I sju månader har jag fått vara mamma. Det är ibland svårt att ta in att det ligger någon bredvid en, och som dessutom en gång inte har funnits. Sju månader och vi är nu närmare till Harrys 1-årsdag än då han föddes.
Vi är inne i en riktigt härlig period just nu. Den senaste månaden har Harry börjat sitta upp i vagnen och spanar in allt i hans omgivning. Det gör såklart promenaderna roligare när han trivs och gärna är ute i vagnen. Han är glad mest hela tiden och stunderna han är missnöjd har krympt väsentligt. Det gör att jag tacksamt nog får lite mer tid till att hinna med annat då han gärna leker för sig själv.
Tiden går så fort, men jag är samtidigt lite glad eller förväntansfull på allt som komma skall i hans utvecklingsväg. Han kämpar med att börja krypa och är nog snart där. Han är i alla fall väldigt rörlig och rör sig runt, runt i en cirkel. Det är det där med att ta sig framåt som är knepigt.
Du kanske inte har tänkt på det hittills, men vi har valt att inte visa upp hans ansikte i sociala medier. Anledningen till det är enkel – för att inte exponera honom för alla okända där ute. I ärlighetens namn kändes det lite konstigt i början – jag ville ju visa upp honom för alla, helst hela tiden! Visa hur fantastiskt söt min son är. Även om jag fortfarande skulle vilja har jag inget behov av det. Det räcker med allt ooh-ande i verkligheten (sa hon lite skämtsamt). Vi har även ett privat instagramkonto där vi lägger upp foton för familj och vänner.
Jag vet att det är en hel del som läser bloggen som själva har barn – har du haft något liknande resonemang?
Hur ska vi fira den här dagen tro? Kanske en långpromenad i kylan. Hur ser din dag ut? Hoppas den i varje fall blir fin!
