Idag hade jag egentligen tänkt publicera ett inlägg om att växa upp som introvert efter att jag fått frågan om det. Då jag inte riktigt är helt nöjd med vad jag skrivit fick jag backa och vänta lite. Det fick mig att fundera på det här med att putsa på något tills det inte längre finns. Finns det ett sånt ordspråk? När man överarbetar något. Jag minns tillbaka på bilden i skolan hur ett enda penseldrag kunde förstöra en målning för att man tänkte ”bara lite till” när målningen egentligen var färdig och bra för längesen.

Det handlar om prestationsångest, perfektionism och viljan att något ska vara perfekt innan det visas – men känna att man aldrig når upp till den nivån. Att vara en prestationsperfektionist. Typ. Jag hittade på det ordet nu. Om det är något jag vill bli bättre på så är det just att inte må dåligt om något inte når upp till min standard. Det är av den anledningen det kan ta sån tid för mig att göra klart vad det nu kan vara – ett inlägg, projekt, en selfie, eller tills jag i alla fall är helt nöjd. Jag avskyr att visa upp något halvfärdigt och jag vet inte riktigt varför. Troligtvis för att jag bland annat kan känna att det sätter press på det jag gör.

Det bor nog en liten prestationsprinsessa inom mig och känner mig inte duktig om det jag gör inte är bra, enligt mig. Jag hatar att göra misstag (att lära mig erkänna dem tog lång tid) och vill utstråla en felfri yta. Trots att jag är långt från felfri. Det hänger mest troligt ihop med ett inte så fullt självförtroende – och är jag bara bra finns inget att anmärka på. Då står jag inte ut från andra, vilket också kan kopplas till min introverta sida.

Nu svamlar jag med mina tankar, men jag har tagit ett steg framåt med att inte tänka så mycket genom att tycka det här inlägget färdigt. Det är ju det här året jag ska utmana mig själv som en nyårsönskning.

Kan du känna igen dig i dessa tankar som perfektionist, eller är du bra på att tycka något är klart eller bra? Jag är nyfiken.