Tänk att Harry blir 8 månader idag. Två tredjedelar av ett år. Jag tyckte det var bara förra veckan vi nådde milstolpen ett halvår. Nu plötsligt på en månad har han en början till två tänder och hasar sig framåt. Det känns samtidigt så längesen som han låg i sitt babygym och lite tafatt försökte röra det som hängde ovanför honom. Jag har lite glömt hur det var, att han var så liten som han faktiskt är på bilder.
Sen han blev 6 månader har vi varit inne i en väldigt bra period. På hans 7-månaders dag skrev jag att han kämpade med att krypa och ett par veckor senare började han hasa sig framåt med stor hjälp av sina armar. Nu ger han sig ut och upptäcker köksgolvet flera gånger om dagen. Det är nu vi har fått börja se upp för vad han får syn på så han inte river ner något eller tuggar på en sladd. ”Ajabaja” och ”nej” sägs rätt ofta nu här hemma.
Fem kvällar nu har han sovit i sitt eget rum. I alla fall jag upplever att jag sover bättre, och jag tror även Harry gör det. När han sov inne hos oss ( i egen säng) kunde jag vakna flera gånger av att jag behövde ge honom nappen eller så vaknade han till när Magnus skulle upp för att åka till jobbet. Kanske en tillfällighet, men som vanligt är jag glad så länge det varar.
Nu påbörjar vi en sista tertial innan han helt plötsligt är 1 år. Herrejösses!
