När påskkärringar & påskgubbar ringer på dörren så…

Under april månad kör Madeleine en bloggutmaning jag hakar på. Kika in och läs om den på hennes blogg och var med du med eller läs vad andra skriver om dagens tema.

När påskkärringar & påskgubbar ringer på dörren så… smyger jag sakta fram till dörren. Försiktigt sätter jag ner fötterna på golvet i försök att inte ge ifrån mig ett endaste litet ljud, för vi vet ju alla hur mycket som vanligtvis hörs genom ytterdörrar genom att gå normalt. Typiskt nog skulle jag säkerligen råka trampa på en vass liten sten eller någon av Harrys alla leksaker och få bita mig i tungan för att inte ge ifrån mig något högt ljud. I alla fall jag är som mest klumpig när jag inte vill vara det. Väl framme vid dörren skulle jag öppna kikhålet en millimeter i taget för att inte de färgglada kärringarna och gubbarna skulle se genom det pyttelilla hålet att jag står där bakom. Jag skulle få akta mig så inte ljuset bedrar mig och sen stå där alldeles stilla med bultande hjärta och bara hoppas på att någon av dem plötsligt inte säger ”vi ser dig” eller ve och fasa, tar i handtaget och ge mig panik för att jag av någon anledning tror dörren är olåst?!

Nej, jag är inte den som öppnar dörren när det ringer på, är du galen? Det och spontana besök ogillar jag väldigt mycket som introvert. Det är få gånger jag öppnat dörren om jag inte väntat besök. Jag minns den gången jag gjorde just det, precis när jag flyttat hemifrån… och lyckades bli påprackad en brandsläckare till kostnad av x antal kronor hur länge som helst. Men det är en helt annan historia… Det gör jag aldrig om.

Utan påskkärringar får man använda filter för att skapa påskliknande bilder.

Tillbaka till påskkärringarna och gubbarna då. Trist, men tyvärr får de ringa på hos grannen. Vad gör man förresten ens om man skulle öppna dörren, ge dem godis? Är det precis som på Halloween? Jag minns att jag någon gång som liten delade ut påskkort hos grannarna tillsammans med en kompis, men vi ringde aldrig på. För övrigt tror jag aldrig någon ringt på, varken under påsk eller Halloween.

Brukar du få besök av påskkärringar och påskgubbar?

Continue Reading

I mitt påskägg hittar du…

Ny månad, och Madeleine har en ny bloggutmaning under april, likt under mars. Mars gick ju sisådär för mig att vara med då det blev en alldeles för trött, rörig och trixig månad. Men skam den som ger sig.

Om du också vill vara med, besök Madeleine där du har månadens alla ämnen.

Det må vara ett par veckor kvar, men påsken är på ingång och dagens ämne handlar om påskägg. Jag minns påskäggen som liten. Min bror och jag brukade få ett varsitt med massa godis från mamma, och kanske en slant eller leksak. I ägget från vår mormor fanns definitivt en liten peng att köpa vad vi ville för.

På senare år har jag nog inte fått några ägg, vad jag kan minnas. Det finns i alla fall inget bildbevis om det skulle vara så att jag fått det. Om jag fick välja mitt eget innehåll till mig själv hade det blivit en rejäl blandning godis, allra helst från Caramella eller Lakritsroten – där finns mycket gott vill jag lova. Favoriterna i godisväg är ju egentligen allt som har med lakrits att göra, ju saltare desto bättre, och Lakritsroten är ett riktigt paradis vad gäller lakrits. För mig är det farligt att gå in där, eller kanske inte, för jag velar alltid om vad jag vill ha och så blir det inte så mycket i slutändan ändå.. :) Ett ägg med svart innehåll hade jag i alla fall inte tackat nej till.

Fazer Lakritsi
Återanvänder bild på mumsig lakrits!

Just i år när jag känner att jag kanske ska vara lite nyttigare funderar jag på att köpa mig någon liten present att lägga i mitt eventuella påskägg. Att ge bort mitt ägg till någon känns också lockande. Kanske blir det ett till Magnus med ett paket ballerinakakor och ett miniägg till Harry med favoritsnackset eller en klämmis… :)

Brukar du ge bort ett påskägg till någon?

Continue Reading

Semmeldagen

Jag har äntligen fått sjunka ner i soffan. På tv:n visas hockey. På soffbordet står en wienersemla och väntar på ett bli uppäten. Dagen till ära är det faktiskt min andra semla. Semlor är egentligen ingen storfavorit hos mig, men alltid kan någon slinka ner varje år, särskilt om det är mycket mandelmassa på – det är det jag tycker är godast med semlor.

Chefen bjöd på en varsin semla imorse och mina kollegor och jag började fundera på varför vi äter semlor egentligen. På en gång börjades det såklart att googlas. Fettisdagen är sista fastlagsdagen av tre inför fastan. Som namnet antyder åt man då fet mat. Antagligen för att bunkra upp inför fastan? Vi lärde oss att man brukade gå fettisdagsgubbe, som är lite likt att gå påskkärring, och kommer från en tid när människor gick runt och tiggde mat på fettisdagen.

Vi googlar rätt mycket på mitt jobb. Alltid lär jag mig någonting i alla fall ett par gånger i veckan.

Enligt Wikipedia äter vi i Sverige 40 miljoner semlor per år. Det är många! Hur många äter du per år, kanske blir det bara en just idag, så som traditionen en gång var?

Under mars månad kör Madeleine en bloggutmaning jag hakar på. Kika in och läs om den på hennes blogg och var med du med eller läs vad andra skriver om dagens tema: Semmeldagen till ära, när åt du en senast?

Continue Reading

Vem är jag, med mina egna ord?

Under mars månad kör Madeleine en bloggutmaning jag hakar på. Kika in och läs om den på hennes blogg och var med du med eller läs vad andra skriver om dagens tema.

Extra roligt är det att skriva det här idag när jag har tema självinsikt på Fem en fredag vilket gör att dessa två inlägg då lite knyts in i varandra.

Dagens tema, första mars 2019: vem är jag?

Jag är en tjej, för jag tycker kvinna låter som någon äldre, mer mogen person med mer grace än vad jag har. I 33 år har jag funnits och jag kan ibland känna att det är så mycket mer jag borde göra här i livet, men ändå föredrar jag mitt inrutade liv där jag helst hänger i soffan med en bra film när min son har somnat. För jag är även mamma, min nyaste roll jag haft i ett år nästa vecka. Att bli mamma är den mest omvälvande förändringen i mitt liv, att plötsligt ta fullt ansvar för någon annan. Jag har under det här året vuxit på ett sätt jag inte trodde var möjligt, och kanske blir jag någon gång också den där kvinnan?

Har jag bestämt mig för något är det så och ändrar mig oftast inte, punkt. Därför har jag aldrig åkt skidor, för att jag inte alls känt någon nyfikenhet för det och mest skulle tycka det var tråkigt, och svamp tror jag smakar minst lika äckligt nu som när jag var barn och därför är det bäst att inte äta det nu heller. Du hör ju, jag kan vara så obstinat ibland.

Jag är även introvert, en stor anledning till att mitt liv mest ser likadant ut hela tiden då jag gärna håller mig hemma. Det hindrar mig däremot inte att vilja upptäcka nya platser här i världen och har som nummer ett på min icke existerande bucket list att åka till Australien. Men att jag är introvert betyder inte att jag är den där kufen i hörnet många tror introversion innebär. I rätt sällskap kan jag ha en sjuk humor, jag älskar även att skratta och ställer gärna till med kalas. Jag är även ett kontrollfreak utan dess like som har full koll på mina kollegors kalendrar, gillar struktur och ordning och jag måste alltid kolla upp nya ställen jag ska till så jag vet exakt hur jag tar mig dit. Utåt vill jag inte stå i centrum, men annat är det på insidan där jag i mitt huvud lever ut en popstjärnedröm genom att sjunga högt i duschen och dansa i köket när ingen ser.

Jag i min enkelhet.

Något av det bästa jag vet är listor, och därför kommer här en liten lista på beskrivande nyckelord som avslut:

En typisk fisk som dagdrömmer ♥ tedrickare ♥ lakritsälskare ♥ fnissig ♥ observatör ♥ sarkastisk ♥ serienörd ♥ musikälskare ♥ skräckfilmsfantast

Jag är i slutändan en rätt så enkel person som gillar de små sakerna här i livet. Det är ofta jag säger det, och det är för att det är sant: det krävs inte mycket för att jag ska bli glad.

Nu ska jag packa färdigt inför min tågresa till Falun imorgon. Vad gör du denna fredagskväll?

Continue Reading