja sig tror jag, man ska ju ändå känna att det blir bra. Men när man har känt att det är bra DÅ är det farligt att putsa för mycket, känns som att det är då man överanalyserar och förstör för sig själv.
    Det var intressant att läsa detta! :D

  9. Min son på 8 år är likadan och det är så svårt att stötta han. Man kan ju liksom inte få bort de känslorna på en 8-åring 😔

  10. Förstår hur du tänker, men samtidigt kan det vara en bra egenskap enligt mig. När det kommer till bloggen kan jag känna att jag uppdaterar bara för att uppdatera, det finns ingen riktig tanke bakom. Medan en perfektionist skulle aldrig göra så och varje inlägg skulle sett så fina ut(som dina) och bara lägga ut när man är riktigt nöjd. Men förstår hur du tänker, man måste nog vara någonstans mittemellan. Kram <3

  11. Jag har det inte sådär men det låter lite jobbigt :/ Fast ändå roligt att man vill att det ska vara så bra/så fint som möjligt :)

  12. Jag förstår vad du menar. Jag kan också känna att jag inte är nöjd, eller klar. Men frågan ör hur länge man ska hålla på att ändra innan de blir för bra? Kan de bli för bra?
    Ibland får man nog acceptera att man kan inte ha allt perfekt alltid.

  13. Känner igen mig. Läser om mina inlägg, och även mail, om och om igen innan jag skickar. Ibland är det inte ens ”viktiga” saker jag har svårt att lämna ifrån mig.

  14. Jag är faktiskt likadan eller iaf så sätter jag hög prestation på mig och blir det inte bra så känns det som jag misslyckas. Så jag känner igen din tanke gång. :)

  15. jag har alltid haft höga krav på mig och det har varit både bra och dåligt. Fått sänka dem sedan man fick tösen och faktiskt är det skönt, man mår dåligt om man ska vara så annars

  16. Vet precis vad du menar! Men jag är absolut ingen prestationsperfektionist. Har ju jobbat som grafisk formgivare på ett förlag, och då ville jag att layouten skulle vara perfekt. Då min chef tyckte att jag även ”hade talang” för det skrivna ordet lät kan mig ofta korrekturläsa manus. Å just det sitter kvar även idag när jag bloggar. Exempel: Tre gånger ”jag tycker” i tre meningar i rad duger liksom inte. Alltså blir det ”jag tycker”, ”jag anser” och ”jag menar”. Å då har jag ändå en tramsblogg. Arbetsskadad, helt klart. Försöker även att undvika stavfel i bloggen, för jag hatar felstavningar. I kommentarer däremot är jag inte så värst noggrann;-) Orkar liksom inte ”korrläsa”;-)

  17. Du och jag borde verkligen dela med oss av varandra och då hade vi fått den perfekta kombon eftersom jag är helt tvärtom dig. Jag önskar att jag var lite bättre faktiskt. Vi kanske kan hjälpa varandra?

  18. I skolan var jag sån, gick hem o grät om jag bara fick vg. Idag har jag börjat släppa på mycket, men jag tror att duktighets syndromet alltid kommer sitta i lite.

  19. Jag har fått lära mig att sluta pilla på en text, när jag går igenom den för typ tredje gången.. :p Annars blir texten helt söndertrasad.

  20. Nä jag är inte perfektionist. Dålig på att städa till exempel. Men bloggandet? Ja där vill jag göra det ordentligt. Jag tänker att läsarna ska veta vad de får. Kör jag med ett inlägg om dagen så gör jag det. Visar det sig att det inte går längre lägger jag upp ett annat schema och håller mig till det. Däremot behöver ett inlägg inte vara perfekt. Såna finns inte. Bra nog räcker. Det gäller att bestämma sig förvar den gränsen går, förstås.

  21. EXAKT det här håller jag på att skriva om till ett inlägg på instagram imorgon.. eller nästa vecka. För jag blir inte nöjd. Allt blir fel och jag börjar om. Jagar de rätta orden och funderar för mycket. You are not alone.
    Din presentation förresten, förutom den introverta delen skulle jag kunna sno den rakt av – men det ska jag inte. Det var bara så tilltalande, sa så mycket. Jag gillar sånt. I vilket fall, skräckfilm fick mig att tänka på spökpodcasts – lyssnar du på sånt?

    1. Skönt att någon annan känner igen sig. :) Just det där att fundera för mycket ställer verkligen till det.
      Åh, kul att du gillar den! Jajjemen det gör jag, min favorit är Creepypodden. :) sen finns det fler jag inte hinner lyssna på men som är bra, som Spöktimmen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.